10mån som Skrikpratar jämnt aldrig tyst!
Alltså självklart ska hon få tala men hon skriker ju hela tiden!
Väldigt sällan är det det gulliga bebisspråket ga å go å sådant utan det är aaaaaaa skrik som gäller... Hon "talar" med en leksak å stryper den å skriker aaaaa, hon äter hon skriker hon är glad men det ska låtas jämt!
Ja hon har en strorebror men han är en lugn kille som knappt låter så hon tar inte efter honom eller behöver känna att hon måste höras för att synas.
Hon har inte ont nånstanns det är inte sånt gråt.
Så här var hon jämt varit å på kvällarna förut hon lät så det gick inte att ha någon tid framför tvn eller bara en lugn stund innan läggdags...
Nu på dagarna låts det så jag kan inte koncentrera mig på något...
Får hon för lite uppmärksamhet kan det vara så?
Tycker jag bär på henne ofta men inte för mycket så hon har vant sig vid det så det är felet.
Pust jag är väl van med storebror som var nöjd med det mesta som för övrigt har börjat med 100frågor i timmen så visst det är nog aldrig tyst här...
Jag blir tokig och jag känner mig arg varje morgon jag vaknar...
Visst är det nog mycket mitt fel då jag ofta är arg och orkar inget...
Så visst märks det på barnen de blir ju inte lugnare av mitt beteende..
