Är det okej att killarna springer in i tjejernas omklädningsrum?

Jag blir ledsen över det du berättar, så oerhört fel agerat av alla vuxna i din omgivning. Hoppas att du kan finna något litet gott av det, att göra upplevelserna till en styrka. Jag har hela tiden trott stenhårt på att ett av sätten att förhindra övergrepp är att behålla makten och bestämmanderätten över sin egen kropp. Därför har jag gnuggat  in det budskapet i mina barn, och det är därför åtminstonde ett av barnen skulle bli enormt kränkt av att ofrivilligt bli fluktad på. Med rätta anser jag, de som anser att det är ok anser också att sexuella övergrepp är ok.Bestämmanderätten är absolut och ingen har någonsin rätt att göra något mot dig som du själv inte går med på. Och det gäller även små barn, kan de uttrycka en vilja ja då är det den som gäller! Sen att det sätter mig som förälder i en svår sits är en annan sak, man behöver inte ta till makt och tvång för att vaccinera, medicinera eller vad det nu kan vara.Ett av mina barn blev tvångskramat av sin lärare i skolan trots att denne sa nej, högt och tydligt flerera gånger. Tillslut värjde sig barnet genom att slå sig fri.Vi blev kallade till skolan eftersom barnet "gett sig på läraren", tvångskramandet var det inget fel på, och nejet räknades helt enkelt inte.Barnet fick så småningen om en ursäkt men först efter att jag kallat in kurator, rektor och hotade med att gå vidare med detta övergrepp...Om vi lär barn att ett nej inte alltid är ett nej, att vi kan strunta i det efter hur det behagar oss, om vi tycker att det är ok med övergrepp, ja då undrar jag på riktigt hur det kommer att gå för många av de barnen.

 (och hatten av till din unge! Jag hoppas du sa åt Henom att hen gjorde HELT RÄTT som försvarade sig!)

Det kan du ge dig på att jag gjorde. Har sällan varit så arg kan jag lova.Satan. Nu blev jag upprörd igen!Tack och lov har i princip all personal vi kommit i kontakt med resonerat som du, att nej är ett nej är ett nej. Det jag blir bedrövad över är trådar likt denna, eller när föräldrar tex anser att det är rätt att tvinga barnen till tex tvätt, klippning eller vad det nu kan vara bara för att de vill eller tycker. 

Nej det är tamejfan inte ett dugg ok, eller ett dugg ofarligt. Jag minns själv hur man stod ett gäng tjejer och höll upp handdukar runt varandra i pass efter gympan när man skulle byta om, livrädda för att grabbarna skulle öppna dörren och kika, och det var i mellanstadiet.Fick IG i gymnastik i högstadiet för jag vägrade byta om och duscha på skolan vilket gjorde att jag aldrig deltog, grabbarna hade gjort kikhål in i duschen och bastun.

Ja, tyvärr tvingar jag mitt barn att tvätta sig, byta blöja och klippa naglarna.Annars hade det aldrig blivit gjort tyvärr.

vissa barn är svåra, men man kan ofta komma kring problemet utan tvång. Jag t.ex tar bad tillsammans med min unge och där blir hon ju ren utan att jag behöver vara aktiv. (gillar din unge skumbad?) Byta blöja... nja.... jag kan insistera ibland, men oftast räcker det med att säga "ok, du vill inte nu - men säg till när du vill" och då brukar det bli fart på henne. Hon vill sällan sitta med bajs i rumpan. men som sagt - en del barn behöver man vara extra kreativa med. (tar för övrigt emot fler tips av dessa slag)

Jag skulle också gärna ha fler tips, för jag lät min 1,5 åring sitta med bajs en gång tills han ville byta, det slutade med att jag 2 timmar senare stod i duschen med en skrikande unge och skrubbade bort intorkat bajs. Han bryr sig helt enkelt inte, tyvärr.

Han älskar att bada, men han hatar att tvätta av sig, t.ex tvätta händerna efter maten.

jag har också fått ta till tvång då bajset varit på väg UT ur blöjan. Men varit noga med att påpeka att jag förstår att hon inte vill men att vi måste pga av bla bla. Jag tror det är viktigt att man förklarar ordentligt. Det är svårt det där. Man vill värna om barnets integritet, men ibland så funkar det inte.

min unge älskar att fixa det själv. Jag brukar ge henne en uppblött hushållspappersbit och så får hon torka själv. Blir mindre bra gjort, men när hon själv fått göra en stund så brukar man få "hjälpa till".

Ja, men det gör man ju mer eller mindre automatiskt, jag förklarar alltid för honom att jag förstår eller liknande, som t.ex när han inte vill sitta i vagnen när vi går längs en hårt trafikerad väg, då säger jag ju bara "jo jag vet, jag förstår att du blir arg, men du måste sitta i vagnen för bilarna åker så snabbt, titta vad snabbt de åker, kan du se det?"men jag får ju ändå dåligt samvete.

Saker jag har gjort är att locka med bad för att kunna få byta blöjan. Det behöver inte ta så extremt lång tid.Har vi gått vi farliga vägar eller liknande och barnen inte velat uppföra sig så att jag har kunnat ha stenkoll på dem har jag sonika gått hem. Det kräver att man förbereder vad som kommer längre fram och vad som kan ske (vi går hem).Man kan sammanfatta med att man måste ha tid och inte känna sig superstressad av att det kanske tar 10-15 minuter längre tid. Att det är viktigt att förbereda på vad som kommer och att barnen får ett alternativ. (Antingen sitter du i vagnen eller så går vi hem)Sen måste man kunna tänka kreativt och våga testa annorlunda lösningar.

Jo det är klart, men själva vagngrejen funkar inte riktigt på ett så litet barn som min son, han förstår inte vad jag menar om jag säger "antingen sitter du i vagnen eller så går vi hem", han får helt enkelt sitta fastspänd i vagnen och skälla på mig om det inte är läge att han promenerar. Självklart förklarar jag ju också att jag förstår att han är arg, men han måste sitta i vagnen, hur mycket han nu lyssnar på det vet jag dock inte.