Vad tänker du om en kvinna berättar att hon skaffade barn med en man som misshandlat henne innan hon blivit gravid?

antar att hon då vet vad det innbär.och är medveten om riskerna.
lägger mig inte i.

Jag tänker att hon antingen är rejält hjärntvättad och kuvad, eller att hon inte är den skarpaste kniven i lådan.

Hur fan tänker hon?

Håller med Stårschan.

Det är stor skillnad på att utsätta sig själv och på att utsätta även ett barn för detsamma.

inte mkt i huvudet där....skulle det hända barnet något så skulle jag tycka att det är hennes fel

Annat: Mannen kanske har ändrat sig och blivit from som ett lamm. Man vet aldrig. Men det ser ju onekligen inte särskilt ljust ut. Viktigast tycker jag det är att hon bestämt det själv.

Undrar hur fan hon tänker.

vet hur jäkla förintad man blir av en sådan relation, så tänker verkligen inte att hon är korkad. Skulle snarare försöka hjälpa henne att få hjälp så hon kan ta sig ur förhållandet för det är fan inte lätt

Jag tänker "hoppas hon och barnet inte lever med misshandel nu".

Puffar

annat: att hon antagligen är förälskad och tror på bättring från hans sida.  jag vet hur det känns. man är sällan kär och klok samtidigt.

för övrigt håller jag med dig om att kommentarerna är rent ut sagt vansinniga i vissa avseenden.

Visst är dem... jag brukar säga att man kan omöjligt förstå hur det är eller hur man tänker om man inte varit där själv.

Annat: Jag tycker synd om både henne och och barnet och hoppas att hon kan ta sig därifrån.

man kan omöjligt förstå innan man själv sitter i den sittsen tänk om det inte var planerat att hon skulle bli med barn  ska hon då ta bort barnet pga
vad som hänt innan .hon kansek vill behålla det hon kanse längtar efter ett barn . jag tror hon hade lämnat pappan till barnet det hade jag gjort iallafall ojag vet av egenerfarenhet att det inte alltid är lätt att lämna någon man tror att de ska bättra sig o visst fins det hjälp att få men tyvärr nästan alltid försent  men jag tycker inte kvinnan ska få på hopp eller lidande för att hon vallt att skaffa barn med en sådan mann.

hade det varit någon man hadde varit vänn med så hade man nog sakt vad man tyckte men sakt att det är upp till henne men som vänn hade man funnits där för henne

nej, jag tror att det ökar förståelsen enormt om man varit med om det själv. jag tror iofs att jag skulle tänkt i liknande banor om det aldrig hade hänt mig. så funkar jag och min människosyn... men jag kan bli fruktansvärt ledsen och frusterad på människor som vräker ut sig sådana kommentarer. det blir som en ytterligare skuld på den misshandlade och det sköter man så bra själv så det behövs verkligen inte.
hoppas någon av de läser det här så de kan tänka efter innan de bestämmer sig för att håna ens "val" av partner.

jag skulle säga en blandning av "hur tänker hon" och "hoppas verkligen att hon får hjälp!".