Impossible Princess eller helt normal?!? HJÄLP!
Gudars! Har ingen aning om detta är rätt forum men nu hamnade jag här så....
Jag är en 36-årig "fd transsexuell, male-to-female", jag antar att det är den korrekta benämningen OM man nu måste sätta en label på mig, själv försöker jag mest få vara den kvinna jag alltid känt mig som! Jag ser ganska ok ut, jag är hyfsat "normal" (vem som nu bestämmer vad som är normalt hahahahaha) och hela min förvandling har gått väldigt bra. På det hela taget är jag otroligt lyckligt lottad med många goda vänner och ett enormt stöd från familj och släkt MEN, och här kommer det stora "menet", jag saknar en man!
Japp, jag är lixom så många andra singel! Problemet är att jag verkligen ALLTID velat ha en egen familj med hela kittet: man, barn, hund, hus (eller åtminstone få BO IHOP med en man vartsomhelst;) ) och härliga släktmiddagar! Och nu undrar jag: är min bakgrund verkligen så skrämmande, hotande, onormal och udda att ingen man kan ha överseende med den lilla detaljen att jag råkade födas i fel kropp?!?!?!? Till saken hör att jag absolut inte har några problem att träffa män, tvärtom, de gillar mig ap-mycke ända tills de får reda på "det där", sen spelar det lixom ingen roll hur vacker, snygg, smal, sexig, trevlig, snäll, rolig, intressant jag än är eller blir, allt de ser är en fd man... Så snälla ni som läser detta, ge mig råd! Ska jag ge upp kärleken och gå i kloster eller finns det män som är så trygga i sin manlighet och öppensinnade att det inte spelar någon roll vad jag varit tidigare utan att det är vem jag är idag som de kan se och älska?
Kram till er alla!