Varför berövar ni barnens kreativitet?

Vi använder många av de "färdiga" leksakerna helt fel..
Flygplanet blir ett supertåg, verktygsbänken och en glasslåda blir en kassa i hans affär, den gamla gåvagnen blir kundvagn. Tältet blir en grotta där björnar bor, mormors samlig med korkar blir en hemlagad korvgryta som serveras högtidligt. Och de märkliga saker vi bygger med legot ska vi bara inte prata om.
Han har en enorm målarlåda, med papper i olika färger och former, saxar, lim, bokmärken... har vi tid efter dagis så plockar vi med oss saker utifrån som limmas och målas och klipps och fixas med...

Så vi använder alla dessa leksaker till kreativ lek.

Men herregud! Låt ungarna vara ute min 6-åring är ute med sina kompisar i flera timmar dagligen och leker. Punkt. Och jag är inte med.

JAG har ingen fantasi men mina barn har det.

Ni som inte känner igen er i detta samanhang behöver inte komma med motfrågor, varför ens ta åt sig om det är så att min TS inte berör er.
Som jag har skrivit tidigare så vänder jag bara till dom som känner igen sig, som förhoppningsvis tar till sig.

Jag känner ingen av er eller vet vad ni gör, så jag kan aldrig någonsin döma er.
Jag vill bara använda denna TS till dom som känner igen sig och kanske då öppnar ögonen.
Och jag känner inte att jag behöver förklara i detalj vad för leksaker, hur många dittan och dattan.
Jag är säker på min TS, annars skulle jag aldrig komma på tanken av att skriva det.

Barn kan vara kreativa även om de har en massa leksaker.

Kanske bara är mina barn som satt i system att göra allting FÖRUTOM att leka med sina leksaker.. Sen vad de gör förutom det verkar de inte bry sig om.. Kan vara llt från att riva tapeter till att snickra

Barn behöver ju variation, precis som vi vuxna. Och en dag är väldigt lång när man går hemma en hel dag. det kommer du bli varse, ts, att man hinner med massor en hemmadag. vet dagar när vi var hemma som vi hunnit måla en teckning till morfar, baka en kaka till morfar, ta en promenad och hämta in blommor till fikabordet, sjunga, hänga tvätten ihop osv innan morfar hunnit komma vid 10! Bara ett exempel. Man hinner göra många fria kreativa saker en dag men någon gång kan väl grabben få köra med sin plåtbil också.

Dock tycker jag man kan fundera lite på vad man köper. Vi har valt att satsa på vissa saker, samla ihop bilarna från "cars" tex någongång då och då. Och mycket lego. Vilmer har också massor med duplo och brio-tågbanedelar. Lillayster hakar på, förstås. Det är kreativa leksaker som  är öppna för olika lösningar och som föder samtal. Barnen leker med djur och bygger upp ett zoo, men förvandlas sedan till tigrar sjävla och jagar varandra i hallen tex. Har då inte en plasttiger varit med och påverkat deras kreativitet?

Har du egna barn? Har du provat?

Min erfarenhet är iallafall att man inte kan tvinga fram kreativitet. Min son vill inte rita själv (ok, han vill SÄLLAN rita själv) han tycker inte det blir fint. Om vi ritar tillsammans så ska jag göra det. Skog har vi inte tillgång till förutom om vi sätter oss två timmar i bilen. O-kul och inte kreativt alls.

Däremot leker han väldigt fantasifullt med sitt lego och sin stora plastdocka. Han gillar att baka ihop med mig men det är ju inte kreativt ALLS - vi följer ett recept, men det är ju mysigt.

Du verkar blanda ihop att umgås med sitt barn med att vara kreativ. Det är ju inte alls detsamma. När vi spelar innebandy eller bollar med ballonger eller hjälps åt med tvätten så är vi inte det minsta kreativa, däremot kan sonen vara oerhört kreativ när han sitter själv framför datorn och ritar med en wacompenna och photoshop.

När jag fick barn trodde jag att det var finare och bättre om han lekte med kastanjer och kottar jämfört med om han lekte med färgglada plastsaker. Bull-shit, rent ut sagt. Det viktiga är att han leker, att han kan prova olika roller, testa hur man sätter upp regler etc tillsammans med andra barn (vuxna är urdåliga lekkamrater), sitta och hitta på historier själv med sina legogubbar, inte att han har en handsnidad träbil målad med växtfärger (jo, han åkte på en hel del sådant i början ).

Såklart finns det föräldrar som schasar iväg barnen med en leksak för att de själva ska få lugn och ro, men det är inte leksaken som är problemet utan att man inte vill vara med sitt barn (och ibland vill man inte det!).