Jag trivs jättebra som arbetslös

Nej det blir aldrig så att INGEN vill jobba bara för att någon enstaka tycker det känns bra. Det är ett så dumt argument som används i alla sammanhang. Tänk om alla...........?? Vi är gudskelov olika.

Du som tycker att man ska gå med sitt CV och presentera sig på alla äldreboenden för att "garanterat" få jobb?  Får man jobb där utan utbildning och lämplighet?? Skrämmande

Urless på detta tjat om åldringsvården.....alla är inte lämpade att arbeta med människor på detta sätt! 

Ni kan sluta gnälla och vara bittra nu.
Jag har sedan några månader jobb och har spenderar en månad nu i USA, via jobbet, för att hjälpa ett kontor med HR-frågor och produktivitet.
Riktigt intressant jobb och jag trivs som fisken i vattnet.

Jag skickade mitt CV och fick napp för det var ingenting fel på mitt CV. Jag hade inte lagt in någonting om att jag helst inte ville jobba, varken direkt eller indirekt.

Så nu är även jag, igen, en skattebetalare

Grattis till jobbet (eller inte om du inte vill jobba)! Verkar i alla fall som att du trivs.

När jag var arbetslös så trivdes jag verkligen inte. Inga pengar. Ingen styrsel på vardagen och oro för att det alltid skulle vara på det sättet. Jag menar: jag vill inte leva på några ynka tusenlappar i måndaen och missa det sociala liv som en arbetsplats innebär.

Utöver det skulle jag känna mig som att jag levde på andras välvilja om jag gick och hovade in de pengar som de betalat in i skatt och/eller till A-kassan.

Så, svaret på din fråga är ett rungande nej.

Fast om man hoppas att det tar lång tid tills man får jobb, så gör man inte sitt bästa.
Man kan omöjligt förmedla anställ mig jag är bäst samtidigt som man tänger hoppas hoppas hoppas jag inte får jobbet så jag får gå hemma.

Men vist det är gött att va arbetslös. 

Har bara läst TS, men jag tror ju det är få som tänker så. Det brukar vara tvärtom, vild panik för att få tag i ett arbete, få en inkomst och kunna leva som alla andra. Tur är väl det, för om ingen ville jobba så skulle samhället gå under. Visar bara att det alltid finns undantag från regeln.

Haha, parasit TS "jag gör inget för att förbli arbetslös"...direkt efter att hon beskrivit hur hon medvetet lägger sig på miniminivå vad gäller aktivitet...

Tycker det är jättebra att TS trivs, när hon (?) nu inte är kapabel att få ett jobb. Själv höll jag på bli tokig av ett halvår med bara timvik.

..eller gör sig inkapabel att ta ett jobb...

Ja absolut jag har inte haft en enda givmild bra arbetsgivare. man är inte bättre än sin senaste arbetsdag. Höga krav låga löner. Vad man tycker är inte populärt att säga. 

stress ångest. Oförstående arbetsgivare. Dumma tester och prov för de enklaste jobben. omges av idioter varje dag. Oärliga falska kollegor. Otacksamma chefer och arbetsgivare. 

när man kommer hem är man helt slut. Man orkar inget. Man är sur och irriterad. Hatar allt och alla. 

man har inte råd att göra något roligt eftersom lönen är låg. 

som en slav vaknar man varje dag. Åker till arbetet sliter 8 timmar. Den 25:e sätta det in 20,000kr på ditt Konto.

10,000kr går till boende bil resekostnader bredband telefon div försäkringar. 

10,000kr över till mat kläder hygien hem skor frisör nöjen/resor hobby semester tandläkare buffertsparande presenter gåvor till syskon och övriga kostnader. 

bara kostnaden för boende och bil är över 10,000kr.  

vad blir det för liv. Nä skönt att vara hemma ta dagen som den kommer och skita i allt. 

visst det är fattigt men du slipper idioterna du slipper slava du slipper känna dig utnyttjad och förnedrad.   

Jag tycker det är toppen att vara en slacker. Det är skönt att vara lat.

Nej, det gör jag inte.

Jag värderar min fritid högt men att vara arbetslös gjorde mig - utöver ekonomiskt försvagad - bara uttråkad, förslappad, oproduktiv och gödde känslor av att vara värdelös och ensam. Dessutom kände jag skam över att inte vara med och bidra till välfärden, och kände oro över att vara för långt "efter" när jag väl fick ett jobb. Komma för mycket ur arbetsform.

Men tydligen finns det människor som är samvetslösa.

Jag hade däremot bara jobbat halvtid, om jag hade haft råd med det.

Jag hade tyckt att det var skönt ett tag. Och det hade jag inte skämts för. Några veckor hade känts som semester.

Men inte flera månader. Inte på heltid. Dessutom hade det varit ekonomiskt stressande.

Meningen är ju inte att man ska få betalt för att gå hemma och slappa. Man förväntas söka jobb aktivt och förr eller senare tar akasse-dagarna slut.

Säkert mysigt, men det blir svårt att återgå till en arbetsplats när du väl får jobb; det kommer att bli motigt, lika bra att vara beredd på det.                                                                                                                                       Det finns ivriga förespråkareför medborgarlön; det vill säga att alla som vill slippa att arbete skulle få en viss summa, existensminimum, av staten. De som vill knega skulle givetvis få göra det. Enligt förespråkarna skulle man slippa en massa administration, utbetalning av bidrag, A-kassa, etc. De som får medborgarlön skulle då kunna utveckla konstnärliga talanger till exempel. Det kan låta trevligt  men nationalekonomer har räknat ut att i ett land som Sverige och med 25% av befolkningen på medborgarlön skulle det dröja 12 år innan landet blir bankrutt. Alltså: Det är bättre att jobba faktiskt, det utvecklar, man får kompisar - och inte minst en vettig lön. Man är solidarisk dessutom.

Tillägg: Den franske ekonomen Thomas Piketty gav ut en bok på detta tema för några år sedan som snabbt blev en bestseller. Han förordade hård beskattning av miljardärer, pengar som skulle delas ut till 25-åringar.

Det är bara skönt ett litet tag. Det blir vansinnigt tråkigt i längden och man hamnar helt utanför. Tänk bara på att.det vanligaste samtalsämnet är vad man jobbar med ( åtminstone i Sverige). Utöver det har du den ständiga oron över hur din framtid kommer att vara ekonomiskt och socialt. Hur andra människor ser på dig. 

Det är synd om arbetslösa. De har dessutom större risk psykisk ohälsa och alkoholism. 

Jag förstår dig. Har man otur hamnar man på en mycket dålig arbetsplats. Man riskerar då att må dåligt även för det. 

blir man sedan arbetslös kanske man sänker sin A-kassa och får ytterligare en sak som skapar stress och ångest. 

de som inte befunnit sig i dessa dilemman ska inte uttala sig. 

min övertygelse är att de flesta vill arbeta ha trygghet stabilitet och en rimlig lön. 

det är tufft idag och många företag bryr sig inte om samhället eller sin personal.