Råd om uppfostran och "straff"...

Oj min son är 5 år och jag tänker inte låta honom vara ute själv hela dagarna när han är 6 år men jag kanske är en hönsmamma.

Som svar på din fråga så verkar det inte som att han kan sköta det, därför kanske han inte skall få cykla iväg.
Men vad vet jag, som sagt, hönsmamman

*tummen upp*

Man ger väl ungarna ansvar som de är mogna för? Uppenbarligen så är TS son inte redo för att ta eget ansvar på den nivå som TS tillåter och då är det ju föräldern ansvar att anpassa sig.

jo,vi har dialog med honom. Som jag sa så är det bara nä han är med en annan kille han drar iväg. Och det verkar de flesta här inte förstå. Vi bor i ett område där alla ungar är ute på denna gård. I alla åldrar. Så om han ej får vara ute själv, så är han ensam isf om att vara hemma. Så nej, vi kommer tillåta honom att vara ute. kruxet som jag undrade över är hur man ska göra för att han inet ska ränna med ungen som hittar på ofog. Läs vad jag har skrivit ist. Han är duktig när han är med andra.
 Men jag lägger ner tråden, det verkar inte vara läsbart vad jag har skrivit....

Som sagt, vi bor i ett barnvänligt område, men ibland drar han iväg med den andra killen till andra områden,det var det som sagt.....Men tack för era svar iaf.

Jag förstår pojken, men tyvärr måste man ha bättre koll på dem än så här. Jag skulle nog begränsa området som han får "röra" sig inom, så du kan kolla av hur han har det regelbundet.

vi har begränsat område, givetvis. Och det har hans kompisar också, Men som sagt, återigen, När den andre killen kommer så "glöms" det av..det begränsade området utökar....Annars håller han sej inom det vi har sagt....

Fast nu börjar du ju bara skylla allt mer på den här "andra killen" och givetvis finns inga problem alls i er familj

Tycker det redan har framgått ganska tydligt vad ni behöver göra, ni måste inse att ansvaret inte klaras av och därmed sätta en gräns. Det är ni som måste göra det, ingen annan. Och ni kan allra minst förvänta er att grabben själv ska sätta gränser för sina egna ben... Och ni måste dessutom hela tiden ha en dialog med barnet så att ni alltså aldrig hamnar i situationen att inte veta vart han är. Det är absurt att ni ens tillåter en 6-åring försvinna så, det skulle ni ha tagit tag i direkt. Inte låtit det bli ett mönster! Framförallt så bör ni ju inse att det kan bli svårt att veta att han ska hem 18 när han inte ens själv kan klockan, även det är alltså ert ansvar och inte hans.

Det huvudsakliga problemet här är att ni har släppt ansvaret, ni kan inte skylla på "den andra" för era egna tillkortakommanden.

Så här har vi gjort:
Cykling är tillåtet på ett visst begränsat område (vid 6 år enbart vårt kvarter). Cyklar 6-åringen utanför kvarteret, så ställer vi bort cykeln i 1 dygn. Händer det igen, så ställer vi bort den i 2 dygn osv. Brukar vara effektivt.

Säg att han inte lämnar gården? Annars stannar han inne nästa dag?
Att ha en gård är ju superbra, det är lätt att avgränsa var man får vara och var man inte går.

Fast det är ju ändå inte "den andres" fel. Det är ungefär lika korkat i mina öron som att säga att det var ditt fel att jag slog.

Har man inte den styrkan att man klarar av att säga ifrån själv i sådana situationer så behöver ju i så fall det egna barnet stärkas så att barnet kan stå emot grupptryck. Kan man inte stå emot en sådan enkel sak som 6-åring (om nu så är fallet) så vad kan man då förvänta sig i tonåren?!

då skulle jag inte låta han vara ute och cykla med kompisar alls..

inte kul att säga till honom att han inte får gå ut alls. men om det är enda chansen för att han ska lyssna.. så får du säga till han att om (t.ex.) han inte lyssnar och är där han får vara och inte kommer hem när han ska så får han inte gå ut dagen efter. någon slags konsekvens måste det ju bli... eller iallafall att han inte ska leka med den pojken som "får iväg" alla

Dels vill jag säga att jag tycker att det är härligt att det finns så barnvänliga områden som det du bor i och att ni har en kille som ni kan lita på så att han får så pass mycket frihet. Det är tyvärr ingen självklarhet idag. Men det verkar inte funka helt problemfritt. Snacka med sonen och försök få honom att komma på lösningar som passar hela familjen (skulle 18.15 vara en ok tid för er båda? en mobiltelefon? titta in hemma varje timme, men lite större geografiskt område?) och kolla också med kompisen och hans föräldrar så kanske ni kan samköra regler och rappotering och kanske tom konsekvenser.

Men de kan ju inte lita på honom? När den andre pojken vill göra något som ligger längre bort och därmed utanför föräldrarnas kontroll följer Ts grabb med. 

Vad bra att jag får hålla med dig helt en gång idag :)

Jag tänker att om man är sex år och har sådana kompisar som "drar iväg" lite och gör farliga grejer... då är det väldigt skönt att ha tydliga regler hemigfrån att luta sig mot också. Är det lite halvokej att cykla iväg vet ju kompisen om det och man kan inte "skylla" på att man inte får.

Ett begränsat område att hålla sig inom och att han säger till så fort han lämnar det kan kanske vara okej? Vet kompisen att din kille inte får komma ut och cykla på några dagar om han sticker iväg kanske han hjälper till att påminna. Det är ju inte så kul att cykla runt själv :)

Eftersom han uppenbarligen inte är mogen för ansvaret så får ni väl följa med honom ut. Är ju inte så svårt. Skulle mina börja sticka från gården skulle de inte få vara ute själva.

Jag tror att det är bra att bestämma vilket område barnen får röra sig inom. 95% av tiden kommer dom att göra som ni kommit överens om. 5 % kommer dom att bryta er deal vilket säkert är både kul och sunt. Om ni inte har regler så går det ju inte att bryta mot dom.