Rektorn för din sons skola ringer hem till dig och meddelar att det under dagen updagats att ett barn blivit mobbat på skolan under en längre tid. Idag hade ledaren för mobbarna bundit det mobbade barnet vid ett träd och kastat snöbollar i ansiktet. Det var efter den händelsen det hela kom fram.
Nå, vilket skulle nu göra dig som förälder mest ledsen och upprörd? Självklart kan det lika gärna vara flickor, jag skrev "son" för att jag tänkte på mitt eget barn. 
nina CC: jo jag förstår precis hur du menar, somsagt jag var otroligt mobbad under min skoltid samt dagis, men utav mina erfarenheter så hänger det så otroligt mycket på vad man får för stöttning hemma! jag "klarade av" min mobbing och misshandel just för att mamma hemma var så underbar, ett tag hade jag det även dåligt hemma pga mammas dåvarande sambo., men när han var borta blev allt mycket bättre. visst mobbingen var fortfarande jobbig men har man bara bra föräldrar som finns där och hjälper en hemma tror jag man kommer långt, det gjorde iaf jag. än har bara en mobbare sagt förlåt och andra försöker låtsas om att inget har hänt, det är deras problem men jag hyser inget agg idag det vinner ingen på.
Jag hade blivit förkrossad om min son var den mobbade. Oftast är den mobbade maktlös och ibland kan inte ens lärarna förhindra mobbningen. Jag har själv varit mobbad/retad. Om min son däremot skulle vara mobbaren skulle jag kunna prata med honom om hur det känns för den som blir mobbad osv.
Som en som varit mobbad så skulle jag se det som det värsta. Skulle han vara mobbare skulle det vara hemskt, men man skulle ha något att jobba på. Det är (tänker jag mig) enklare att jobba med sitt eget barns attityder och handlingar än att få alla andra att ändra sig.
Enligt min erfarenhet är det tyvärr ofta så att de som blir mobbade får en stämpel och är "lovligt byte" när mobbare A försvinner, det blir bara mobbare B:s tur... Och oavsett om man lyckas bryta det så skulle alla veta om vad som hänt, som mobboffer kan man aldrig komma ifrån att alla sett (och gemenom sin tystnad accepterat) att man "är" en lägre stående människa.
hur kan barn behandla varann så illa? Jag blir så ledsen för din skull. ingen människa ska behöva utsättas för sånt där. jag hoppas av hela min själ att mina barn inte ska bli utsatt på det sättet.
Håller med det här, stenhårt. ----> Var mitt barn en mobbare hade jag misslyckats kapitalt med mitt föräldraskap. Hur kan jag ha uppfostrat ett barn till att tro att det är ok att mobba andra barn.
VÄrst om mina barn var mobbaDE. Det ligger så helt utanför min och min mans kontroll. Hade betalt nästan vad som helst för att de skulel få sitt straff.
Men om mina barn var mobbaRE så finns det ju möjliughet att påverka. Hade känt att jag misslyckats i mitt föräldraskap, men att det ändå också kan vara grupptryck som påverkar.
Jag håller inte alls med om att mans om förälder inte kan göra ett dugg om ens barn är mobbat, finns en hel del man kan göra, framförallt stötta sitt barn!
Är barnet den som mobbar kan ju det också bero på saker man inte kan påverka, eller så beror det på att man själv som förälder felar på någon kritisk punkt. Jag skulle tycka att det är värre att veta om att det är något "fel" på mitt barn som mobbar än att veta att mitt barn är den som mobbas och altså har nått som sker utanför dennes person. Vet inte om detta går att förstå...
Jag har själv också blivit mobbad från att jag var 6 år tills jag tog studenten.
tycker båda är lika hemskt..för på ett sätt så avskyr jag mobbare för ja har blivit utsatt för såna när jag var liten och jag skulle bli så arg om min dotter blev en mobbare,men samtidigt vet jag ju hur hemskt det är att bli mobbad med och det är något jag hoppas min dotter aldrig kommer utsättas för,fast man vet ju att den dagen troligtvis kommer komma..
Egentligen var det svårt att rösta på antingen den ena eller andra, men jag la ändå min röst på sista alternativet. Men i ärlighetens namn skulle det inte vara roligt om min son var den som mobbade heller.
lltså, jag skulle bli ledsen om min dotter blev mobbad, för jag själv har blivit det och vet hur det känns. Medans om hon var den som mobbade så skulle jag bli besviken, för jag har inte uppfostrat henne så och kommer inte göra heller. Så det är två helt olika känslor.
Svårt att rösta för det är ju två helt olika känslor.
Jag skulle bli mest upprörd om mitt barn var den som mobbade. Mobbare mår inte bra i sig själva, det är ju därför de mobbar. Och mår inte mitt barn bra i sig själv så har jag som förälder misslyckats. Barn som blir mobbade har sällan eller aldrig gjort något fel, bara blivit offer för olyckliga omständigheter.