SweetNilam skrev 2010-06-05 22:45:59 följande:
Ah, är det så det är.. jaha. Bra att upplysas. För det kan ju inte alls vara så att eleverna, trots idoget slitande från lärarens sida, inte nått upp målen? Hur mycket lärarna än lägger i sin undervisning ligger det slutgiltiga alltid på eleven själv.
Citerar Filippa Mannrheim i detta ämne:
"För några år sedan satte jag 15 IG:n i en klass på 32 elever. Det var inte roligt. Varken för mig eller eleverna. Många föräldrar ringde. Ilskna. Upprörda. Allt från ”Du är rasist!” till ”Har du prövat med uppmuntrandets pedagogik!” framfördes. Någon förälder kallade mig pyskopat. Det var en ganska jobbig månad.
Tack och lov hade jag på fötterna. Och en rektor som var väl insatt i målen och kriterierna för Svenska A. Dessutom tog han många av smällarna i de vilda diskussionerna med elever som tidigare, under sin högstadieperiod, aldrig behövt lyfta ett finger för sina G:n. Klart att det blev en total chock när någon plötsligt började kräva saker av dem."
"Ah, är det så det är.. jaha. Bra att upplysas. För det kan ju inte alls vara så att eleverna, trots idoget slitande från lärarens sida, inte nått upp målen? Hur mycket lärarna än lägger i sin undervisning ligger det slutgiltiga alltid på eleven själv."
Jag har aldrig påstått att lärarens kompetens skulle vara
den enda variabeln som påverkar kunskapen. Läs vad jag skriver. "Om alla eller väldigt många av dina elever får IG, SAMTIDIGT SOM DE INTE FÅR DÅLIGA BETYG I ANDRA ÄMNEN, så har det förmodligen något att göra med din pedagogik, eller snarare brist på pedagogik." Det som kan påverka, som jag kommer på på rak arm, är:
1. Om eleverna över huvud taget vill lära sig något.
2. Om de har lätt att lära sig.
3. Om läraren är bra.
4. Om skolan har bra böcker, och är bra i övrigt.
5. Om elevens hemförhållanden är gynnsamma (kunniga föräldrar, som kan hjälpa barnen, att de inte måste så mycket jobb hemma att inte hinner plugga, att de inte mår så dåligt att de inte orkar ta till sig kunskapen).
Om en lärare har elever som konsekvent får sämre provresultat än andra elever, och/eller konsekvent får sämre provresultat än de får i andra ämnen, så bör man väl få ställa sig frågan vilka gemensamma nämnare de eleverna har, förutom läraren, och sedan dra slutsatser om ifall det är lärarens eller något annats fel att de misslyckas. Om eleverna är på samma skola som andra elever, med bättre kunskaper, så faller teorin att det är böckernas eller skolans fel (nr 4). Det kan ha med nr 5 att göra, om det är en klass som kommer från ett område där många lågutbildade bor. Detta kan även inverka på nr 1 och 2, om de inte har läshuvud, eller tycker att det är bättre att ta ett jobb som inte kräver utbildning. Men eftersom en lärare har många klasser, som kommer från olika delar av staden, så kan det inte gälla alla eleverna, särskilt inte om eleverna säger att de tycker att skolan är viktig, och de lyckas i andra ämnen. Då är läraren enda gemensamma nämnaren.
"För några år sedan satte jag 15 IG:n i en klass på 32 elever. Det var inte roligt. Varken för mig eller eleverna. Många föräldrar ringde. Ilskna. Upprörda. Allt från ”Du är rasist!” till ”Har du prövat med uppmuntrandets pedagogik!” framfördes. Någon förälder kallade mig pyskopat. Det var en ganska jobbig månad.
Tack och lov hade jag på fötterna. Och en rektor som var väl insatt i målen och kriterierna för Svenska A. Dessutom tog han många av smällarna i de vilda diskussionerna med elever som tidigare, under sin högstadieperiod, aldrig behövt lyfta ett finger för sina G:n. Klart att det blev en total chock när någon plötsligt började kräva saker av dem."
And your point being? Mannerheim har förmodligen rätt när hon säger att de som fick IG förtjänade det, och att det inte var hennes fel, men vi vet inte, för vi har bara hennes version, och har hon rätt, så är det
ett exempel på att det inte är lärarens fel. Det kan vara lärarens fel i andra fall ändå.