vara mormor bara roligt i teorin
Hjälp. Min mamma verkar tycka det är så jobbigt att umgås med sina barnbarn, snart 2 och 4. Det är suck och stön och de "bara far omkring".
Men att skryta med foton på dem på jobbet och vid middagarna med vängänget är roligt.
Som mest består umgänget av 2 timmar en gång i veckan med mig närvarande.
Att ta hand om dem själv gör hon inte, det har hon sagt rent ut, vilket är bra med raka rör. Några gånger har hon och pojkvännen passat dem ett par timmar själva.
Jag fattar ingenting. Innan vi fick vårt första barn var det många höga tankar om att sitta barnvakt o hämta tidigare på dagis en gång i veckan (absolut inte vår idé, vi uppskattar den lilla dagistid de har ca 25 tim/v).
Nån som känner igen o har nåt tips? Nån mormor som har tankar?
Jag låter sen 1,5 år henne ta alla initiativ. Under denna tid har vi bett om något kanske tre tillfällen, bla en dagishämtning i vintras när barnens pappa inte kunde köra hem fr jobbet i snöstorm.
Nu funderar jag på att försöka skaffa betalda barnvakter för att slippa be alls.
Är samtidigt ledsen för jag vet att barnen älskar sin mormor och behöver andra vuxna släktingar i sin närhet. Barnen frågar ofta om vi kan träffa mormor och även hennes pojkvän som är det närmaste en morfar de har. Farmor och farfar bor långt bort.
Visst är det trevligt att vara barnvakt ( mitt barnbarn är 3,5 år) men kanske inte för ofta. Jobbar ju själv hela dagarna så när kvällen kommer är jag lite småtrött.
Svärmor sitter gärna och läser sagor och pysslar med barnen. Om det skulle gå ett par veckor mellan besöken så brukar de ringa och be att få låna barnen en dag eller en helg, bara för att de saknar dem. 