Hejsan hoppsan!

Är inte härinne så mkt men emellanåt så fastnar jag lite... Är 29 år och jag tycker att det är lite för mkt om jag ska vara ärlig. Tycker inte alls om att jag närmar mig 30... Har ju alltid sagt och tyckt att det är något läskigt med just 30. Väldigt många tjejer blir helt plötsligt tant då! Varför vet jag inte... men det händer något med väldigt många runt 30! Ja, jag väntar nervöst på dagen och hoppas att jag är en av de få som slipper undan tantstämpeln vid 30!
Men visst är det väl ändå så att när man måste räkna efter innan man svarar på hur gammal man är... då ÄR man väl gammal?!?!?? Eller börjar bli iaf! När jag var yngre så visste jag ALLTID precis hur gammal jag var. Kunde nästan säga hur många dagar jag var oxå. Nu måste jag stå där och tänka efter nästan varje gång. Trots att jag redan gjort det typ tjugo gånger tidigare det där året... Som tur är så har jag det rätt lätt för mig... Föddes ju sent 1979 och därför är jag alltså lika gammal som det år det är (alltså slutsiffran) ända fram till December! Som i år... då är det ju 2009, vilket innebär att jag är 29 ända fram till December. Så länge jag inte har problem med att minnas på vilket tiotal jag är inne på, så är det toppenbra för att lätt hålla koll!! Men det är ändå ett mysterium att jag inte lyckas memorera hur gammal jag är!!

Tycker att 25 var en toppenbra ålder och hade gärna stoppat tiden där! Men sånt kan man visst inte göra... så jag får försöka vänja mig sakta och säkert.

Jag har fyra små halvvilda gosungar här hemma, som ploppade fram under ganska precis 6 år och 2 dagar ;).
De är födda -01, -03, 05 och -07.

Jag bor i en förort till Stockholm tillsammans med min kärlek Anders och barnen! Jag hade även lyckan att få en bonusdotter när jag träffade kärleken också. Hon är nu 13 år och bor hos oss varannan helg och så lite mer på loven.

Hemma i våran trånga lägenhet bor också den mest världskeligaste katten som finns tror jag, Gustav! Stackarn har blivit lite åsidosatt sen alla barnen kom. Men snart börjar väl dom kunna gosa mer på allvar med honom. Och då lär han njuta för fullt! (Klarar inte av att ta bort dessa rader ännu... men nu är vi inte med katt längre :0( Gustav blev dålig och vi var tvugna att ta beslutet att avliva honom i mars förra året :0( Han saknas oss massor och det är sååå tomt här hemma utan honom. *snyft*)

Det är nu 11 år sen Anders och jag började våran kärleksstory och i början var det väldigt mkt upp och ner med den. Men sedan barnen kom, så har det mest varit på väg uppåt. Med några regelrätta smådippar då och då förstås! :0)

Förutom sambon, barnen och hemmet... så hinns inte så väldans mkt mer med. Pratar lite med folk via datorn och ibland även i telefonen... men så supersocial känner jag mig inte riktigt. Pratar med dagismammorna och grannar... och visst träffar jag kompisar ibland men inte alls så ofta som jag hade önskat. Kanske kan man lyckas utveckla en superförmåga tillslut, så att man kan hinna med saker och lyckas kombinera allt och lite till *drömmer och fantiserar*.

Välkomna in hit iaf... och håll tillgodo med det som finns att kika på här! :0)

Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.