• pikku my

    Nytt försök....

    Frustrationen växer sig allt större och det enda jag får höra är att jag inte ska tänka på det. Hur lätt är det? Vissa dagar är bättre än andra, men frustrationen finns där. Jag försöker verkligen göra allt för att inte tänka så frenetiskt på att bli gravid, men när en efter en blir gravid i min omgivning så är det svårt att inte tänka på det. Jag vill vara glad för deras skull, men ibland är det svårt. Jag vill ju också känna den där lyckan och glädjen.

    December 2009 började jag äta de första tre månaderna med Clomifen. Under den perioden har min mens stabiliserat sig och därför provar jag med ÄL-test för att se om det hjälper. Ringde till min privata läkare förra månaden och vi kom överrens om att jag skulle prova med Clomifen i 3 månader till och om det inte fastnat någon lilla/lille så får vi börja fundera på andra alternativ.

    Jag önskar att det fanns någon där ute som jag kunde prata med, så att jag känner en gnutta lättnad... För jag blir galen av att bära detta inom mig!

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Nytt försök....
  • Lille Gris

    Du kan väl tänka på det hur mycket du vill. Om tankarna däremot tar över din vardag så pass mycket att du inte kan leva ditt liv hyfsat "normalt" så är det kanske bra att försöka distrahera sig med något annat. Man måste ju orka leva också.

    Jag tog 6 kurer med Pergotime (samma som Clomifen) utan att bli gravid så då gick vi vidare till IVF. Superskönt att veta att det finns ett steg till att ta, ett steg som har lite högre odds än "det vanliga" sättet! Bra att din läkare har satt en deadline, en del får knapra piller hur länge som helst innan de får komma vidare.
    Jag hoppas att du under dina kurer har fått kolla så att du verkligen får äl, och att även mannen är kollad, så att ni inte slösar tid på tabletter i onödan. Det är väntan som är värst, att inte veta när eller ens om man kommer att lyckas. Men kom ihåg att de allra flesta får barn till slut, för vissa av oss tar det bara lite längre tid.

  • Sally86

    Jag blir oxå tokig av allt tänkande!!! grubblar o har ont i magen över att man kanske aldrig blir gravid=(( Jag har pco o ingen ägglossning, började med pergotime men inget resultat o har nu gått över till sprutor puregon, första dosen gav inget så nu ahr vi höjt men känns som det inte händer något nu heller.

    Förstår precis vad du menar med att man vill blir glad när alla runt omkring blir gravida o får barn men det känns så svårt ibland, man vill ju känna glädjen själv oxå.
    Svårt att prata med någon som förstår....

    håller tummarna!!

  • pikku my

    Faktum är att läkaren sagt att jag är ok, men har inte pratat någonting om att undersöka min fästman. Har inte speciellt mycket tillit till läkare överhuvudtaget eftersom jag blivit felbehandlat vid ett tillfälle när en cysta sprack.

    Som tur är har inte det här tänkandet stigit mig totalt över huvudet och jag kan leva ett normalt liv. Jag vet att jag egentligen inte kan någonting åt det och att det är värre att stressa.

    När det gäller ÄL-test så är jag helt clueless... :) Jag testade förra månaden för första gången och det visade ingenting.*suck* Däremot så tror jag att jag känner igen tecken på när jag har ÄL. Om jag ens har det, det vet jag ju inte heller... Har hört så mycket delade åsikter om ÄL-test, men jag tyckte det var värt ett försök nu när mensen stabiliserat sig efter att jag körde första perioden med Clomifen.

    Tack för övrigt för era svar! Guld värda!

Svar på tråden Nytt försök....