Om inte du är donator får du inget organ heller!

Så enkelt är det inte tyvärr. Så du menar att eftersom jag är cancersjuk och inte får donera.. så skall jag inte räkna med att då hjälp heller om jag behöver något organ?

Jag vet, det är det som gör det intressant. eller hur? personligen tycker jag ju självklart att ALLA ska ha rätt till organ. de som behöver ska få.. men det finns inte organ så att alla kan få.  vad vore bästa lösningen?

Mm ganska intressant frågeställning faktiskt. Spontant tycker jag att varför ska de som inte vill donera organen få organ?

Det vore väl i så fall rimligt att de som tackar nej tll att ge bort organ också stryks från listan över möjliga mottagare till organ. Däremot räknar jag inte in de som inte kan ge.
Annars görs väl en fysisk bedömning av mottagarna, du nämnde alkoholister, om deras fysik gör dem till olämpliga mottagare kommer de heller inte få organ, men att stryka dem för att de är alkisar och typ slösar bort sina liv skulle jag inte gå med på. Inte heller att inte pedofiler skulle få organ, eventuellt uppförande ska inte kopplas till rätten att få sjukvård.

Om man inte vill donera pga religiös övertygelse då? Fast då kanske man inte vill ta emot organ heller pga religionen?

Mina fina barn, Oskar 060329 och Victor 090603

borde då alla som kan/vill donera 'gå före i kön'? eller ska man kunna köpa/sälja organ? som ulle73 sa då, de som har cancer, ska inte de få organ för att de inte kan donera?

Jag finns med i registret. Tänker låtas plockas av de som är ok/de som är nåt att ha. Tycker dom som inte kan donera ska få ta del av sånt den behöver för och få ett fortsatt liv.

nej det var ingen riktad fråga till dig anna undrar från mig bara funderar..

Jag finns med i registret och jag tycker att alla som kan hjälpas ska hjälpas till fortsatt liv.

Medicinska behov och möjligheterna organet kan ge ska styra vem som får ta emot.

Det är inte så att de som inte vill donera inte heller får ta emot organ. Det är ett felaktigt påstående. Sjukvården gör ingen skillnad på sådant, utan alla som behöver en eventuell organtransplantation genomgår en utredning med en rad tester där även den mentala biten tas hänsyn till i vissa fall. Ålder är också en viktig faktor, då en yngre person med förhållandevis god fysik har bättre chanser att klara av en transplantation.
Om en person inte anses klara av en transplantation rent fysiskt så spelar det ingen roll om man själv vill eller inte vill donera.
Om man är i behov av ett nytt organ så är man rimligtvis inte heller i skick att donera pga sjukdom eller annat.
Min mamma är lungtransplanterad, hade bara några veckor kvar när hon fick sin nya lunga. Det är en väldigt tuff tid efter en sådan transplantation, så där är den mentala styrkan väldigt viktig. Plus att alla andra organ, tex njurar och lever ska stå pall för alla mediciner som hon måste ta resten av livet.

Om man är anmäld till Donationsregistret och det blir aktuellt att bli donator när man dör, så kontrolleras ens sjukdomshistoria noga och organen i fråga kontrolleras av kirurgen när de plockas ut ur kroppen. Det måste vara friska organ, däremot behöver inte alltid yngre organ vara bättre, utan storleken spelar roll (det ska passa i mottagarens kropp) och det finns vissa sjukdomar som donatorn inte får ha haft om inte mottagaren har haft dem, och blodgrupp måste självklart stämma överens.

Det finns en svart marknad i vissa länder, där fattiga säljer sina organ, men det är förbjudet i Sverige och så tycker jag att det ska vara. En donators familj får ingen ekonomisk ersättning för en organdonation, utan detta är något man gör för att man vill hjälpa andra att leva lite längre eller få bättre livskvalitet när man själv är borta.

Jag känner mig tudelad till att dom som inte kan tänka sig ge inte ska kunna få.

Jag vill donera om det kommer dit hän, min man lika så, vi har anmält våra två gemensamma barn till registret.

Men...

Jag har tre barn sedan innan. Två av dom har en pappa och den tredje en annan. Pappan till dom två första vill varken donera eller gå med på att anmäla våra barn till registret. Och då vi har gemensam vårdnad så kan jag inte göra detta bakom ryggen på honom och inte heller bestämma om jag skulle stå där på sjukhuset och få frågan.

(Pappan till tredje barnet har sagt att det är min sak att bestämma och han gör som jag tycker. Då kan ni gissa hur det ligger till för honom.)

Ska jag då säga "Nej... Ge inte mitt barn ett nytt hjärta, han finns inte i registret så han förtjänar inget.." eller ska jag låta mitt barn (innan det att barnet fyller 18 och kan bestämma själv) få ta emot?

Som jag ser det finns det inget svart och vitt i det hela utan gråzonerna är många.

I min värld har alla som är lämpliga mottagare samma rätt att ta emot organ. Oavsett om de själva vill donera eller inte.