Själviska jävla bonus- och bioföräldrar!

Vet inte varför inlägget blev helkonstigt??

Jag blir lika förbannad på såna här inlägg TS, Jag har valt en man med barn sen tidigare, jag har själv barn sen tidigare och vi har inga barn gem. kommer aldrig skaffa barn gem. heller för jag har efter nu några år insett att jag kommer i tredje hand, oavsett vad det gäller, vårt hem, våra egendomar, våra barn kommer alltid först och sen är det den förbannande EXET och sen är det jag eller min man.
Jag har försökt att ta hand om alla barnen lika mycket ,oavsett om det är mina eller min mans barn, men blir motarbetad av biomamman till min mans barn och av biopappan till mina barn, jag är nog inte heller så lätt att komma överens om då det blir en s.k maktspel emellan alla vuxna. Men varför i hela fridens namn ska jag alltid ge med mig och låta dessa ex styra och ställa sin regler och hur de vill att allt ska vara?
Här på Familjeliv är ju tanken att man kan få uttrycka sig, ge utlopp för sina problem frustrationer över alla och allt som man vill, så jag tycker att ni som inte kan hantera detta ska inte ens läsa inläggen överhuvudtaget eller ens kommentera elakt!

Nu är det ju som så att inte alla biomammor tycker som du, att det är pappans OCH mitt ansvar att se till att barnen mår bra, det finns dom som anser att jag inte ens ska få tilltala eller tilltalas av barnet.

Det är inte heller alla biomammor som vill sina barns bästa och att dom ska få må bra, huvudsaken är att mamman mår bra och det gör hon genom att kunna få jävlas så mycket som möjligt med mig eller pappan, ofta då med barnen som redskap.

Sen är det inte heller alla ex som ringer flera gånger i veckan, eller ens alls, det finns dom som går genom barnen också för att få fram näpphändig information som vi kunde behövt veta tidigare.

Det är inte alla vuxna som VILL komunicera heller och då spelar det ju ingen roll om bara den ena föräldern är villig att ha en fungerande komunikation.

I övrigt kan jag bara hålla med dig om att man själv har valt den man älskar och har han nu barn sen innan så är det bara att axla rollen som småbarnsmamma igen, trots att jag trodde att jag var färdig med den biten sen år tillbaks.

Jag har valt att leva med mannen med två barn sen två olika förhållanden, och det är ett rent h-e ibland, men jag valde inte att leva med mannens ex/ barnens bio mammor och barnen bor hos oss vv, ena barnet ojämna veckor och det andra barnet jämna veckor och jag lever tillsammans med dom, men utanför vårt hem så har jag ingen rätt att leva med dom och det får jag bara att acceptera.

hallelujeja!!!! bra skrivet!!! kan bara hålla med!!!

Ja jag har valt att leva med en man som har barn sen innan, jag har inga problem med barnen och behandlar dom på bästa sätt jag kan.

MEN jag har INTE valt att leva med ett galet ex till min man.
Att biomamman inte förstår gränser tycker jag verkar ganska vanligt om man läser här och pratar med familjerätten.

Samtal mitt i natten, sena kvällar, tidigt på morgonen är INTE ok.
Varför behöver man ringa mitt i natten och påminna om skolan dagen efter? Ja barnen går ju i skolan varje dag så varför skulle vi glömt det?

Att använda barnen och hota med, hota att flytta med barnen, prata skit om oss med barnen, gråta och skrika och bråka framför barnen är INTE normalt och ok.
Detta är vardagen med biomamman till mina bonusbarn, nu har familjerätten gått in och gett henne instruktioner NÄR hon får ringa och kontakta oss.
Det är inte ok enligt familjerätten att ringa dagligen eller komma hem till oss.

SJÄLVKLART e bonusarna besvärliga ibland... och det är våra gemensamma med! Inga barn är änglar jämt, sen är bonusarna lite extra besvärliga för det inte är ens egna och för att dom testar lite mera gränser... men det ÄR något jag har förståelse för.

Det är inte mitt huvudansvar som bonusmamma att se till att barnen mår bra, det är föräldrarnas... och när föräldrarna inte kommer överens och den ena varje gång hon ser biopappan gråter, skriker och bråkar då är det inte konstigt att barnen mår dåligt hur mycket bonusmamman än försöker.

Bara för man valt ett liv med en man som tidigare har barn, betyder det inte att man insåg hur livet skulle bli.
Man måste få klaga av sig ibland.
Ibland låter det hårdare än vad det är.
Jag har skrivit inlägg när jag varit arg på min man och hans ex och tyvärr har det låtit hårt även mot barnen.
Jag har ABSOLUT inget emot barnen, jag planerar och hittar på roliga saker med dom och försöker alltid se till att dom mår bäst.

Dessutom trots att jag kan låta hård härinne ibland när jag är irriterad så är det JAG som ser till att vi bor kvar och har vv med barnen.

Klart som fan att man som bonusmamma har rätt att sätta regler! Det är väl inte bara bonusmamman/pappan som ska inse att partnern har barn. Biomamman/pappan måste också inse att den andra INTE har barn (eller barn med andra regler).

I mitt hus tackar man för maten, man tvättar händerna efter toabesök och plockar egna saker efter sig själv. Min bonus gjorde inget av det och skulle jag och pappan bo ihop fick barnet rätta sig efter det. Lilkaså som jag fick rätta mig efter att det ska vara tyst i huset efter kl 20 och att det kommer barnprogram på tv:n på morgnarna istället för nyheterna.

Oavsett om man är barn eller vuxen så ska man kunna kompromissa. Givetvis måste den vuxna ta mera hänsyn, men jag blir så arg på dem som tycker att "du visste att han hade barn" och "barnet var där före dig". Visst, det stämmer, men ansvaret för barnet ligger på bioföräldern och det är dennes ansvar att inte bli tillsammans med någon som har allt för annorlunda regler/livsstil. För hur mycket jag än älskar min man så kan jag inte leva enbart efter hans regler och traditioner. Mina värderingar och traditioner måste också få finnas i vår familj.

Pappan känner till sitt barns behov och han valde att leva med mig = hans beslut och ansvar!

Nu är det många bonusföräldrar som svarar och tar åt sig. Jag hoppas att det framgick att jag tycker att BIOföräldrar är MINST lika jävliga som bonusföräldrar (om inte jävligare då de faktiskt är deras barn).

Man får acceptera att en ny människa kommer in i ens barns liv, som förhoppningsvis bara vill barnet väl, och underlätta så mycket som möjligt för den "nya". Alla verkar så svartsjuka (ånej, mitt barn kallades bonusföräldern för "mamma"!!! oroa dig inte, barnet vet vem som är mamma och älskar dig mest av allt), men tänk på vad som är bäst för barnet och börjar inte sabotera för ditt ex. Det är jävla själviskt och det kommer gå ut över DITT barn.

Kanske alla bio- och bonusföräldrar i familjer borde ha familjeråd en gång i månaden för att komma överens om regler, utflykter, skola, pengar osv? För att det ska se så lika som möjligt ut i båda hushållen.

Vi är faktiskt vuxna människor med munnar att tala med. Men ja, vi är människor också med känslor som svartsjuka och stolthet. Hoppas vi kan svälja de för barnens skull, och se till att de får en trygg uppväxt.

Jag tror inte att barn som mår bra är "jävliga bonusbarn", jag tror de är barn som mår dåligt och är otrygga.

Jag är tveksam till att det skulle lösa några problem genom att anpassa sig till att ha samma regler och liknande i bägge familjerna. Snarare skulle det skapa en massa nya problem och samarbetsproblem. Det finns oftast anledningar till att folk skiljer sig... min sambo VILL inte göra saker på samma sätt som mamman till hans barn, och jag tvivlar på att hon tycker att våra sätt är rätt för henne. alltså gör vi som vi vill och hon som hon vill, åsså skiter vi i att lägga oss i hur det är hemma hos den andre och barnet är inte dummare än att han klarade av att fatta att det är olika regler hos mamma och pappa när han var typ 2...  Jag tror att det är betydligt bättre att låta bli att lägga sig i, de flesta trådar jag läser här om nyfamiljer som inte funkar har nåt sånt störningsmoment där nån antingen lägger sig i saker han/hon inte har med att göra, eller där nån önskar göra det. Visst stör det mig ibland att dela halva min tid med en unge som inte enbart får mina och min sambos värderingar, och visst är det krångligt ibland att försöka lista ut vart saker kommer ifrån vad gäller beteenden och så, men jag tvivlar starkt på att det skulle lösas genom en ökad dialog med en mamma som inte kan låta bli att känna sig lite trampad på när hon påminns om at  hon inte är den enda föräldren.

Jag har inte sagt ett ord om att vara tillmötesgående, eller om att det inte funkar. Jag säger att vi sköter saker som det passar OSS, och mamman gör som är bäst i HENNES familj. Våra levnadsförhållanden och personligheter går inte att jämföra, så varför skulle vi försöka göra saker likadant. Och det funkar alldeles utmärkt för oss, tackar som frågar.

Jag ær bonusmamma.

Jag har valt att leva med min man, inte med hans barn. De är inte mitt ansvar eller mitt jobb, och jag tar inte hand om dem. Min man träffar barnen där de bor, inte hemma hos oss förutom varannan jul. När de kommer hit över jul umgås jag med dem precis som jag skulle ha gjort med andra gäster.

Jag tycker mycket om barnen, men har valt att leva utan barn varför jag inte vill ta ansvar för hans barn heller.

Jag är inte någon bonusförälder utan en vuxen som finns i barnens liv när de kommer hit och hälsar på, inte annars. De har två föräldrar som ansvarar för dem, och mitt deltagande är utan krav och på de villkor som funkar för mig.