vad kallar ni er.. bonusmamma, styvmamma, extramamma, för ert namn eller??

Min mamma är omgift och denne man kallar jag för min styvfar. Det låter säkert gammalmodigt och stelt men jag har på grund av vissa omständigheter väldigt svårt att se honom som en bonus. Plastpappa låter lite löjligt tycker jag och extrapappa skulle jag heller aldrig säga eftersom han inte fyller någon funktion som "pappa" för mig.

Så gör jag också förutom det det med ordet styvmamma för det känns lite för mycket "Hans och Greta" för mig...  "Bonus" är bra, grabben är en bonus jag fick när jag träffade hans pappa.  Han säger att han är glad att hans pappa träffade mig  för annars hade vi inte känt varandra.   Och visst händer det att han säger fel namn men det är inget någon hos oss tar illa upp av, fast vi blir kallade för biomammans hund ibland.

Barnen brukar säga att jag är deras andra mamma, men när de pratar med mig använder de mitt förnamn. Jag kallar mig deras bonusmamma och dem mina bonusbarn, för det var verkligen en bonus att få dem på köpet när jag träffade deras pappa. De var små när vi träffades och idag (efter 10 år) så känns de som mina egna.

Vill din son säga så självklart ska han få göra det. Det handlar ju inte om dig att du sett henne eller inte är ovidkommande då det handlar om barnet och inget annat. Biomammor brukar kanske ha problem med att deras barn säger så? Så är det även i min situation men hoppas att det finns de familjer där det inte alls behöver vara så. Jag kallar mig alltid styvmamma till mina pojkar, det är jag ju. Vad skulle jag annars vara? Jag är gift med deras pappa och därför har jag en del i deras liv, men det gör dom som dom själv känner för det om dom vill kalla mig för mamma eller för mitt namn......blir glad oavsett.

Klart hon i det här fallet kan kallas extramamma. Att bli svartsjuk är helt onödigt. Ditt barn vet att det är du som är mamma.

mina styvbarn frågade mig väldigt tidigt vad de skulle kalla mig. just för att de har en mamma,och pappa,ord som förklarar sig själv. men jag hämtade tex dem ofta i skolan och var med på föräldrarmöten osv så en del av deras kompisar blev förvirrade och frågade en massa. de tyckte att jag skulle ha ett eget ord,som de kunde säga och folk slapp undra. men jag förklarade att det duger gott med namnet,men att de inför nya kan tillägga att jag är deras styvmamma just för att folk inte ska tro att jag är deras biomamma. just för mammans skull.deras mamma har hela tiden varit okej med just ordet styvmamma, annat har det varit om nån har sagt att " vad praktiskt att tjejerna har två mammor". det är väl så det heter på svenska?

min bonusdotter kallar mig för mitt namn oftast men ibland blir det även mamma + mitt namn....vet att bio mamman blev väldigt upprörd av det men svårt när mina barn kallar mig mamma och bonusen är med....

Du är pappas fru, det är vad du "annars skulle vara". Vad är det för fel i det? Varför måste DU tvunget kalla dig själv för styvmamma?

Jag har aldrig kallat min pappas fru för något annat än "pappas fru", till henne sa jag alltid hennes namn. Någon mer mamma har jag aldrig behövt!

Jag säger ANDRAMAMMA. Bonusmamma kan bli knepigt för det är ju inget bonusval som barnet har gjort. Bonus är ju något som låter positivt och det är ju inte säkert att barnet ser det så alltid.

Jag kallas varken för bonusmamma/styvmamma eller något liknande... Utan vill bli kallad för mitt namn (möjligtvis smeknamn)

Förstår inte varför man ska säga ngt annat, barnet har redan 1 mamma och 1 pappa vilket räcker gott och väl!

Jag har alltid kallat min styvmor för hennes namn. Men om någon frågar så har jag sagt att det är pappas fru. Anledningen till att jag inte säger styv/bonus/extramamma är för att hon aldrig känts som en mamma till mig. Hade hon gjort det så hade jag inte haft problem med att kalla henne för något av de namnen.

Det är nog det som det handlar om.... vad hon visar mitt barn.

barnet mår dåligt av att vara där så både pappa och fru pratar illa om mig öppet inför sonen och deras gemensamma barn.
Sonen kommer hem, ledsen, frågar varför de tvingar han säga saker etc...

Sååå illa de har gjort mitt barn...  usch..  han har tom planerat att rymma från fritids för att inte kunna åka till pappa pga situationen.

SåÅ i detta läge tyckar jag faktiskt att hon ska få förtjäna titeln.

Så detta har inget med varken svartsjuka eller rädsla att göra.
Och jag kan inte glädja mig i att pappan och frun gör så här.

för inte så länge sedan åkte sonen till pappan i 2 veckor. Han är där normal ananrs varnnan helg.
jag var trött och sliten och hade många psykiska påfrestningar.
Jag sa inget av detta till sonen, bara att pappa ska hämta han.
Sonen blir jätteglad  (det var innan han planerade att rymma) och vi packar hans saker

När sonen kommer hem frågar han mig.. mamma varför ville du bli av med mig?
Så har hans pappa eller frun förklarat för honom om varför han åkte dit

Han var ledsen och trodde att jag inte skulle vilja ha han och att han var rädd att han skulle vara tvugen att flytta till pappa.

Så är man en elak styvmor så anser jag att man måste förtjäna "mamma" titeln.

Jag använder mig av ordet "bonus vuxen/extra vuxen" 

Bonusarna bor hos mig på heltid och har gjort stora delar av sin barndom. De tilltalar mig med namn och jag tilltalar de med deras namn. När min man skriver på lappar till skolan så skriver han till titeln bonus vuxen eller extra vuxen. 
Jag vet att barnen ibland säger bonusmamma/mamma när de pratar om mig till kompisar men det är nog mest för att de inte orkar säga pappas fru eller liknande. 

Barnen har en mamma och om sanningen ska fram så är jag bara tacksam över att jag får ha vardagen med dessa barn. Allt annat är överskattat. Vi tvingar inte på morsdag heller. Vi åker och firar min mamma på morsdag och mina barn och bonusar kan gemensamt med min man köpa en liten blomma men det är inget påtvingat och jag strävar aldrig efter att ta någons plats. 

Det har hänt att jag fått något speciellt/egengjort av mina egna barn eller någon av bonusarna men jag blir lika glad och upprymd på morsdag som jag blir när de kommer hem från skolan med sitt sy/träslöjdsprojekt till min samling. Samma med mina barn, kalla mig vad du vill men du ska veta hur älskad du är. 

En titel är just bara en titel. En känsla om en annan person, det är det jag strävar efter.

Jag vill minnas med trygghet, kärlek och glädje långt efter min död.

Till mina egna barn så har jag förklarat just detta! Det får kalla sin pappas sambo exakt vad de vill. Eller nej. De skulle aldrig få säga fula ord.

Extra vuxen, vi tilltalar varandra med våra namn.

Att man reagerar på vad barnet kallar pappas nya partner handlar oftare om känslor man har hos sig själv. Man projicerar sin egen osäkerhet, dåliga självkänsla kanske sorg och känsla av misslyckande på barnet.

Det är verkligen trist, för ni behöver inte känna så. Ni är så himla viktiga och bra för era barn ändå! De har kärlek för båda "mammorna", men den villkorslösa kärleken kan inte en ny vuxen få. Den har bara bioföräldrar. 

Mina bonusbarn kallar mig för mitt namn. De säger bonusmamma när de pratar med någon utanför familjen. Jag kallar alla barnen för mina barn, men kan förklara vid behov vilka jag själv fött och vilka som har en annan mamma. Mina barn sa bonusmamma till pappans flickvänner när de var små, men slutade när han träffade 4 tjejen efter vår separation. 

Fast här pratar du om två olika saker. Dels att barnen kallat pappans respektive för ett för dig laddat ord. Ett ord som du reagerar på. Det är fortfarande din känsla, attityd och uppfattning kring ordet som är laddat. Barn kan ibland prova orden lite för att hitta sammanhang. Mina bonusbarn kallade mammans man för pappa ett tag precis när de fick ett syskon där. De upplevde att det kändes konstigt att lillasyskonet skulle säga pappa när de kallade honom för namn. Det pågick någon månad innan båda barnen kom fram till att det inte kändes bra att kalla honom för pappa. Han var inte pappa för dem och de hade inte någon nära relation till honom. De kan dock beskriva honom som bonuspappa för nya personer.

Kanske din son försöker hitta sätt att greppa den här situationen genom språket? Trots allt ett av människans kraftigaste verktyg!

Med det sagt är det en vidrig situation du beskriver och jag förstår verkligen att det gör ont och river i dig när ni behandlas såhär. Skickar stor kram och påminner om att du är stark och viktig! Det är lättare att stötta och hjälpa ditt barn om du själv är stark och inte blir upprörd och ledsen över småsaker. Ge honom en trygg miljö hos dig, där alla känslor och tankar kan få plats och provas.