Svenska kyrkan eller Filadelfia?

Man vill kanske inte avika, kanske människofruktan som gör det.

...att man döper sina barn menar du?...

från den uppsatta normen över huvufd taget.

1 Korinthierna 1:20                                Sv. Folkbibeln
Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap.

Vad ska inte existera? Vad är Svenska Kyrkan, central? Varför vill man göra en cermoni i en frikyrka man inte tillhör?

Man kan väl få bevara det ytliga av en tradition?

Som fariseerna och de skriftlärda på Jesu tid?

Jag känner till dem, men vad har det med dop att göra?

Det har blivit en tradition att döpa spädbarn och tringa in dem i en tro.

Du har totalt missuppfattat. Dopet är ett välkomnande in i kyrkan. Barnet kan närsomhelst säga nej. Men jag kan tycka att om man döpt sitt barn o det vill gå ur kyrkan, får föräldrrna fixa det.

Vilket barn kan värja sig mot detta tvångsdop, varför tvinga dem in i något som de borde få ta ställning till själv.
Jag har inte missförstått något när det gäller dop, finns inte en satvelse i Bibeln om bardop, däremot om många indivieder som visat sin tro genom ett moget val.

Barndop

I Markus 1:9, 10 läser vi “Jesus…. Blev döpt (nedsänkt) i floden Jordan av Johannes Döparen. Och just som han steg upp ur vattnet såg han himlarna bli skilda åt.”  I Apostlagärningarna 8:38 står det ”De steg båda ner i vattnet, både Filippus och eunucken; och han döpte honom.

Vad jag vet så var det inte frågan om barndop förrän det godkändes vid tredje kyrkomötet i Karthago år 253 v.t.

Religionshistorikern  August Neander skriver i sin bok G echichte der Pflanzung und Leitung der christlishen Kirchen durch die Apestel sidan 278: ”Tron och dopet förbands alltid med varandra; och därför är det högsta grad sannolikt … att spädbarnsdopet såsom en sedvänja var okänt under denna period (det första århundradet)

Att man först på 200-talet började anse denna sedvänja vara apostolisk tradition talar snarare emot än för ett erkännande av apostoliskt ursprung.”

Barndopet saknar biblisk grund. Jesus ger sina order: Den som tror och blir döpt skall bli frälst/räddad.  Först tro sen dop.

Det tolkas som man vill. Många gillar denna sed o den skadar inte barnet.

Visst man kan gilla vad man vill och är fri att göra det hjärtat vill, man sk dock inte mena sig ha ståd i Guds ord.

Ords. 4:23

Bibeln visar att "hjärtat är mera förrädiskt än något annat, och det är desperat".

 

Jeremia. 17:9
"Hjärtat är mera förrädiskt än något annat, och det är desperat. Vem kan känna det?"

Hur kan hjärtat vara förrädiskt - rentav en fara?

En bil kan ju vara ett värdefullt redskap, och den kan till och med rädda liv i en nödsituation. Men om föraren inte hela tiden har händerna på ratten kan samma bil lätt bli ett dödligt vapen.
Det kan gå på samma sätt om man inte skyddar sitt hjärta.

Då kan man falla offer för sina begär och impulser, och det kan leda till en katastrof. Guds ord säger: "Den som förtröstar på sitt eget hjärta är enfaldig, men den som vandrar i vishet slipper undan." (Ords. 28:26)

Ja, man kan vandra i vishet och slippa undan en katastrof genom att vägledas av Guds ord, ungefär som man läser en vägkarta innan man börjar en resa.

Psalm. 119:105
"Ditt ord är en lampa för min fot och ett ljus på min stig

Om det finns en gud tror jag att han eller hon litar på att vi gör det val vi anser är bäst för oss.

Det råder fri vilja och det vi sår ska vi skörda.

Det är visst bibliskt att döpa barn! På tre ställen i Bibel 2000 nämns att hela familjer döpts. Det är ganska osannolikt att alla dessa skulle varit utan barn.
"Stefanas och hans familj har jag också döpt," (1 Kor. 1:16).
Det står om Lydia
"Hon och alla i hennes hus blev döpta" (Apg. 16:15).
Och det står om fångvaktaren i Filippi:
"Sedan döptes han själv med hela sin familj." (Apg. 16:33).

Dopet är en nådegåva och inget man måste förtjäna eller ha en massa kunskap för att få del av. Dessutom har vi ju konfiramtion i Svenska kyrkan och där väljer man om man vill bejaka sitt dop eller inte.

Det är oerhört själviskt att ta ifrån någon rätten att välja sin tro!

Med tanke på att man måste höra ordet, omfatta det av hjärtat och ändra sinne innan man kan bli döpt i vatten (Apg 2:14, 22, 38, 41) och att dopet fordrar att man fattar ett allvarligt beslut är det uppenbart att dopet är till för dem som är tillräckligt gamla för att kunna göra allt detta. Några som förespråkar barndop hänvisar till tillfällen då det sägs att ”hushåll” blev döpta, som i fallen med Cornelius, Lydia, fångvaktaren i Filippi, Crispus och Stefanas. (Apg 10:48; 11:14; 16:15, 32–34; 18:8; 1Kor 1:16)

Man menar att detta tyder på att även spädbarnen i de här familjerna blev döpta.
Men i Cornelius fall hade de som blev döpta hört ordet och fått helig ande, och de talade ”med tungor” och förhärligade Gud; detta kan inte ha avsett spädbarn. (Apg 10:44–46)

Lydia ”dyrkade Gud, ... och Jehova öppnade helt hennes hjärta till att ge akt på det som Paulus sade”. (Apg 16:14)
Fångvaktaren i Filippi uppmanades att ”tro på Herren Jesus”, och man kan utgå från att de andra i hans familj också behövde tro för att kunna bli döpta. (Apg 16:31–34) ”Crispus, synagogföreståndaren, kom till tro på Herren, och det gjorde också hela hans hushåll.” (Apg 18:8)

Allt detta visar att dopet var förbundet med sådant som att höra, tro och förhärliga Gud, och det kan inte spädbarn göra.
När invånare i Samaria hörde och trodde på ”de goda nyheterna om Guds kungarike och om Jesu Kristi namn, lät de döpa sig”.
I det sammanhanget sägs det uttryckligen i Bibeln att de som blev döpta var ”män och kvinnor”, inga spädbarn. (Apg 8:12)

Jag måste också säga att jag tycker barndopet är en ganska konstig tradition inom Svenska kyrkan.
Jag respekterar Svenska kyrkan inom mycket, men just denna företeelse tycker jag känns otroligt gammal och förlegad!

När jag läser Bibeln, tolkar jag den som att Jesus menar att vi först måste komma till tro, och SEDAN låta oss döpas.

Hur kan ett spädbarn veta om han/hon avgjort sig för Kristus?

Jag förstår såklart att de flesta bara ser dopet som en tradition, vilket även detta får mig att höja på ögonbrynet.
Ja, finns ju de som överhuvudtaget inte har nån tro, som ändå låter sina barn döpas in i Svenska kyrkan.
Ytterst märkligt! Dopet är ju en ceremoni man bör ta på yttersta allvar tycker jag.
Förstår man inte innebörden, är det väl bättre att bara ha en namngivningsceremoni?

I Bibeln står det däremot om hur Jesus tog upp barnen i sin famn och välsignade dem.
Därför anser jag att en barnvälsignelse för barnet är mer biblisk än ett barndop.
Då kan barnet själv få avgöra om han eller hon vill tro som vuxen, eller inte.
Och i så fall kan barnet låta sig döpas som vuxen.

Naturligtvis respekterar jag om andra har andra åsikter än jag.

Guds ord Biebeln åtsidosätts

Könsneutrala vigslar i Svenska kyrkan
I oktober 2009 beslöt Svenska kyrkan att par av samma kön får vigas i kyrkan.

Beslutet föregicks av att Sveriges riksdag några månader tidigare röstat ja till könsneutrala äktenskap. "Svenska kyrkan blir därmed en av de första kyrkorna i världen att frångå den traditionella synen på äktenskap som en förening mellan man och kvinna", uppger Dagens Nyheter