11 år?

Jag bor men min sambo våran gemensamma son på 4veckor, hans 11årige dotter, mina barn sen ett tidigare förhållande (en pojke på 4år & en tjej på 3år)
Vi har stora problem med hans 11årige dotter.Vi har dem varannan vecka samtidigt. Men hursomhellst hon har mkt konstigheter för sig.
Rätt som det är vid matbordet kan hon börja gapskratta,så hon skriker nästan. Vi säger åt henne att sluta men hon förtsätter tills man river i åt henne. sen ibland kan det gå en liten stund och hon gör det igen. Kan sitta i soffan och göra konstiga ljud bara för att reta gallfeber på sin far..han kan säga till henne 5ggr utan att hon slutar. Tills han måste riva i åt henne.. det känns precis som att hon vill ha reaktion.
Dem små barnen kan sitta och leka tyst och lugnt på någon av deras rum och hon kan komma in där och börja stimma och lyfta upp dem i luften,tills slut blir dem ju helgalna och ska leka just så. Då kan hon säga att sluta jag vill inte lka mer. (hon vet att vi tycker det är "skönt" när dem satt sig för att leka lugnt och stilla) en det värsta hände häromveckan, hans dotter och min son satt i soffan vid läggdax och tittade på tv när jag hörde ett ivrål. Han skrek så det lät som att han fruktade för sitt liv. Jag sprang in i vardagsrummet där han låg på golvet och grät. Hon satt i soffan. Jag frågade först henne vad som hänt och hon sa att han skjutit fötterna under henne ch försökt flytta på henne. när jag väl fick min son att prata så visade det sig att hon sparkat honom. Jag frågade henne om det var sant och det var det. Det visade sig att hon sparkat honom så hårt att hon fått en rejäl lårkaka. Han var helt röd som senare blev blått. Jag tycker så mkt om henne men hennes "utbrott" tär på vårat förhållande.
Hon har även svårt att hålla kvar sina vänner,hon ljuger för dem så hon har nästintill inga kvar. Vi är oerhört oroliga för henne och hur det ska gå för henne i framtiden. Vad ska vi göra?

Hej!
Jag förstår att ni har en bekymmersam situation med tre så små barn och en 11-åring som inte verkar må så bra.
Om man ser situationen utifrån 11-åringens perspektiv så måste det innebära att hon under det (de) senaste året fått tre nya syskon att hantera efter att tidigare ha varit enda barnet. Det är också ganska stor åldersskillnad på henne och hennes nya syskon. Barn behöver hitta sin identitet i en ny familj, sin roll och sin plats och känna att hon är älskad och omtyckt på samma villkor som de andra. I en nybliven 4-barnsfamilj kräver det en hel del av barnet, men också av de vuxna. Det låter som om hon tar sin plats och får sin uppmärksamhet på ett ganska negativt sätt, kanske det enda sätt hon kommer på just då. Även 11-åringar är små och behöver mycket egen föräldratid. Finns det möjlighet för pappa att ibland göra saker bara med henne? och för dig också för den delen? Försök se lite mer till hennes behov och ge henne positivt utrymme. Hjälp henne snarare genom att ge än genom att kräva. Skulle det vara bättre för henne att ibland få vara med er när inte alla syskonen är där?
Ni måste själva fundera ut hur ni kan hjälpa henne på bästa sätt. Jag är säker på att hon reagerar positivt på en sådan omsorg. Som föräldrar kan ni planera och ge efter möjlighet och förmåga, men hon signalerar att hon behöver er mer.

Lycka till

Margit

11 år?

INNEHÅLL