• Anonyhm

    Om du måste välja: Ditt foster i vecka 6 eller ditt levande barn?

    Detta är naturligtvis inte en situation som skulle kunna uppstå. Den är fiktiv!


    Frågan är ställd för att jag vill påvisa att man inte kan jämföra ett tidigt missfall med ett levande barn som dött i cancer, blivit mördat eller på annat vis förlorat livet. Jag har sett och hört folk göra det nämligen. Med det inte sagt att någon har mer eller mindre RÄTT att sörja. Det jag vill säga är alltså att alla har rätt att sörja så mycket de vill. Men inte att JÄMFÖRA sorg på det viset.
    Jag vill understryka att ingen människas sorg ska förringas. Alla har rätt att sörja och olika saker gör olika ont i olika människor. alla har rätt till sina känslor! Med det sagt kommer nu frågeställningen.
    Frågan riktar sig till dig som har levande barn och situationen är följande: Du har precis fått plus på stickan och är i vecka 6! Nu får du veta att du måste välja mellan ditt foster och ditt levande barn. (kom ihåg att situationen är fiktiv, dvs inga utläggningar om att "jag förstår inte hur en sådan situation skulle kunna uppstå behövs) Det finns ingen förhandlingsmöjlighet utan du måste välja. Antingen får du missfall i vecka 6 eller så dör ditt levande barn.
    Hur väljer du? 
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-28 09:34
    Till alla som inte har något bättre för sig än att skriva vilken dum jävla fråga det är. UPPENBARLIGEN är det så att det finns folk som inte skulle kunna välja. Faktum är att det vimlar av dem i anonyma rum. Och jag vill försöka bevisa en poäng. Jag är varken korkad eller dum och jag tvingar definitivt ingen att delta i tråden.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-28 10:57
    Som väntat dyker det nu upp folk i tråden som bara vill förstöra. De tolkar tråden som ett påhopp på folk som fått missfall. Jag tycker att jag är övertydlig med att det ABSOLUT INTE är trådens syfte.

    Det finns folk här på FL som anonymt påstår att de inte skulle kunna välja. Jag har en teori om att det är folk som ännu inte fått barn som resonerar så. Den teorin ville jag försöka bevisa. Ingenting annat.

    Jag ber er som faktiskt förstått syftet med tråden att vänligen bortse från folk som ljuger och hittar på och lägger ord och värderingar i min mun som jag redan i TS avsäger mig i understruken fetstil. Jag upprepar och citerar mig själv:

    "Frågan är ställd för att jag vill påvisa att man inte kan jämföra ett tidigt missfall med ett levande barn som dött i cancer, blivit mördat eller på annat vis förlorat livet. Jag har sett och hört folk göra det nämligen. Med det inte sagt att någon har mer eller mindre RÄTT att sörja. Det jag vill säga är alltså att alla har rätt att sörja så mycket de vill. Men inte att JÄMFÖRA sorg på det viset.

    Jag vill understryka att ingen människas sorg ska förringas. Alla har rätt att sörja och olika saker gör olika ont i olika människor. alla har rätt till sina känslor!
  • Svar på tråden Om du måste välja: Ditt foster i vecka 6 eller ditt levande barn?
  • Primrose
    Anonyhm skrev 2010-05-30 01:17:50 följande:
    Underbart att höra  Jag tänker som så att naturligtvis hade jag aldrig ångrat ett fött barn. Om jag skulle föda ett barn som skulle dö en vecka senare skulle jag inte ångra en sekund att jag fött det barnet utan vara tacksam över varje sekund jag fick med det. Men om ödet vet att mitt nästa barn ska dö så föredrar jag att inte bli gravid igen. Förstår du alls hur jag tänker? 
    Ja, förstår nog. Det är en stor skillnad mellan att vara barnlös eller att ha ett (och inte flera) barn. I det scenariot du beskriver skulle nog anledningen till att jag inte ville ha ett barn till, om jag visste att det skulle dö, vara att jag inte skulle vilja åsamka det äldre barnet den stora sorg det skulle innebära att mista sitt syskon eller det yngre barnet det fysiska lidandet (om h*n hade en sjukdom). Men för min egen del skulle det inte vara någon skillnad från det jag skrev tidigare - jag skulle känna det som en ynnest att få lära känna ett nytt litet underverk, även för en kort tid. Men kanske skulle min sorg bli så stor att det äldre barnet skulle få lida pga det - ja, då blir frågan mycket svår att svara på. Omöjlig, faktiskt.
  • Anonyhm
    Primrose skrev 2010-05-30 01:30:53 följande:
    Ja, förstår nog. Det är en stor skillnad mellan att vara barnlös eller att ha ett (och inte flera) barn. I det scenariot du beskriver skulle nog anledningen till att jag inte ville ha ett barn till, om jag visste att det skulle dö, vara att jag inte skulle vilja åsamka det äldre barnet den stora sorg det skulle innebära att mista sitt syskon eller det yngre barnet det fysiska lidandet (om h*n hade en sjukdom). Men för min egen del skulle det inte vara någon skillnad från det jag skrev tidigare - jag skulle känna det som en ynnest att få lära känna ett nytt litet underverk, även för en kort tid. Men kanske skulle min sorg bli så stor att det äldre barnet skulle få lida pga det - ja, då blir frågan mycket svår att svara på. Omöjlig, faktiskt.
    Jag förstår precis hur du tänker. Om något skulle hända min son nu och han inte skulle finnas kvar så skulle han vara det enda barnet jag haft och jag skulle förmodligen aldrig bli människa igen. Men jag kan inte tänka att jag önskar att jag aldrig skulle ha fått honom om något skulle hända. Det är en väldigt paradoxal situation att ens tänka sig in i. Och varje känsla bör respekteras utan att ifrågasättas. 
  • Primrose
    Anonyhm skrev 2010-05-30 01:34:45 följande:
    Jag förstår precis hur du tänker. Om något skulle hända min son nu och han inte skulle finnas kvar så skulle han vara det enda barnet jag haft och jag skulle förmodligen aldrig bli människa igen. Men jag kan inte tänka att jag önskar att jag aldrig skulle ha fått honom om något skulle hända. Det är en väldigt paradoxal situation att ens tänka sig in i. Och varje känsla bör respekteras utan att ifrågasättas. 
    Ja, det stämmer.
  • Mittnick

    Jag är väl fungerande mentalt så självklart väljer jag att behålla mitt levande barn, därmed att få missfall.

    Anser att annat vore helt vrickat och hade jag inte läst en del trådar på FL hade jag inte kunnat föreställa mig att frågan existerar överhuvudtaget men med facit i hand är jag inte förvånad.
    Undrar bara vart alla dessa finns i verkligheten, har inte stött på en enda "typisk FL:are" någonstans någongång irl.

    Tack gode gud

  • Anonyhm
    giftgrodan skrev 2010-05-30 02:21:26 följande:
    Om valet stod mellan ert 6-veckorsembryo och någon annans levande barn då?
    Jag hade valt någon annans levande barn. 
  • enny signatur

    När jag precis fått veta att jag ska få barn har jag knappast tagit in det. Alltså helst då. När jag tagit in det, så hade jag föredragit det tidigare, men hellre då än efter förlossningen. När det är precis innan förlossniongen, nej då hade jag nog föredragit att få träffa barnet men att direkt få veta att den skulle dö. Om det var en tioåring hade jag föredragit att få barnet och få njuta av det den tid som gick. en enmånaders? Nej då hade jag föredragit tidigt. Så samma barn, olika saker olika tider.


    Och vem är du att avgöra vilka jämförelser man får göra?
  • Anonyhm
    enny signatur skrev 2010-05-30 02:37:52 följande:
    När jag precis fått veta att jag ska få barn har jag knappast tagit in det. Alltså helst då. När jag tagit in det, så hade jag föredragit det tidigare, men hellre då än efter förlossningen. När det är precis innan förlossniongen, nej då hade jag nog föredragit att få träffa barnet men att direkt få veta att den skulle dö. Om det var en tioåring hade jag föredragit att få barnet och få njuta av det den tid som gick. en enmånaders? Nej då hade jag föredragit tidigt. Så samma barn, olika saker olika tider. Och vem är du att avgöra vilka jämförelser man får göra?
    Om du pratar med mig så avgör jag inte vilka jämförelser man får göra. Du får nog läsa TS igen. Alla har rätt till sina känslor. Jag försöker bara bevisa det faktum att få mödrar som fött sina barn skulle välja ett embryo före. 
  • FannyGioia
    giftgrodan skrev 2010-05-30 02:21:26 följande:
    Om valet stod mellan ert 6-veckorsembryo och någon annans levande barn då?
    Det finns en sådan omröstning också (men det var kanske den du syftade på?).

    Tycker att det vore mer intressant att göra en jämförelse mellan ett större foster/barn (i magen alltså) och någon annans levande barn, eftersom de allra flesta trots allt känner olika för ett embryo i vecka 6 och ett större foster/barn i magen.
  • Weird One

    Ok, så frågan är om jag skulle välja att mitt levande barn skulle försvinna till förmån till mitt foster?

    OJ vad svårt!!! NOT!

    Herregud, mitt levande barn som jag har i knät, vid min sida som andas och lever i alla avseenden, skulle jag ta bort det livet, den glädjen?
    Nej, jag skulle hellre abortera ett 6 veckor gammalt foster, eller snarare embryo.

    kan tillägga att jag skulle avsäga mig framtida barn också, hellre steril för livet än att välja bort mitt barn.
    Mina barn är mitt liv och det finns inget jag inte skulle göra för dem.
    Ingenting kan ersätta dem.

    Tror man att ett barn kan ersätta ett annat, då behöver man nog en rejäl undersökning av hjärnan.

  • Lyckosam

    Jag som har förlorat ett barn tycker att vissa som skriver här verkar helt borta...

    Kom tillbaka till verkligheten! Se lyckan,ljuset och glädjen och ta tag i den!

    Jag förlorade min dotter! Men trots det så är jag mycket lycklig över den månad jag fick tillsammans med henne..Ett år har gått sen hon föddes,snart har 1 år gått sen hon dog..

    Nu känner jag mig ganska säker på att min dotter inte önskar att vi ska må dåligt. Vi har sörjt ett år..Sorgeår..Vi har mått så jävla dåligt..Vi har gått hos kurator,Våran äldsta son har gått hos barnpsykolog..FÖR ATT VÅRAN FAMILJ SKA KOMMA VIDARE! Inte för att vi ska stanna kvar och älta att vi förlorat våran dotter!

    Alla som har barn är skyldiga sina barn att se till att man mår bra och kan ta hand om sina barn..

    Har du inga barn visst,sörj hela livet om du känner för det...

    Men har du barn så gå till kurator/psykolog..Dom finns till för att hjälpa en att komma vidare ur sitt trauma!


    Vad du än har varit med om..Missfall i vecka 6,missfall i vecka 40..Barnen har dött under förlossningen,en månad senare..ETC.


    Skaffa hjälpa och gå vidare som en stolt och stark människa och hjälp de barn ni har att även dom vara stolta och starka!


    Jag har varit nere i Helvetet och vänt!..Hela mitt liv blev en svart avgrund,det här året har varit helt fruktansvärt..Tack vare våran kurator har vi kommit vidare!...


    Avgrundet är bara små gropar efter vägen nu ett år senare..Snubblar jag så tar jag mig upp själv...

    Jag värderar livet,lyckan och glädjen jävligt högt! Men det är pga det jag varit med om!..Det är inte mycket som kan få mig att känna att livet suger...Jag har redan varit med om det värsta..

    Mår du dåligt, så ta tag i en livlina! Dom finns överallt bara du tillåter dig själv att se dom!

    Våran dotter finns alltid hos oss,hon är inget ärr utan hon är ngn vi är tacksamma över att vi fick ha i vårat liv den korta tid hon fanns här!


    Stolt Mamma till Melvin 040924, Patricia 060203, Alexandra 070808,och ängeln Fredrika född 090526,död 090627
  • Isanje

    Mitt levande barn såklart. Man har ju ett band till 'barnet' i magen,men det bandet kan man omöjligt jämställa med det barn som man har levt med,det barn man har fött. Från fösta gången jag fick se mitt barn och hålla honom,så hade jag kunnat dö för honom. Låter som en klysha men jag känner så. Jag hade inte velat dö hellre än att få missfall,men jag hade kunnat dö för mina barn.

  • VirrigaVerna
    Lyckosam skrev 2010-05-31 13:53:34 följande:

    Jag som har förlorat ett barn tycker att vissa som skriver här verkar helt borta...

    Kom tillbaka till verkligheten! Se lyckan,ljuset och glädjen och ta tag i den!

    Jag förlorade min dotter! Men trots det så är jag mycket lycklig över den månad jag fick tillsammans med henne..Ett år har gått sen hon föddes,snart har 1 år gått sen hon dog..

    Nu känner jag mig ganska säker på att min dotter inte önskar att vi ska må dåligt. Vi har sörjt ett år..Sorgeår..Vi har mått så jävla dåligt..Vi har gått hos kurator,Våran äldsta son har gått hos barnpsykolog..FÖR ATT VÅRAN FAMILJ SKA KOMMA VIDARE! Inte för att vi ska stanna kvar och älta att vi förlorat våran dotter!

    Alla som har barn är skyldiga sina barn att se till att man mår bra och kan ta hand om sina barn..

    Har du inga barn visst,sörj hela livet om du känner för det...

    Men har du barn så gå till kurator/psykolog..Dom finns till för att hjälpa en att komma vidare ur sitt trauma!


    Vad du än har varit med om..Missfall i vecka 6,missfall i vecka 40..Barnen har dött under förlossningen,en månad senare..ETC.


    Skaffa hjälpa och gå vidare som en stolt och stark människa och hjälp de barn ni har att även dom vara stolta och starka!


    Jag har varit nere i Helvetet och vänt!..Hela mitt liv blev en svart avgrund,det här året har varit helt fruktansvärt..Tack vare våran kurator har vi kommit vidare!...


    Avgrundet är bara små gropar efter vägen nu ett år senare..Snubblar jag så tar jag mig upp själv...

    Jag värderar livet,lyckan och glädjen jävligt högt! Men det är pga det jag varit med om!..Det är inte mycket som kan få mig att känna att livet suger...Jag har redan varit med om det värsta..

    Mår du dåligt, så ta tag i en livlina! Dom finns överallt bara du tillåter dig själv att se dom!

    Våran dotter finns alltid hos oss,hon är inget ärr utan hon är ngn vi är tacksamma över att vi fick ha i vårat liv den korta tid hon fanns här!


    Beklagar sorgen och tack för så många kloka ord och tankar Hjärta
    Många människor behöver man inte parodiera. Det räcker med att citera dem.
  • ugnspannkakan

    jag skulle ju så klart valt att få missfall i vecka 6...

  • Bellan80

    Jag tycker inte ens den här frågan är värd att svara på..svaret är självklart tycker jag!

  • Rödtott

    Har inte läst hela tråden. Men för mig är valet solklart! Naturligtvis väljer jag det barn jag redan har! Är inte det valet lätt så är det något som är knasigt.. 

  • Trolovade

    Jag skulle välja mitt levande barn, självklart!

  • solfrost

    mitt levande barn!


    små barn små bekymmer...stora barn större bekymmer...
Svar på tråden Om du måste välja: Ditt foster i vecka 6 eller ditt levande barn?