Jag vet inte om jag klarar av att leva med honom mer=(..
Och jag vet inte om jag älskar han, eller om jag bara är van?? Hur vet man mitt i all skit?
Jag trodde att jag visste vad jag gav mig in på och att jag skulle göra allt jag kunde för att få det att funka. Speciellt när jag vet att vi inte alltid kommer så bra överens..
Men nu har det f*n gått för långt. Men jag vet inte om jag klarar av att säga till honom att det räcker nu.
Vi har en son på 6mån och jag trodde, verkligen trodde! att när barnet skulle komma ut till oss så skulle han förändras. Visst det har han gjort, på en del plan. Men på de plan där det är meningen att man ska försöka förstå varandra, kunna diskutera och hitta lösningar, vara varandras stöttepelare o.s.v.. så har det misslyckats totalt! Jag törs inte berätta och prata om vissa saker/känslor för han är snabb på att dömma mig. Jag törs inte berätta att det känns förjävligt att vara utan våran son ett längre tag, jag som har varit med honom dygnet runt i 6mån ska helt plötsligt bara kunna släppa taget och till råga på allt "tänka lite på honom också", min sambo alltså.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. det är så mycket skit och elände mellan oss att jag nästan har slutat gråta..
Har nån varit med om liknande, eller nån som kanske bara förstår? Eller nån som vet PRECIS hur det är? Även om jag nu berättat bara 1/100 av allt som är..
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-09 12:04
Jag måste tillägga en liten "incident" om jag kan kalla det de.
Nu imorse blev det en liten diskussion, från min mans sida. Som började med att jag kom in från min mor, som vi bor granne med, frågade om han kunde ta sonen så jag kunde gå ut och gå själv. Klockan var 10. Så sa han mycket irriterat att jag skulle lämna han hemma då. Och så säger han att nu vet jag att det är så här man gör, när det är ens lediga morgon så kan man komma och väcka en när man vill. Så jag beslutar att ta med sonen för jag orkar inte med en sur man.. Sen frågar han vad jag har ätit för frukost inne hos min mamma, och jag svarar att jag inte ätit nån. Men fortsätter ändå fråga för jag måste ju ha ätit nått. Säger återign att jag inget ätit och då säger han att det måste ju vara första gången det har hänt att jag inte ätit direkt efter jag klivit upp. Medan han faktiskt vet att jag brukar ta en liten kopp kaffe sen gå ut och då äta när jag kommer hem.
Det andra han verkade störa sig på var att jag ens hade gått dit, när jag gjorde det och tydligen inte den tiden jag sa. Utan mycket tidigare. Och ifrågasatte varför jag suttit vid datorn som jag gick dit för att låna... Vad ska jag göra åt sådana meningslösa diskussioner som kommer upp då och då..????
