När hade ni kunnat arbeta efter förlossningen?

Jag har ett skrivbordsjobb och har jobbat hemifrån några timmar varje vecka sedan sonen var ungefär en månad gammal. Det har funkat jättebra, men då har jag ju varken behövt lämna hemmet eller vara tillgänglig en viss tid på dygnet. Jag kan göra mitt jobb mitt i natten om jag vill det, har bara en deadline som jag håller när sakerna ska skickas.

Hade jag behövt gå hemifrån och faktiskt träffa folk, och jobba på bestämda tider så hade jag sagt 4-5 månader iaf.

Jag tänker puffa upp denna tråd igen 

Finns det andra med erfarenheter som vill dela med sig? 

Jag har fortfarande en (antagligen naiv) tanke om att kunna börja jobba ca 1 dag i veckan typ 1-2 månader efter förlossning. Eventuellt bara spridda inhopp, och pappan skulle vara hemma med barnet dessa dagar.

Kroppsligt efter någon vecka, mentalt efter 2 månader ungefär.

Kroppsligt hade jag nog kunnat börja jobba efter några veckor när snittärret läkt ordentligt.

Jag började jobba lite smått hemifrån efter två månader, det fungerade jättebra för mig och vår familj.

Nu tänker jag än en gång puffa för denna tråd! Min plan är att jobba ca 1 dag/vecka 10-14 veckor efter förlossning (jag räknar alltså att bf kan variera två veckor fram och tillbaka). Jobbet innebär att läsa och ge respons på texter till elever, eventuellt hålla lektioner. Jag tänker att pappan kan vara hemma den dagen med utpumpad mjölk eller ersättning, eventuellt följa med mig till jobbet.

SKULLE NI HA KLARAT DET?

Jag vill inte heller säga för tidigt och tycker det ska bli svårt att lämna över allt jobb, men jag tänker vara ledig ca 1 år, vi får väl se.

Det jag tycker du ska funderar på är varför du får dåligt samvete? Jag tycker inte att man ska kobba om man känner sig tvingad, man måste verkligen inte!  Tänk om du verkligen inte orkar gå tillbaka som du bestämt, tror du inte att du får ännu sämre samevte då? Jag tycker att man förtjänar vila efter 9 månader graviditet med eventuella krämpor, samt en förlossning som gör massor med kroppen + all amning om man ammar! Jag tycker det är skillnad på att vilja gå tillbaka jämfört med att känna sig tvingad eller ha dåligt samvete. Stå på dig, klart det går att lösa det är arbetsgivarens ansvar. Berätta när du känner dig redo, jag vill vänta till v 13 det är väl ganska klassiskt. men skulle nog känna mig dum om jag väntade till 6-7e månaden + att det syns väl tydilgt då, verkar onödigt att vänta om man är trygg i sin anställning.

Om man säger såhär: inga problem om du älskar ditt arbete och brinner för det. Om inte tror jag det kan bli jobbigt.

Jag började jobba heltid 10 dagar efter förlossningen och ca två månader framåt innan jag tog ut föräldraledighet. Fysiskt krävande jobb som dessutom kräver ett fantastiskt fokus och humör. Det var hårt, men jag är lite "daredevil" av mig.

Och kan pappan följa med till jobbet ökar ju chanserna för att allt ska gå som en dans också. Att börja jobba så tidigt kräver en väldigt ansvarstagande pappa. Min man var med mig på jobbet.

Jag började jobba 50% när andra barnet var fyra månader. Jag har ett stundvis krävande jobb, både fysiskt och mentalt men det var aldrig några problem. Han åt ersättning när han var med pappan och en gång vägrade han ta flaskan så då kom pappan med sonen till jobbet. Jag hade kunnat börja jobba tidigare känner jag.
Likadant med första barnet.
Men det är väldigt individuellt.

Så för att svara på din fråga: visst är det möjligt..

Roligt att höra era erfarenheter och tankar! Verkar vara himla olika, vill höra FLER!

Jag är i v.20 nu och har berättat för cheferna och närmaste kollegan, det syns alltför väl efter semestern att det är en bebismage :) BF 3 januari.

När jag startade tråden handlade det om dåligt samvete eftersom jag blivit gravid bara några månader efter anställning. Nu är det jag som VILL och har lust att liksom finnas kvar för mina kursdeltagare även den andra terminen. Även om det blir sporadiskt så försvinner man inte helt, tänker jag.

1:a barnet? Då rekomenderar jag det inte (inte att bestämma det i förväg iaf) . Du vet inte hur du reagerar på att ha ansvar för ett nytt liv. Det kan ta tid att få en bra anknytning till barnet (är det värt att offras??) Tänk om du när dagen kommer får panik av att lämna bort lillen?

Jag skulle ALDRIG gjort detta om jag inte kunnat arbeta hemifrån eller haft barnet med mig!!
Min första dotter hade kolik, skrek minst 2 timmar varje kväll (tålde troligen inte att jag åt mjölk). Jag var helt slut över ett år efter förlossningen. Med 3:an började jag plugga efter en månad, då mest hemifrån, men jag hade honom med på föreläsningarna. Läste 10 v och tog sedan ledigt då han började ha fler och längre vakna perioder.

Man behöver veta lite hur man fungerar som människa och ha möjlighet att backa ur med kort varsel om så är. Men bara stressen av att ha det planerat...

jag började ca 6 veckor efter att sonen var född, dock mest hemifrån

Jag hann aldrig börja arbeta, innan det var dags igen =)

Med första barnet... NEJ!! Gick 15 dagar över tiden och var helt knäckt, både fysiskt och psykiskt och inte blev det bättre när jag snittades. Var helt handikappad i två veckor och tog mig i princip ingenstans på flera veckor till. Hade verkligen INTE kunnat lämna henne med pappan så tidigt som 10-14 veckor.

Med andra barnet... absolut! OM det bara var några timmar det handlade om och om jag hade henne i sjalen hela tiden, INTE lämna!!

Med tredje barnet... nej! Var helt slut även då och ville självklart inte lämna honom.

Nu med fjärde barnet har jag funderat på att börja plugga på distans i januari (dvs när bäbisen är kring 4 mån.) men som det känns nu så vet jag inte hur det blir (och då skulle jag alltså sitta HEMMA och plugga!)
Min man ska vara föräldraledig fram till januari för att graviditeten varit så jobbig och jag kommer att behöva mycket tid för återhämtning.

Kort sagt, man vet aldrig hur det blir men jag kan iaf säga att hur jag än mår så skulle jag ALDRIG lämna bäbisen i flera timmar! Amningen är alldeles för viktig! (men det går ju fint att ha med sig en bäbis överallt om man har en bärsjal!)

Jag skulle inte ta på mig jobb så snart efter förlossning. Du har ingen aning om hur du kommer att må och det är nog justare att ge dig och dina kollegor tid att planera hur de ska ersätta dig, tid att föra över kunskap om eleverna mm, än att ringa dagen innan lektionen och säga att du inte kan komma eftersom att du fortfarande är slut efter förlossningen, inte fått sova på två veckor, bebis som vill amma var 30 minut och vägrar flaska eller nåt annat som mycket väl kan inträffa.

jag gick in och jobbade som väktare kortare pass när min dotter det 3 veckor,
absolut inga problem. jobbade som mest 60timmar en månad då hon var 2 -3 mån.
bytte av med pappan på heltid när hon var 5 mån ocoh bara ammades nattetid!

tror inte det skulle vara några problem om de tinte skulle hända något oförutsett!
hoppas det blir bra hur du än gör :)

Era tankar och erfarenheter är jättevärdefulla för mig som inte vet alls vad jag ska vänta mig! Hör gärna fler, jag tänker och funderar så att det knakar här och ska se till att det blir bra både för mig, pappan, bebisen, kollegorna och eleverna!

Det arbete jag har tänkt att göra är mina favorituppgifter, att läsa och ge respons på elevernas texter, vara samtalsledare, eftersom jag tycker så mycket om att göra det har jag svårt att släppa tanken på att det skulle kunna gå

Du låter som en lärare jag hade i högstadiet, hon var tillbaka 7 dagar efter förlossningen. Men då var pappan med bebisen utanför så hon var bara ifrån den i en timme åt gången

Jag är själv gravid och jobbar hemifrån som frilansare. Har en hel del funderingar på hur det kommer bli, vill verkligen orka med att jobba åtminstone ett par timmar i veckan ganska snart efter förlossningen, med förutsättningen att man är utan komplikationer då, nåt man ju inte kan räkna med... vi får se hur det blir helt enkelt! Tror inte man ska bygga upp för mkt bilder o planer, saker blir aldrig som man tänkt sig ändå!