Så att du i en nödsituation skulle rädda ditt husdjur framför någon annans barn tex.
Jag har alltid tänkt så att min hund är värd mer för mig än något främmande barn. Men det finns inte på kartan att jag skulle rädda mitt husdjur ur tex ett brinnande hus och lämna kvar ett barn. Gör man det då är det något som inte står rätt till. Det är jag övertygad om.
Det är svårt det där och tänka sej in i den situationen. Vet faktiskt inte vad jag skulle göra den i den situationen faktiskt. Tror inte det är något fel på en person som hellre räddar sitt husdjur än ett främmande barn. Ens husdjur är ju en lika värd familjemedlem.
Jag skulle säkerligen rädda barnet om jag hamnade i en sådan situation, men skulle bryta ihop totalt av att förlora min hund
När jag tittade på programmet "Sanningens ögonblick" så var det ju en tjej där som inte alls gillade barn. Skulle hennes häst vara på väg att bli överkörd över en bil samtidigt som ett barn även är det, så skulle hon rädda sin häst och inte barnet.
Skulle försöka rädda båda om det gick. Inte utesluta varken den ena eller den andra. Jag skulle liksom inte springa förbi barnet om leta vidare efter hunden om jag såg barnet först, (i tex ett brinnande hus) men inte heller springa förbi hunden och leta efter barnet om jag såg hunden först.
Det är bara att be att man aldrig hamnar i denna situation att man skall välja vem som betyder mest för någon
Detta igen? Vi värderar alltid vårt eget före andras. Hur många lever själv i tält på gården för att kunna skänka alla sina pengar till välgörenhet? Detta med brinnande hus är absurt. Hur fan ska man veta vad man skulle göra då? Troligtvis rädda barnet, men att börja sätta sig in i sådant och tro att man VET hur man skulle reagera är bara sjukt.
sjalvklart satter jag familjen fore okanda ungar
Ganska oseriös ts om man redan bestämt sej för att "alla som inte tycker som jag är sjuka i huvudet"... Varför då ens fråga??
Jag säger som "Mistys Daisy"; skulle inte kliva över nån av dem för att leta lätt på den andra, det är ju den riktningen såna här diskussioner oftast tar. Att man skulle strunta i ett illvrålande barn för att leta reda på sin vandrande pinne. Den/det man får tag i slänger man väl ut!
Även "LyckligtSlut" har en poäng; att sitta och tro att man VET hur man skulle reagera är bara patetiskt, man kan aldrig veta! Vem vet, man kan säkert få stans hjärnsläpp och springa in och strunta i både barn och djur för att leta på deklarationen som ska vara inlämnad på måndag, eller lasta på sej alla mjölkpaket man hittar så inte mjölken blir förstörd eller nåt. Who knows...
Tröttnar du aldrig?
Mitt husdjur är mer värt _för mig_ än de flestas barn. De jag har en relation till är mer värda för mig, har ett större värde för mitt liv, än de jag inte har det till. Vad gäller deras egenvärde däremot, deras värde för sin egen skull, ser jag ö h t ingen anledning att gradera. Och det styr ändå inte hur jag skulle agera i en hypotetisk situation av de slag som målas upp i dessa trådar utan då styrs jag av instinkt...
Ja, ja och åter ja.
De här trådarna börjar bli för många nu...
Jag skulle inte riskera mitt eget liv för nån av dem. Kan jag rädda någon av dem så gör jag det, oavsett om det är ett djur eller ett barn
Jag tar katten under ena armen och ungen under andra.
Förövrigt är mitt husdjur mer värt för mig än vad främmande människor i allmänhet är. Både vuxna och barn.
Ja för min familj går före andra 
varför frågar du igen och igen TS?
du vill ju heller aldrig diskutera, so why?
Ja för dem är min familj
Nej såklart och de som skulle göra det borde fan spärras in.
Nej! Jag skulle aldrig sätta ett djur framför ett barn. Jag är ju då också förskollärare och tar hand om "andras ungar" varje dag och ser hur underbart fantastiska alla dessa barn är även om de inte är mina, jag skulle utan tvekan sätta vilket som helst av dessa barn framför ett djur vems det än må vara.
Varför jag, rent teoretiskt, skulle välja mitt husdjur framför ett okänt barn? Jag älskar mitt husdjur och har en relation till det.
Ja för att andras barn är totala främlingar för Mig som inte själv har några. Dom är oftast Drug och därmed besvärliga. Däremot är Mina katter(Jag har en andra nu) rena närvärme till Mig. Dom beklagar inte, är relativt självständiga och han ska få ha kungliga jaktmarker. Jag må vara lite narcisstisk men att mata Min katt är ett mindre bekymmer än att donera till Röda korset åt folk som inte har IQ eller lust att jobba för sin levnad. Att skänka bort pengar lockar bara till sig fler välfärdsbummar från oavsett land och världsdel.
Katter och djur i allmänhet stjäl inte, dom dräper ej utan orsak(bara för att överleva eller beskydda sitt revir eller avkomma möjligen) och dom avskyr droger.
Naturen är en fantastisk läromästare!