Räknas ett missfall som man mist sitt barn?

Så du menar att du kan uttrycka dig hur fan som helst och sedan hänvisa till att det är läsaren som väljer att tolka det på ett eller annat sätt? Som sagt, om nu jag med flera tycker det verkar som om du mest är här för att provocera och ifrågasätta samt om vissa inte förstår vart du vill komma så kanske det är dags att du funderar på om du kan uttrycka dig annorlunda. Förslagsvis prova en lite trevligare ton, förklara utförligare hur du själv tänker, ställ inte folk mot väggen, avfärda inte personliga berättelser, försök se att man kan ha ett annat perspektiv än du och att det inte behöver vara fel, dra inte förhastade slutsatser, tänk efter innan du gör en tolkning av det någon sagt och publicerar den som en dumhet.

Ja, tack.

Ja, det är en stor fråga men du påstår att det inte är barnet man vårdar när man vårdar dess kropp (badar det, klär det, lägger det i kistan osv) och dess minnen. Det tyder på att du har en uppfattning om vad ett barn är.  

Det är väl du som hävdar att man kan uttrycka sig hur fan som helst och sedan hänvisar till att det är läsaren som väljer att tolka det på ett eller annat sätt?
Du väljer ju att tolka precis allt jag skriver negativt. Du väljer också att fantisera ihop vad jag har för perspektiv på saken, detta trots att jag uttryckligen har skrivit flertalet gånger om svårigheten med just olika perspektiv på saken. Du har dragit åtskilliga förhastade slutsatser och hittar på att jag skrivit sådant jag inte har. Så börja du med att kika på bjälken i ditt eget öga innan du letar flis hos andra.  

Fast jag fick inte veta vad du har för universitetsstudier bakom dig. 

Nej, det tyder på att jag har tankar om vad vård är. 

Det är möjligt att det låter som om jag har dragit förhastade slutsatser men det är inte min mening. Det är inte sant att jag tolkar allt du skriver negativt. Det vet ju trots allt jag bättre än du så du får helt enkelt ta mig på orden där. Vad menar du om att jag har fantiserat ihop vad du har för perspektiv på saken? Det har jag inte alls gjort kan jag berätta. Är det ditt första inlägg du sydtar på? Möjligen har jag missförstått något och sedan fått en förklaring när det gäller den saken. Om du är otydlig är jag tvungen att fylla i. Fylla i är något vi människor ägnar oss åt hela tiden, annars skulle kommunikationen bli oerhört trög. Kommunikation innebär dock att man möts någonstans halvvägs och om du är alltför otydlig med vad du menar och vart du vill komma är det klart att det lätt uppstår missförstånd.

Jag granskar mig själv ideligen så bekymra dig inte om det. Varför skulle jag ha något så stort som en bjälke och du något så litet som en flis att arbeta med? 

Återigen trycker du ner andra men upphöjer dig själv. Varför kan du inte förstå att om folk missförstår dig så kanske du måste jobba på det, du också?

Nej, jag ville inte berätta så mycket om mitt liv. Jag blev faktiskt förvånad över att du gjorde det.

Ok. Vad för tankar?

Det skulle väl ligga helt i linje med att du kallar mig naiv för att jag inte idiotförklarar människor?

Jag har i och för sig aldrig påstått att du inte är förälder, men vad tänker du gör någon till förälder?

Du kan lika gärna applicera det du skriver om mig på dig själv. Varför förstår du inte det, tro? 

Det ligger nära till hands att tro att din oerhörda nyfikenhet kring min universitetsexamen och intelligens var kopplad till en önskan om att mitt svar skulle vara något annat än det är. 

Mycket kortfattat, så tänker jag ungefär som ordets definition, när det gäller vård av människor: tillsyn förenad med viss behandling särsk. av svaga el. sjuka personer i syfte att uppehålla livet el. bota

Du får ursäkta, men nu måste jag gå och lägga mig. Jag har en massa barn vars vård jag behöver ta ställning till imorrn bitti. På återseende. 

Vad jag skrev var att skriva under förlorat barn och tro att personliga känslor eller privatliv inte kommer bli inblandade känns lite naivt.
Du tycker då alltså att om man tar upp personliga känslor eller privatliv kring frågan om vad som gör en person till en förälder så är man en idiot? Jag må vara en idiot men jag tycker att hela den frågan handlar om personliga känslor och privatliv. Om det inte skulle handla om personliga känslor borde frågan vara mycket lätt att besvara. Det är väl bara att titta i närmaste lexikon?

Det är helt rätt att du inte uttryckligen sagt att just jag inte är förälder men du har dock sagt:
För mig är nog inte föräldraskapet förknippat med hur gammalt fostret är utan att faktiskt vara förälder till ett levande barn.
och
Barnet är ju dött, så det är inte att vårda barnet. Att vårda minnen är inte detsamma som att vårda barn.
Det är dessa två inlägg från dig som jag har reagerat på och bemött. På den mer övergripande frågan om vad som gör en person till förälder lämnar jag ett blankt svar med hänvisning till att det finns inget klart och enkelt svar på den frågan. Min högst personliga åsikt är dock att tidiga missfall inte gör dig till förälder. Detta p.g.a att jag inte kan förmå mig att se en avstannad celldelningsprocess som barn. Min biomedicinska kunskap hindrar mig från detta.

Tyvärr förstår jag inte vad du syftar på här tyvärr så du får nog förklara dig. Jag tar till mig av kritik men om du läser dina egna inlägg kan du se att du faktiskt avfärdar all kritik som riktas mot dig.Jag tycker att du då och då har en något nedlåtande attityd. Att du verkar tro att du tänker bättre än andra.

Nu tycker jag att diskussionen har spårat ut och det intresserar i alla fall inte mig att läsa om eran IQ och utbildning. Jag tyckte annars att huvudfrågan var intressant.

Nej, just för att jag inte idiotförklarar människor förväntar jag mig att man kan resonera kring ett ämne utan att få känslomässiga utspel. 

Och det finns människor som tycker att du är förfärlig och underkänner deras föräldraskap pga hur du väljer att definiera vad som är en förälder. Sådant är livet. 

En annan av livets realiteter är att människor kan reagera känslomässigt på saker som berör eller upprör dem. När det händer kan man antingen välja att försöka se bakomliggande orsaker eller om man själv kanske har varit en bidragande faktor eller så kan man sätta sig bekvämt tillrätta på sina höga hästar.

Jag har nu kommit till en punkt där jag inte för mitt liv kan begripa vad du är ute efter och för att inte riskera några känslomässiga utbrott så avlägsnar jag mig från tråden. Detta innebär till min besvikelse att jag inte kommer få reda på om du någonsin får ett tillredställande svar på vad föräldrarskap är, men det får jag leva med. Värre saker än så har hänt.