Homo/bi/trans samt alla intresserade.

Oavsett varför man känner som man gör och om det går att få en diagnos eller inte (som jag har valt att inte få) så har man rätt till sina känslor utan att bli ifrågasatt. Alla människor går inte genom livet med tydliga känslor och tankar som läkarna kan sätta fingret på för att sedan erkänna dessa personer ett könsbyte. Många lever i gråzoner där de bara känner sig malplacerade och obekväma utan att för den skull må så dåligt att de inte orkar leva om de inte byter kön. Jag själv lever i en sådan gråzon där jag kan överleva med att ha en honkropp men samtidigt mår skit över att behöva göra det. Det känns varje dag som om jag har tagit över någon annans kropp, har inga band till den, ser mig bara som en obekväm och stressad värd. Det påverkar självklart mitt välmående men inte till den grad att jag blir självmordsbenägen.

Anser det även otäckt att behöva gå igenom ett könsbyte eftersom det är ett väldigt stort ingrepp på kroppen som kan ge diverse komplikationer och påverka min livslängd. Kan jag försöka leva utan att behöva göra ett könsbyte genom att försöka träna bort min honlighet så gott det bara går, så gör jag nog hellre det. Jag har nog orken att göra det valet. Tror i alla fall det. Sedan har det funnits fall där personen som har gjort ett könsbyte har ångrat sig och där man vid ett könsbyte inte har fått så mycket lättare liv efteråt. Så jäkla svårt...

Hon fyller snart 8 år.
Hon säger själv att hon känner sig som en pojke och när hon var yngre så var hon helt säker på att hon var en kille, tex så när de frågade en gång på dagis vad hon ville bli när hon blev stror så svarade hon "jag vill bli flicka för alla säger att jag är det" det tycker jag säger ganska mycket om hur hon känner.

Jag tycker så synd om henne efter som det här är nått som inte går osynligt förbi utan nått som hela tiden påpekas. När nån frågar vad hon heter och hon svarar så blir det alltid samma reaktion "VAA är DU en flicka???"  Hmm blir jobbigt för henne.

Hon går på simning och hade längtat tills hon skulle fylla 7 år för då fick man börja på simhopp. När tiden var inne så blev det bråk pga att läraren tyckte att hon skulle ha baddräkt på sig, men Moa känner sig utklädd och tror att alla ska skratta åt henne om hon hade det...tog en hel del krafft att få igenom att hon skulle få ha badbyxor, jag startade en grupp på face och här på FL och fick en enorm hjälp från folk som mailade ner simskolan   Det var i och för sig skönt att se att så många brydde sig

Vad jag funderar på är hur jag ska kunna skydda henne från alla elaka komentarer, vill att hon ska få vara som vem som helst och att folk struntade i om hon är en pojke eller flicka...hon är Moa och det räcker gott och väl tycker vi

Hon är så pass ung så det kommer hända mkt. Jobbig sitts, men du är en kanon förälder som snappar upp och stöttar..stor eloge till dig. Kanske hon skulle ha ett könsneutralt namn som Kim ex så skulle kanske chocken släppa för dom som frågar vad hon heter...bara en tanke.

Då är hon ju så pass gammal att du kan kommunicera med henne på en tydlig nivå. Har man dessutom känt sig hemma i det motsatta könet under så lång tid och även sagt "jag vill bli flicka för alla säger att jag är det" så anser jag det vara rätt solklart vart hon står i det hela.

Jag blir varm och hoppfull inombords när jag läser att du och din dotter fick så mycket hjälp från andra gällande simskolan. I en sådan situation är det otroligt viktigt att man inte behöver stå ensam och skrika sig hes för att få till en förändring. Jag antar att de på simskolan tillslut gick med på att hon kunde ha badbyxor?

Det går aldrig att helt undvika påhopp, speciellt inte i en omogen skolmiljö där alla ungar är osäkra och har sina egna problem i en tid i sina liv när även de försöker hitta sig själva. Men det går i många fall att kunna gardera sig emot det smärtsamma så att man inte går under med det. Att just ha föräldrar som dig som gör allt för att se sitt barn välmående och trygg är otroligt viktigt. Har man trygghet och acceptans hemmifrån så har man en god grund att hämta styrka ifrån. Sedan är det bra som du gör att du söker dig utåt för att hitta andra som lever i samma situation eller som bara är kloka. Forsätt så och försök leta upp föräldrar med barn som antingen själva är i samma situation som din dotter eller barn som bara är trygga i sig själva.

Även om Qruiser.se kanske inte är den mest mogna plats att finna seriösa personer på så är det en bra början. Se till att du och din dotter har ett starkt nätverk som ni kan falla tillbaka på när livet känns för tufft. Har hon kompisar som accepterar henne och ett andningshål att kunna bygga upp sin styrka på såtror jag att det kommer att gå bra för henne.

Jag önskar er båda ett stort lycka till!

Hon måste lära sig att följa konventionen helt enkelt, tills hon blir såpass gammal att hon har ett vuxet medvetande. Iaf är min uppfattning är att det vore det bästa för henne. Om hon klär sig som en pojke, har badbyxor istf baddräkt så kommer hon ju att bli en riktig hackkyckling så fort hon börjar mogna fysiskt (och psykiskt). Ibland måste man vara pragmatisk och eftersom ni vill hennes bästa så bör ni nog göra så. Om det sen håller i sig när hon blir äldre, blir det hennes match att ta längre fram.

Detta var ett råd från mkig. Om det är värt nåt är det upp till dig att bedöma.

Självklart är det omöjligt att veta vad som är det bästa för just din dotter eftersom vi inte känner henne. Vad som är hennes styrkor och hennes mer skörare sidor. Kanske skulle hon må bäst i att vara mer konventionell i så unga år för att skydda sig som bäst för att sedan eventuellt göra andra val som äldre. Eller så blir det bara motsatt effekt så att hon bara mår ännu sämre när hon trycker tillbaka sig själv.

Det är ändå du som känner din dotter bäst och kanske får man ta allt eftersom det kommer och se hur man löser situationen då i just den specifika situationen. Vet faktiskt inte...

Det handlar även om hur mogen någon är, alla barn mognar olika i samma ålder och kan därför hantera jobbiga situationer olika bra. Har man gått igenom mycket tungt i livet så kan det göra en starkare men också skörare. Bara en sådan sak att hon har blivit tvungen att tänka i sådana tunga och komplexa tankar så pass tidigt i livet borde ha gjort henne mer medveten och mogen än andra i samma ålder.

Nej det är klart att det är svårt för er som inte känner henne att ge råd

När det gäller kläderna så är det så svårt, de gånger som vi har sagt åt henne att hon måste ha typiska flick kläder så har det alltid slutat med att vi låter henne ha pojk kläder ändå, hon blir så ledsen och säger att hon tror att alla skrattar åt henne och att folk ska prata bakom hennes rygg.
När det gäller badkläderna så fick hon ha badbyxor, där har vi satt en gränns till henne att när hon fyller 8 så måste hon ha överdel för hon är ändå flicka fysiskt.
 Nu så får vi se vad utredningen säger vi ska dit den 23 och då ska de ta lite prover på henne, det finns tjejer som födds med pojk kromosomer och då kommer hon inte att utveklas fysiskt till tjej och då är ju det problemet "löst" hmm man vet inte vad man ska hoppas på.

Det som jag tycker är sorligast är att andra barn har aldrig varit dumma eller reagerat på henne utan det är det vuxna som gör. I skolan så accepterar de henne fult ut och killarna leker gärna med henne, som tur är.

Tack för alla goda råd har fått lite att fundera på

Det är ju inte alls långt kvar till den 23 och efter ni har varit där så har ni om inte annat en utgångspunkt att utgå ifrån. Allt blir ju helt klart mycket jobbigare när man lever i total ovisshet varför något är som det är. Bara en sådan sak som att hon kan vara född med pojkkromosomer är ju väldigt väsentligt att veta hur det ligger till med det hela.

Hur reagerar de vuxna? Vad för elaka saker säger de? Är det skolbarnens föräldrar som säger dumma saker eller är det andra vuxna? Samtidigt så kanske hennes skolkamrater inte hade varit så avslappnade med det hela om deras föräldrar var intoleranta?

Sedan tänker jag att det på ett sätt är svårare för en pojke som är könsöverskridande eftersom det blir så mycket mer tydligt. Tjejer kan ju bära det mesta som en kille kan bära men sällan är det ju tvärtom. Tänker också att barn är mer lyhörda när det gäller ett emotionellt avvikande beteende, såsom någon som drar sig undan och/eller pratar konstigt till exempel. Jag var inte udda i hur jag klädde mig i skolan, det kom mycket senare, men blev ändå utfryst och småretad av mina klass"kamrater" redan i första klass. De kände väl på sig att jag var emotionellt annorlunda än dem och det ville de inte kännas vid.

Nej ska bli så skönt att kanske få lite mer svar och framför allt svar på våra frågor från någon som faktiskt har bra koll på det här, kan lova att vi har längtat

Elaka komentarer har vi fått en del men tex en gång när vi var på öppnaförskolan så frågar en vuxen vad mina barn heter och min Moa sitter brevid, jag berättar och då säger den vuxna "men varför uppfostrar ni inte henne till en flicka när hon är det", jag svarar att vi uppfostrar henne till en människa sen så får hon bli den hon vill, får då till svar framför min dotter "men då uppfostrar ni henne till nått som gud inte skulle tycka om" 

Många har frågat Moa själv varför hon vill spöka ut sig till kille, även om frågan inte är elak så blir Moa ledsen då hon inte tycker att hon spökar ut sig. Även många frågor angående hennes hår får vi.  Sen är det ju det här att alla reagerar så hårt när de får reda på att hon är flicka, det sårar henne för hon vill inte vara någon som folk reagerar på...hon tycker att hon är som vilken pojke som helst (fast hon vet att hon är en tjej, för det säger vi andra till henne)
Sen så får vi föräldrar ofta höra att vi gör fel och att det faktiskt ska vara vi som bestämmer, jag kan hålla med om att vi bestämmer MEN till vilket pris ska vi köra över Moa när det gäller kläder, jag skulle inte villja känna mig utkläd hela tiden.

Nej jag hoppas att vi gör rätt och att hon kommer att må bra i vad hon nu än känner när hon blir äldre.

När jag läser dina ord om hur vissa vuxna beter sig så känner jag mig komma från en annan planet. En känsla som alltid uppstår när jag är i närheten av normativa människor som inte kan tänka och känna själva. Eller är det kanske dom som kommer från en annan planet. Det är ju faktiskt dom som är konstiga och inte jag. Fan vad förbannad jag hade blivit om vår son hade fått ett sådant bemötande. Vet faktiskt inte hur jag skulle ha gjort, troligen inget genomtänkt. Obestridligt korkade människor får gärna flytta till andra sidan planeten eller allra helst bort från planeten helt och hållet. Bara det inte märks av att de existerar så är jag nöjd.

Ni gör så gott ni kan för er dotter och mer än så kan man inte begära av sig själv. Ni vet inte hur det är att vara transsexuell och framförallt så vet ni inte fullt ut hur det är att vara Moa. Följ förnuftet och magkänslan så kommer det nog att ordna sig tillslut.

Ja, jag menar inte att diskriminering är icke-existerande, men jag ifrågasätter alltid trådar som startas utan samtalsämne. "Hej, här får alla skriva de vill, tjolahopp!" Nu är tydligen FL lite annorlunda än andra internetforum, där de första 20 svaren hade blivit något i stil med "hej".

Jag antar att du du är homo eller bi, eftersom du inte skriver vad din läggning är. Tänk, är du inte glad över att hatbrott tas på allvar? Att polisen utreder om det handlar om misshandel pga din sexuella läggning, eller inte, och om det är pga din läggnign så blir det ett strängare straff? Är det inte ganska bra att det finns en sådan lag? Och lagar som skyddar mot diskriminering i arbetslivet, på krogen, i skolan... Betänk då att det finns läggningar som inte räknas.

 Vem som helst kan avskeda dig för att du tänder på människor som är över 60 (gerontofili), för att du älskar hästar (zoofili) eller för att du brukar bli kär i ungdomar mellan 15-18 (hebefili)?

Vad är ditt problem? Vad är det att ifrågasätta liksom? Kan vi inte bara ha en trevlig stämning här inne eller måste den bara bli en i mängden av tramstrådar som det redan kryllar av här inne? Duger inte min tråd så är det bara att gå till någon annan tråd som passar bättre.

Vad för specifikt samtalsämne vill du själv skriva om då? Och varför startar du inte en egen tråd precis som du vill ha den?