Pedofili - en psykisk störning?

1. Det du skriver här har ingenting med punktens ämne att göra.

2. Kontentan blir därmed att pedofili verkar skilja sig från störningar då symptomen hos en störning svarar på behandling till skillnad från symptomen hos pedofili.

3, Pedofili hör inte till något dysfunktionellt per se. Uppdagad pedofili hör dock till en annan femma i det här kulturklimatet, vilket du mycket riktigt skriver. Schizofreni - för att inte säga samtliga störningar - skapar dock dysfunktionallitet i vår kultur oavsett om tillståndet blir uppdagat eller inte.

4. Studier av pedofiler ser knappast ut som något hämtat ur "När lammen tystnar" utan brukar ingå som altarnativ i straffet som oftast placerar dömda pedofiler på säkerhetsklassade anstalter för vård och behandling snarare än i fängelser. I övrigt så har studierna knappast formats så att de ska behandla straffet den pedofila gärningsmannen har blivit dömd för och ger såklart ingen som helst motivation till att efterkonstruera brottshändelsen för den dömda. Det kanske delas ut någon slags morot för att göra de dömda pedofilerna villiga till att ställa upp i studiesyfte men självklart så finnas det ingenting i dessa studiers utformning som motiverar lögner eller sätter pedofilen i positioner där försvar skulle kännas nödvändigt för dem. Studier för psykologisk analys konstrueras inte av blåbär utan har studerats ut till max för att kunna få ut så mycket information som möjligt ur ett subjekt; som många gånger inte ens själva förstår att de ger faktiska svar under sesssionen, vad sessionen lägger vikt vid i deras historier, hur studien har utformats eller vilken expertis studieledaren besitter.

Vill du konstatera saker så får du hänvisa till argument som gör konstaterandet möjligt. Som det ser ut nu så har du enbart återgått till "Pedofili är en störning"-stadiet och jag upplever dig faktiskt betydligt intelligentare än så - när inte känslorna tar överhanden. Det kanske hjälper om jag säger att du inte diskuterar med en pedofil här och kan svalna av betydligt samt att det inte har någon övergripande betydelse huruvida pedofili beklassas som en störning eller inte - då klassningens rubrik inte förändrar på fenomenet och de kringliggande kedjefenomen som uppstår vid utövad pedofili - utan det finns likväl kvar handlingar som inte hör hemma i vår kultur, som skapar fruktansvärda effekter och som helt enkelt måste behandlas preventivt. Den här diskussionen handlar dock enbart om legitimiteten att klassa pedofili som en störning och huruvida störningsbeklassningen skapar problem i sig om den visar sig ickelegitim.

In genom näsan och ut genom munnen - du för inget krig mot någon pedofil här och även om du gjorde det så skulle du vinna väldigt mycket mer på att bemöta ämnet rationellt och diskussionen med ett så klartänkt intellekt som möjligt. Ett problem som utövad pedofili kommer aldrig att kunnat övervinnas genom emotionell krigsföring och godtyckliga ettiketter inom medicinen och desto fortare folk kommer till den insikten desto effektivare blir vår gemensamma problemlösning i realiteten. Spara på krutet tills det kan behövas - för det vill jag inte att du sparar på eller ens slösar bort ett gram av på gärningslösa diskussioner. Det finns nog en hel del som vill ut om man ertappar en pedofil gärningsman och jag kan inte se det som något annat än nyttigt att allt det kommer ut om en närastående blir utsatt för pedofila handlingar - och där har emotionell krigsförning sin rätta plats.

Jag spar på allt mitt krut och bemöter problemen och diskussionerna med helt andra förmågor - för att bara låta det svartna för ögonen om just den där dagen skulle inträffa. Inte ens en våldsfantasi ska få ett onödigt utlopp så länge något sådant kan inträffa bland mina närastående och under tiden så låter jag mitt huvud fyllas med helt andra tankar.

Damn, jag borde ta det lugnare med  här.  Ber om ursäkt för utsvävandet.

I all uppriktighet: jag är inte ett dugg emotionell här. Jag har inte varit det vid ett enda tillfälle i den här tråden. Inte heller har jag misstänkt dig för att vara pedofil och det skulle inte göra någon skillnad om du var just det heller. Det här är en diskussion mellan två människor som har diametralt motsatt syn på ett ämne, varken mer eller mindre så. Dina råd om hur jag bör andas eller hur jag bör spara mitt krut eller hur jag bör resonera kring de här typerna av diskussioner, är därmed fullständigt missriktade och överflödiga. För att inte säga lite generande.

Du själv konstaterar att du baserar din kunskap i ämnet på forumdiskussioner av det här slaget, och jag har själv inte sett dig komma med något argument som gör det möjligt för dig själv att konstatera saker och ting heller. Du tycker en hel del, det är ungefär det jag kan utläsa. Ungefär som jag tycker en hel del också. Skillnaden mellan oss är att vi tycker olika, och jag undrar om det verkligen är värt det att börja hacka mig igenom dina punkter en vända till därmed.  I skrivandets stund: inte så mycket. Det jag anser om saken finns väldigt tydligt beskrivet i den här tråden och jag ser inte riktigt hur ännu en åktur skulle förändra något som jag ägnat väldigt många år av mitt liv att fundera på. Det är fortfarande inte emotionellt från min sida eller något som kräver profylaxandning, utan ett ganska krasst konstaterande. 

Vad bra, du behöver dock inte bli generad.

Jag tycker ingenting utan jag ifrågasätter och ifrågasättningar kan även föras som argument när utgångspunkten  för dem inte handlar om att konstatera någonting utan att just ifrågasätta något som önskas bli konstaterat. Det vill säga - jag falsifierar vad du och i större utsträckning psykologin önskas få verifierat.

Förstår om du inte vill ta några vändor till nu när halvleken snart blir avblåst. Det innebär ju att bevisbördan förs över till dig och att du får betydligt större svårigheter med att föra ditt konstaterande än vad du redan har.

I övrigt så ser det väldigt tråkigt, farligt och stagnerande kravlöst ut när människor inte söker sig någon högre kunskap än tyckanden. Kom över till den andra sidan vettja - we got polly and coca-cola for fredagsmys!

Någon som känner sig ämnad att fortsätta där Mad as snow slutade?

På vilket sätt tycker du att du själv har påvisat någon som helst "högre kunskap" i den här tråden, bortsett från just ditt eget tyckande som du baserar på just forumsdiskussioner av det här slaget? Eller menar du att ditt tyckande är just "ifrågasättande" till skillnad från mitt som är just tyckande? Redan i ditt inledande inlägg gjorde du ganska tydligt att du inte besitter den kunskap som krävs för att klappa mig på huvudet just nu. Att söka kunskap för min del behöver heller inte vara samma sak som att söka den hos dig. Jag tröttnar nämligen inte på ämnet, utan jag tröttnar på dig - i den stunden du börjar ägnar 2/3 av ditt inlägg åt att raljerande tala om för mig att jag är för emotionell och behöver andas mer genom näsan. Det är nämligen inte den sortens debatter eller debattörer är intresserad av att ägna mig åt. Din person är ointressant för mig, likväl dina åsikter om min. Jag kommer att vara den som fortsätter där jag själv slutade, i den här tråden och i andra. Men i debatt mot dig endast när du klarar av att hålla dig till saken och alltså inte halka över i att recensera min person, och mot andra när de väl stiger in här. I övrigt tycker jag att det är fantastiskt att du nämner ordet "bevisbörda" i ett ämne som vidrör mänsklighetens allra dunklaste delar och där inget bevis finns att hitta, vilket jag har påpekat nu ett antal gånger. Men visst kan vi gå ett par vändor till, om du nu fixar att skilja på mig och de föreställningar du prompt klistrar på min person. 

Det verkar som att jag blir tvungen att fortsätta fetstila och understrycka nyckelord i dessa formun. Jag skrev söker högre kunskap och det har inget med vad jag själv besitter att göra och inte heller någonting som jag yrkat på att jag har påvisat här.

Nej, jag menar att jag enbart ifragasätter. Som det alltså stod.

Det krävs enbart en hjärna för att falsifiera teorier - om ifrågasättningarna sedan härstammar ur andra forumsdiskussioner, omgivningar eller rent utav ur eget huvud spelar såleda ingen roll. Att du upplever den här delen av en debatt som ett försök till att klappa dig på huvudet känns beklagligt.

Falsifiering och verifiering leder till kunskap inom teoretiska ämnen - därmed din flykt från kunskap när du enbart nöjer dig med att tycka och pseudokonstatera.

Vill du lägga så stor vikt på ett utsvävande så gört. Jag uppfattade dig fel och ville skapa en godare debattmiljö genom att skriva av mina egna känslor och bemöta vad jag uppfattade som dina.

Jag skriver bevisbörda för att det heter bevisbörda när den ena debattpartern behöver verifiera sitt innehåll i debatten - vilket jag behövde göra för mina punkter när du falsifierade dem. Sedan så får du gärna upphöra med billiga argumentatiponsknep; som att försöka ge debattföljarna skenet av att jag behöver höra, till och med upprepade gånger, att det inte går att nå bevis inom vissa aktuella ämnesområden. Jag har debatterat i över 10 år och äter upp sådan här billig skräpmat utan att rensa ur benen innan.

Tycker debattföljarna istället borde lägga fokus på att du hela tiden konstaterar att "pedofili är en psykisk störnning" och säger därmed subtilt att det finns någon form av bevis som gör ett sådant konstaterande möjligt. Jag tror nämligen att fler än jag kan se hur du försöker äta kakor och fortfarande vill ha dem kvar och nu kastar sten i glashus simultant.

Du sätter bollen i rullning genom att svara på punkterna i inlägg 178 med undantaget för punkt 1 som du hittar i inlägg 175.

Ja, jag konstaterar att pedofili är en psykisk störning. Beviset för det är just den överenskommelse som vi i vår kultur har gällande det. Saken är den att jag inte lägger så hemskt mycket vikt vid det - egentligen. Jag accepterar att det räknas som en störning och rent personligen har jag mina misstankar om att det ligger till på det viset. Jag begriper skillnaderna mellan en exempelvis antisocial personlighetsstörning eller borderline personlighetsstörning - och pedofili. Jag förstår att vårt samhälle behöver stämpla pedofili som sjukt, som en avvart, som just något ickefunktionellt. Det finns människor som vill sätta likhetstecken mellan homosexualitet och pedofili, att det enda som skiljer dessa båda åt är just överenskommelsen om vad som är sjukt. Det är mycket möjligt att det ligger till på det sättet. Att sjukt vs friskt ser olika ut i olika kulturer är ju inte något nytt, vare sig för mig eller för någon annan. Det är ingen allmänmänsklig sanning att pedofili skulle vara något sjukt i alla situationer, tider, kulturer och samhällen. Men i vår kultur är det det. Och i vårt samhälle. Eftersom det är ickefunktionellt på tillräckligt många sätt för att avgöra med våra mått, definitioner och verktyg att det rör sig om en psykisk störning.

Detta är alltså egentligen hela mitt ställningstagande i den här frågan. I den här tråden. Det ligger inga emotioner i detta, bara ett ganska krasst konstaterande. Jag utgår från att det är en psykisk störning, jag accepterar det, eftersom jag ser skäl till det. Det betyder inte att jag inte kan nå andra infallsvinklar i ämnet, men just här i den här tråden - där diskussionen handlar om ifall det "går att göra skillnad på en sexuell attraktion och en annan" - så är det den infallsvinkeln jag har. Jag menar att det går att göra den skillnaden. Endast med samhällets överenskommelse i bakhuvudet. Jag ser inte riktigt hur det kan vara så provocerande, eller vara ett mått på att jag inte söker högre kunskap. Det ena utesluter inte det andra. Men jag nöjer mig med vår kulturs definition av fenomenet, när jag besvarar trådstartens frågeställning. Du verkar inte göra det. Jag ser inte skillnaden mellan våra båda ståndpunkter som så alldeles förskräcklig faktiskt. Varken dina eller mina åsikter är nya under solen, bara diametralt motsatta.

Och ja: jag tycker att det är väldigt beklagligt när en debattör försöker definiera den andra debattörens känsloläge på det sätt du gjorde. Det för min del tar hela musten ur en diskussion och gör mig också lite uttråkad. Då går jag vidare. Det är nämligen inte intressant för mig att få råd från främmande människor att jag ska profylaxandas, när det bara tar fokus från det som diskuteras. Därav mitt tidigare missnöje.

Men jag kan absolut ta ett varv till och jag ska ikväll ta mig en titt på dina sista punkter och mina senaste svar på dem, vilka inte accepterades av dig. Då får jag se om jag vill omformulera dem eller ej, och om vi kommer vidare i den här diskussionen. Eller ej.

1. Det du skriver här har ingenting med punktens ämne att göra.

2. Kontentan blir därmed att pedofili verkar skilja sig från störningar då symptomen hos en störning svarar på behandling till skillnad från symptomen hos pedofili.

3, Pedofili hör inte till något dysfunktionellt per se. Uppdagad pedofili hör dock till en annan femma i det här kulturklimatet, vilket du mycket riktigt skriver. Schizofreni - för att inte säga samtliga störningar - skapar dock dysfunktionallitet i vår kultur oavsett om tillståndet blir uppdagat eller inte.

4. Studier av pedofiler ser knappast ut som något hämtat ur "När lammen tystnar" utan brukar ingå som altarnativ i straffet som oftast placerar dömda pedofiler på säkerhetsklassade anstalter för vård och behandling snarare än i fängelser. I övrigt så har studierna knappast formats så att de ska behandla straffet den pedofila gärningsmannen har blivit dömd för och ger såklart ingen som helst motivation till att efterkonstruera brottshändelsen för den dömda. Det kanske delas ut någon slags morot för att göra de dömda pedofilerna villiga till att ställa upp i studiesyfte men självklart så finnas det ingenting i dessa studiers utformning som motiverar lögner eller sätter pedofilen i positioner där försvar skulle kännas nödvändigt för dem. Studier för psykologisk analys konstrueras inte av blåbär utan har studerats ut till max för att kunna få ut så mycket information som möjligt ur ett subjekt; som många gånger inte ens själva förstår att de ger faktiska svar under sesssionen, vad sessionen lägger vikt vid i deras historier, hur studien har utformats eller vilken expertis studieledaren besitter.

Vill du konstatera saker så får du hänvisa till argument som gör konstaterandet möjligt. Som det ser ut nu så har du enbart återgått till "Pedofili är en störning"-stadiet och jag upplever dig faktiskt betydligt intelligentare än så - när inte känslorna tar överhanden. Det kanske hjälper om jag säger att du inte diskuterar med en pedofil här och kan svalna av betydligt samt att det inte har någon övergripande betydelse huruvida pedofili beklassas som en störning eller inte - då klassningens rubrik inte förändrar på fenomenet och de kringliggande kedjefenomen som uppstår vid utövad pedofili - utan det finns likväl kvar handlingar som inte hör hemma i vår kultur, som skapar fruktansvärda effekter och som helt enkelt måste behandlas preventivt. Den här diskussionen handlar dock enbart om legitimiteten att klassa pedofili som en störning och huruvida störningsbeklassningen skapar problem i sig om den visar sig ickelegitim.

In genom näsan och ut genom munnen - du för inget krig mot någon pedofil här och även om du gjorde det så skulle du vinna väldigt mycket mer på att bemöta ämnet rationellt och diskussionen med ett så klartänkt intellekt som möjligt. Ett problem som utövad pedofili kommer aldrig att kunnat övervinnas genom emotionell krigsföring och godtyckliga ettiketter inom medicinen och desto fortare folk kommer till den insikten desto effektivare blir vår gemensamma problemlösning i realiteten. Spara på krutet tills det kan behövas - för det vill jag inte att du sparar på eller ens slösar bort ett gram av på gärningslösa diskussioner. Det finns nog en hel del som vill ut om man ertappar en pedofil gärningsman och jag kan inte se det som något annat än nyttigt att allt det kommer ut om en närastående blir utsatt för pedofila handlingar - och där har emotionell krigsförning sin rätta plats.

Jag spar på allt mitt krut och bemöter problemen och diskussionerna med helt andra förmågor - för att bara låta det svartna för ögonen om just den där dagen skulle inträffa. Inte ens en våldsfantasi ska få ett onödigt utlopp så länge något sådant kan inträffa bland mina närastående och under tiden så låter jag mitt huvud fyllas med helt andra tankar.

Damn, jag borde ta det lugnare med  här.  Ber om ursäkt för utsvävandet.

Nej, tyvärr, saker uppfyller inte sig själva och en överenskommelse bevisar därmed ingenting. Det handlar om en godtycklig klassning och inget konstaterande - acceptera. Cirkelsargument kommer man ingenstans med.

Jag gav det senaste svaret som berörde punkterna. Du har inte svarat på dessa. Börjar det bli dags att brygga starkare kaffe eller hörde det här till dagens meny av billig skräpmat?

1. Varför skulle den inte ha med punktens ämne att göra? Du skrev att mitt konstaterande när det gäller att den eftersatta forskningen om pedofili är baserad främst på självrapporteringar snarare är ett bevis för din ståndpunkt. Jag menar att detta - att vi inte vet varför man blir pedofil, vilket var det talade om när den eftersatta forskningen kom på tal, inte utesluter att vi kan konstatera att pedofili är en sjuk läggning i vår kultur som saknar plats och funktion. Ergo = det rör sig om två helt olika saker, där det är fullt möjligt att ringa in en sak trots att man inte vet en annan.

2.  En pedofil blir inte befriad från sina symptom av terapi, det är helt riktigt. Lika lite som person med allvarlig grad av antisocial personlighetsstörning helt plötsligt börjar känna empati på grund av terapin. Däremot hjälper terapin patienten att själv ta ansvar för sin störning, lära sig om den och sig själv. All terapi tar inte bort symptomen på alla störningar, vad har du fått det ifrån?

3. Ungefär som en människa med ätstörningar eller grav OCD kan må hur bra som helst tills omgivningen påpekar att vederbörande är sjuk? Långt ifrån alla med psykiska störningar eller sjukdomar upplever sig som dysfunktionella eller annat än friska. Jag skulle säga att det är en väldigt stor del av dessa protesterar mot kulturens stigmatisering av dem som "sjuka" eller "ickefunktionella". Rent objektivt kan jag inte heller se att all psykisk ohälsa som vi talar om här skulle vara just dysfunktionell "per se" oavsett om det uppdagas eller ej. Det går mycket bra att vara fullständigt bindgalen i vårt samhälle så länge man sköter sin hygien och betalar sina räkningar. Detta gäller givetvis även för pedofiler, men när de och alla andra störda individer hamnar i en psykiatrisk utredning så ser det lite annorlunda ut. 

4. Jag tror att det finns en gigantisk motivation till att efterkonstruera ett brott som pedofil i en sådan situation, som fälld sexualbrottsling. Det är inte en helt chockerande nyhet att många gärningsmän av den typen bryter ihop över insikten om vad de är och vad de har gjort (och alltså inte nödvändigtvis för offrets skull). Även en person i den situationen har ett ansikte att undvika att tappa och en stolthet, jag skulle vilja påstå att det är särskilt i den situationen det ligger till på det viset, och det är i det läget just där och då som efterkonstruktioner av det slaget är som allra lättast att ta till. Dessutom är det så att alla människor som hamnar i en situation där de ska beskriva sig själva med lätthet anstränger sig för att sätta sig själv i bättre dager. Det ingår liksom i själva fenomenet självrapportering och i analysen av sådant material. Du som är såpass insatt i psykologi kan väl inte vara främmande för något så självklart? Det handlar om social önskvärdhet (googla, vet jag) och är inte något som pedofiler av någon magisk anledning skulle vara befriade ifrån till skillnad från resten av befolkningen.  Ja just det. Och jag skrev också idag att jag skulle besvara dessa punkter ikväll. "Men jag kan absolut ta ett varv till och jag ska ikväll ta mig en titt på dina sista punkter och mina senaste svar på dem, vilka inte accepterades av dig. Då får jag se om jag vill omformulera dem eller ej, och om vi kommer vidare i den här diskussionen. Eller ej." Är du alltså så otålig att få svar från mig att du inte kan vänta tills det svaret från mig också dyker upp? 

Piken angående billig skräpmat får du nog slipa till ytterligare eftersom den missade målet ganska kraftigt. Men om du ska fortsätta intressera dig för min person och inte ämnet så tror jag att du får börja besvara dina egna punkter till slut. Vilken sorglig syn det vore. 

1a. Det hörde inte till punkten då du enbart skrev om pedofilers funktionallitet i den tidigare, vilket snarare behandlades i punkt 3. 2b. Nej, jag skrev att du gör det mer uppenbart att en sådan beklassning saknar grund när du utesluter självrapporteringar (då de även utger en grund för beklassningens legitimitet). Samt att det blir svårt att diskutera ämnet överhuvudtaget när du drar undan fundamentet för det helt och hållet. Varför bör självrapporteringar överhuvudtaget uteslutas ur dessa fall när de ger goda resultat i andra och innebär ett fundament inom analytisk psykologi?

2. Som jag sagt tidigare; samtliga fall där fenomenet verkar tillhöra individens natur borde få sin störningsbeklassning ifrågasatt. Inte för att placera det ena eller det andra under kategorin frisk istället för störd - utan enbart för att skilja dem åt. Vill man ha en exakt och precis fenomenologisk grund att stå på så bör skiljelinjer dras där de kan dras. Utan fokus på en sådan grund så får vi vad vi har idag; ett psykologiskt institut som klipper och klistrar godtyckligheter efter rådande trender. Det här innebär vad jag kritiserar psykologin för i stort, varav pedofili tillhör ett av de tveksamma fallen. Varför bör vi inte dra skiljelinjer där de går att göra inom psykologin?

3. Nej, som i att pedofila fantasier (symptomet) inte tillhör något mer dysfunktionellt än någon annan fantasi. Kan du specifiera vilka dysfunktionalliteter som dyker upp i samband med en psykiatrisk utredning som enbart pekar på pedofili?

4. Du tror alltså att studier av den här kalibern kör rakt ner i diket - på grund av väghinder så uppenbara att till och med lekmän ser dem?

Nej. Jag reagerade på den dåliga dager som du försöker sätta mig i som debattör - när du påstår att jag inte accepterar ditt senaste svar. Vad refererar du ett sådant påstående till; att jag inte ser cirkelsargument och arrgument som raserar hela fundamentet för diskussionen som valida, eller vad? Förklara.

1. Jag har aldrig sagt att man ska utesluta självrapporteringar. Jag har sagt att man ska ha i bakhuvudet att forskningen i sig är rejält eftersatt och att den forskning som finns ofta baseras på just självrapporteringar. Det betyder inte att den är värdelös, bara att den inte besvarar alla frågor vi ställer den.

2. Så nu gör du inte längre en skillnad mellan andra störningar och pedofili, trots att du menade att skillnaden mellan dessa var att en störning svarar på behandling medan pedofili inte gör det? Nu menar du att detta du anser gäller pedofili också gäller andra störningar? Vilka har du tänker du främst på då undrar jag, när du skriver om ett fenomen som "verkar tillhöra individens natur"? 

3. I kriterierna som återfinns i DSM-IV-TR står det bland annat att personen ska vara märkbart plågad av de sexuella drifterna och att de ska ha gett honom eller henne sociala svårigheter. Man diagnostiserar inte vilken random sexuell fantasi som inte går att stämpla som vanilj och det krävs en tydligt upplevd dysfunktionalitet hos personen själv för att en sådan diagnos över huvud taget ska komma på tal. 

4. Men lekmän ser ju uppenbarligen inte dessa väghinder, du visste ju till exempel inte vad social önskvärdhet har för betydelse när det kommer till studier av det här slaget utan var rätt övertygad om att pedofilerna i den situationen reagerar helt motsatt från resten av befolkningen. Och åter igen: jag kallar inte sådana studier värdelösa. Jag ser dem för vad dem är och jag varken förminskar eller förstorar deras betydelse. Dock utgör dessa studier vår enda källa kunskap om ämnet och där finns ett stort värde. Man behöver dock inte som du överdriva det värdet bara för att du har fått för dig att en pedofil straffad för ett sexualbrott mot barn kommer att vara ärlig i beskrivningen av den egna karaktären. Det är önsketänkande.

Ja, jag påstod att du inte accepterade mina svar. Precis som du inte kommer att acceptera dessa. Du kallar precis mina argument för cirkelargument, på vilket sätt skulle det vara att angripa din roll som debattör att konstatera detta du själv skriver? Du verkar ju inte hålla med mig om en enda sak jag skriver. Vilket är helt i sin ordning givetvis. 

Tänker inte gå in i diskussion med dig, då det är det du önskar. Som sagt, du har en dold agenda och det enda du vill göra är att framföra ditt budskap om att pedofili borde ses som vilken annan sexuell läggning som helst.

Jag uppmanar alla som läser TS inlägg att noga beakta hans ordval. TS ståndpunkt och sympatier blir ganska tydliga då...

Jag tänker inte svara mer i denna tråd och uppmanar övriga att också ignorera.

Jag tycker mycket väl att pedofili borde ses som en sexuell läggning, dock ska den aldrig vara laglig att utöva!

Mener du då at det er noe dei er født med?

Ja, de allra flesta pedofiler känner faktiskt av dragningen till förpubertala barn väldigt tidigt, de allra flesta redan i yngre tonnåren (dvs när de själva precis kommit i puberteten) och har sedan kvar dessa tankar för livet. Så ja, pedofiler föds med sin "störning"/läggning och ingen terapi i värden kan ta bort den, det enda terapi kan hjälpa till med är att se till att en pedofil  aldrig lever ut sina tankar, och det finns många pedofiler som aldrig gör ett barn något ont, varken direkt eller indirekt.

At dei blir født så er jo egentlig bare en teori og inte bevist, eller har du noen vitenskapelig rapport som kan understreke at det er en sannhet?