Föreställ dig att du åker buss, framför dig sitter en yngre mamma med sin ca 2 år gamla dotter..... (läs)

Skulle också tycka det var jobbigt men normalt...Barn skriker så är det bara!! Bara härda ut! Inte rätt att be mamman att få tyst på
ungen för barn är barn!!

Tänker att det skönt att det finns fler barn som är som mina...
Ett helt normalt beteende hos ett barn - har inget med hennes "låga" ålder att göra.
Sen tycker jag synd om mamman... vet hur kämpigt det är och hur tålamodskrävande det är...

Hade tänkt stackars mamma... o det finns fler som har likadana ungar som jag..jag är inte ensam

Jag åker buss nästan varje dag med min son och vi har haft mååånga sådana händelser! Så jag hade definitivt känt igen mig! Hade också blivit jätteledsen om någon hade kommit fram till mig och sagt så :( man FÅR faktiskt säga till sina barn, och det SKA man göra också!!!

(Har inte läst alla inlägg)

Alla människor har rätt att ha en dålig dag. Å barn uttrycker ju oftast det genom en "demonstration".
Varje sån situation kräver sin starka förälder. Det är klart att man ska säga till sitt barn, håller helt med lilja87. Jag säger till mitt barn, ibland blir h*n lugnare och ibland inte.
Det är mest jobbigt för föräldern och barnet. Alla andra kan ju kliva av bussen

Har varit där, och då sa jag till min kompis.. (högt så hon hörde) "åhh titta på henne.. tomten sitter ju där och kollar på henne.. aj aj aj" Så blev hon helt tyst och tittade bak och rädd så började hon leta efter tomten säkert, tittade ut hela resan. Mamma skrattade och blinkade .

Hade jag varit själv hade jag nog varit arg och tänkt "att morsan inte kan ta hand om sin unge"
Men idag ärj ag mamma och jag skulle tycka synd om mamman..

Lider med mamman, vet hur det kan vara, dock fattar jag inte vad mammans ålder har med saken att göra

Ja hade tänkt något i stil med: Shit va det är svettigt med barn.. härligt att det inte är jag den här gången...

Jag har inga barn men jag håller inte med dem ovan som tyckte "har hon ingen pli".

Så länge föräldern FÖRSÖKER få tyst på barnet räcker det för mig. Har ju ingen kunskap om HUR sånt ska gå till. Det som gör mig irriterad är när föräldern skiter i att barnet stör andra och bara höjer rösten i sitt eget samtal, typ.

Så i detta fallet skulle jag tyckt synd om mamman.

Få tyst på en tvååring som behöver skrika? Vad finns det egentligen att tänka om det? De är sådana. En del går inte ens att avleda i sin ilska utan måste bara få rasa ut.

Man försöker väl hålla barnet i famnen om det går på en buss.

Jag hade bara tänkt - skönt det inte är jag och mina denna gången ! För det är såå tröttande med skrik ibland - egna barns skrik. Andra barns skrik bekommer mig inte (om de inte far illa).

Ett tillägg:

Jag hade hade förstått att mamman var pressad men arg arg på en tvååring - faktiskt inte, uppgiven, trött frustrerad men arg - nä. Så att hon var arg och röt offentligt hade jag reagerat på men inte haft moraliska värderingar runt. Det kan hända alla att man tappar tålamodet. Men inte ska man bli arg på tvååringar som skriker . Bestämd, tydlig, tröstande är nog bättre vägar att gå än att ryta.

(vad jag menar med offentligt är att oftas behärskar sig föräldrar mer offentligt, inte att det är ok att härja med barnen bara för att ingen ser. Dock är ju  barnen i en otryggare miljö offentligt och kan behöva trösten än mer där.)

Jag hade försökt att prata med barnet och skojat lite Oftast blir de då alldeles häpna och tystnar..
Så gjorde jag i en liknande sitution på planet till Kreta, och fick en liten kompis att prata med hela vägen Och en väldigt tacksam Pappa

Hade inte det funkat hade jag nog tänkt för mej själv. Stackare!!

stackars mamman tänker jag.. och stackars barnet lite.

Vad ska man tänka??barn är barn och utbrott får alla ungar.jag hade inte alls brytt mig om inte mamman blivit förbannad på den lilla så klart.Låt barnet skrika för mamman i en sån situation kan nog inte göra så mycket just då.