2 åring på Begravning?

för mig är det självklart att barn oxå ska vara med på begravningen för dem behöver oxå sörja...

Tycker att barn ska vara med. I mina hemtrakter är alltid barn med, även med öppen kista. Men det hela tycker jag beror på hur de närmast anhöriga vill ha det. Hör med dem. De kanske blir glada över att ditt barn är där!

Tror inte alls att barn far illa av att se folk vara ledsna när det gäller enstaka tillfällen de ej förstår. Varför ska de bli rädda av att se någon ledsen? Är väl bra att se folk visa känslor.

Jag kan inte svara på hur du ska göra med begravningen, det är helt upp till dig.

Dock har jag lite funderingar kring något inlägg om att en 2-åring inte förstår eller att man inte ska gråta inför sina småbarn. Jag har en helt annan uppfattning.

Min man gick bort i januari och vi har två barn, 2 och 4 år. Stora var till och med när han dog, hon var med hela tiden, i min famn. På begravningen var båda självklart med, deras pappa skulle ju begravas och vi hade läst mycket om vad som sker.

Nu till 2-åringen... När jag satt med barnen vid graven grät jag och lilla tittade på mig och sa "Mamma lessen?". Jag svarade att det var jag. Då lutar hon huvudet emot mig och säger "Ja älskar dig mamma". Hon skulle trösta mig...

Det är inte farligt att visa sorg och saknad men det är också viktigt att visa att det är ok att känna glädje och lycka ändå. Att alla känslor är ok.

Min 2-åring brukar titta ut genom köksfönstret och säga "Titta pappa, äta korv å makaroner". Hon brukar även prata med sin pappa när hon ska sova.

Så jag tror att små barn förstår mycket mer än vi tror. Livet och döden är inte något farligt. Så länge vi vuxna finns som stöd och uppmärksammar barnens sätt att reagera. Någon sa till mig "Barnens fantasi är oftast värre än sanningen".

Som sagt, detta var deras pappas begravning och då var det för mig självklart att dom skulle vara med. Att ta med på mormors begravning är helt upp till dig. Det finns inga rätt eller fel, gör det som känns bäst.

Beklagar förlusten!

Min pappa har jobbat på Fonus "hela sitt liv". HAns bestämda åsikt är att barnen bör få vara med på begravningar. Och då har han alltså varit på några hundra...

Alltså har våra barn varit med på de 3 begravningar som varit aktuella. De har varit 3 veckor - 4,5 år. Och det har gått alldeles utmärkt. Ingen av barnen har visat att de tyckt att det varit konstigt/otäckt med alla ledsna människor. Och ingen anhörig har blängt när bebisen bökat/ammat mitt under begravningen. Eller 2-åringen glömt att viska.

Man får förstås förbereda barnet, berätta vad som hänt och att folk kommer vara ledsna eftersom de saknar den avlidne...

jag funderade inte ens när min farmor skulle begravas, dottern som då var 17mån var med, satt i mitt knä och pillade med mormors väska, sen på lunchen efter var hon spralligare, men alla som ja pratade med tyckte bara hon va så snäll och tyckte lugnt hon hade fått varit busigare utan att de hade stört,de livar som sagt upp, jag döljer inte att jag är lessen, ser ingen anledning till de... ibland är man lessen, ibland glad osv.. andra gör såklart som dom vill, men jag tar med min dotter överallt.. men hon är van och är oftast väldigt lugn när de behövs..  men nån tyst leksak kan man ju ha med om man vill..
är inte ensamstående, men ofta ensam med dottern iaf.. sambo som jobbar skift och har många tidskrävande intressen..

Jag har sett hur två barn, typ 2 och 4 år eller 3 och 5 (kommer inte ihåg exakt ålder) var jätteledsna på en begravning för sin mormor, de fattade nog ingenting av själva begravningen men av att deras föräldrar var så ledsna osv. Framför allt stora tjejen grät så fort hon gick in i en kyrka i år framöver, Jag tycker alltså att det var ett felaktigt val att ha med dem, det tillförde ingenting för dem.

Jag tycker nog 2 år är för tidigt. Vill du lämna rummet/kyrkan om barnet börjar skrika eller bajsar? Även om du har någon som tar barnet kanske det bara duger med just dig. Hur fäst är du vid din mormor? Är du villig att missa delar av begravningen?

Jag tycker att det är självklart att ALLA får vara med på begravningar. Särskilt för barnens skull så de får lära sig att det är något helt naturligt att människor dör och man tar farväl av dem.

Ett så litet barn har inget psyksikt behov att få säga farväl via en begravning. dessutom kan han förmodligen störa de andra sörjande.

Tror inte han tar någon skada av att vara med och han förstår nog inte heller vad det handlar om. Däremot kanske han tycker det är jobbigt om mamma och mormor sitter och gråter, men det händer kanske ändå vid vissa stunder och är ju i sig inget farligt. Vi gifte oss 1 maj och då var Linnea med. Hon tyckte det var spännande med orgeln, stod längst fram och visade rumpan för prästen under större delen av vigseln och dansade lite till musiken.

Ja, vuxna gråter. Det är väl bra, det är ju för att man saknar den som har dött. Jag tror säkert att om ett barn är stort nog att ta illa vid sig för att folk gråter, så är det stort nog att förstå varför.

Varför vi valt att ha barnen med:
*för att inte döden ska bli något tabu, något som är kusligt och som man tydligen inte får ta del av
*för att det blir mer konkret
*för att ta avsked
*för att det är vackert och stämingsfullt
*för att man gör en sak hela familjen tillsammans, även om det är tråkigt och sorgligt
*för att lätta upp stämningen
*för att livscirkeln blir så konkret - någon dör och någon föds
*för att det hör till livet - att ta avsked av de som dör
*för att jag inte velat lämna barnen ifrån mig eftersom de varit små och jag är "hönsig"
*det ger en förståelse för att man blir oerhört saknad när man dör, att folk blir ledsna och önskar att man fanns kvar. Det har känts viktigt faktiskt, och särskilt äldsta dottern (nu 8år) kan prata om det - "det är därför man blir så ledsen om ett barn dör" osv
*för att få känna delaktighet