Vi singeföräldrar som trivs med livet och INTE letar kärleken ;)

Hej. Räcker upp handen.
Har faktiskt varit singel större delen av mitt vuxna liv, och singelmamma i 6 år. Jag letar absolut inte men visst, skulle jag snubbla över den stora kärleken så skulle jag troligen ta chansen.

Här är en till som hoppar på. =)

Hej

Här är en till nöjd singelmamma! Har två barn 19år och 3år, har inte alls lust att dra in en ny person i våra liv!

Nu när jag har läst lite vad ni alla har skrivit så slog det mig att jag kan hålla med i mycket av det ni skriver.

Och visst har man i bland känt sig lite dum för att man inte har någon. Men jag har inte haft orken att leta. Jag har varit ensam sen jag fick reda på att jag väntade barn. Och redan då vande jag mig vid tanken om att det inte skulle bli jag och mitt ex.  Jag vill inte heller jäkta in i något nytt förhålladende heller då jag vet att många killar inte ser det som ett + att man redan är mamma. Så kan jag ibland känna det. Men visst finns det någon för mig med. Har nog mer bestämt mig för att vi får mötas halv vägs istället för att jag ska leta upp honom. =)

Hej, här finns en till!
Ensamstående sen 3 år tillbaka, två barn. Letar INTE ny partner, njuter av att bara få rå om MIN lilla familj. :)

välkommen

Här är en till - vilken jättebra tråd!!! Jag har läst era inlägg och det är så härligt att höra att det finns fler som tänker likadant. Har en 11 årig son varannan vecka och varit singel i 6år och bara haft några kortare relationer.
Självklart vill även jag träffa den "rätta" men har absolut ingen panik, för mig är det vikigare att bygga upp ett nätverk av vänner än att "panik ragga" bara för att normen säger att jag borde ha någon...

Jag har många "kärnfamiljer" omkring mig som inte har det bra, som har dåligt sexliv, är ute med andra och sätter upp en fasad att allt är så otroligt bra. I stället för att skilja sig så köper de en ny båt eller bygger om huset, allt för att vara jätteupptagen och slippa ta tag i sina liv. Jag sååå trött på deras tjat och frågor om jag har någon på gång och hur länge det är sedan jag var tillsammans med någon.

Min son och jag har det jättebra, vi reser, gör spontana saker med kompisar eller bara ÄR här och nu...jag tycker det är toppen!
Det var verkligen upplyftande att läsa era kommentarer!

Välkommen du också wilma01!
Ja här har varit många bekanta på sista tiden som beklagat sig över sina relationer, känns skönt å slippa då faktiskt Har sån tur att jag har två underbara väninnor som är singel och med barn i ungefär mina barns åldrar, det betyder mycket mer för mig. Jag och ena väninnan ska iväg på semester om ett par veckor med alla barnen det kommer bli så roligt

Här är jag! Helnöjd över att inte ha nån partner att släpa på!
Jag och min dotter har det bra ändå ^-^

Vilken underbar tråd! Här hakar jag på om jag får. Har en snart 4 årig son har har varit singel sedan mitten av graviditeten. Jag trivs så otroligt bra i den familjeformen jag och sonen lever i! Jag har datat endel sen sonen föddes (a'la american dating då . Dvs lite drinkar, lite middagar men inget mera djupare och ingen har träffat sonen) men trivs så otroligt bra som det är nu. Om någon vettig och bra karl dyker upp ser jag det som strösslet på glassen bara.

Jag har också stört mig på att endel verkar tro att man måste vara i en relation med en man för att vara "riktigt" lycklig. Om jag går på en date så nämner jag det inte längre för endel i min omgivning för det blir ett så himla snack och fiskandes efteråt. Ibland tror jag dock att de som är mest intresserade av mig och potentiella datar är rätt uttråkade i sina egna samboförhållande.

Här vill jag också vara med... Ensamstående med två barn och nöjd, kan man tänka sig! .... Ja visst trillar jag på någon och blir kär så är ju det trevligt men absolut inget jag behöver. Känner nog mer en rädsla för att dra in någon i vår familj och så kanske det inte fungerar, blir komplicerat etc..... visst kan även jag sakna närhet till en man men inte tillräckligt för att det ska vara jobbigt.. haha. Väldigt härligt att läsa att så många andra ensamstående känner likadant

Hej! Vad roligt att så många känner samma. Man kan lätt känna sig udda det är så fixerat vid att man ska vara två och de ensamma är det så synd om :P Ibland kan man ju känna att det finns nästan ingen det tycks mer synd om i det här landet än den ensamma mamman.

Personalen på sonens fritids tyckte synd om mig i förra veckan och undrade om jag inte hade barnvakt ibland så jag kunde försöka "träffa någon". What!? Tur man inte är sån som lätt tar illa upp Jag bara skrattade åt dem å sa att näe det har jag varken tid eller lust till

Jaaa, wtf is that about?!
Det har hänt mej också! Om jag är i t.ex en föräldragrupp och allt är trevligt.
Oftast är det jag som är det enda som är "singel".
Och när frågan dyker upp och jag säger "Nej, min dotter har ingen pappa. Jag är singel."
Då - lååångsamt - så börjar dom skuffa ut mej ur "gruppen" för att dom ska kunna viska och tissla och tassla om mej och "tycka synd" om mej.
Why? Jag TRIVS med att vara ensam!!
Jag behöver inte någon KARL!!
Dessutom har jag nyligen insett att jag är lesbisk så en karl? *ryser* nej tack.

precis mitt resonemang!  

jag har varit själv med min son sen jag blev gravid, (var dock planerat in i minsta detalj ) och jag trivs alldeles utmärkt med det. lite kärlek skulle såklart vara trevligt, liksom syskon till sonen. händer det så händer det