Skulle du ta barnet, om ditt ex behövde nattis?

Få se nu...

Pappan vill inte ha dem mer än aboslut nödvändigt och du vill inte heller ha dem mer än nödvändigt?

Han verkar dessutom inte särskillt lämpad att ha dem alls med tanke på hur du beskriver honom.

Har du funderat på fosterfamilj som avlastning?

Hahah, jag tycker frågan är väldigt vinklad måste jag säga..

Skulle du ta barnet om ditt tex behövde nattis? ja förmodligen, ibland iaf. (svaret på frågan är inte anklagande) ;)

eller så kan man ju fråga, som fallet verkar vara;

Kan jag tvinga barnens pappa att ha ungarna flera av mina nätter för att jag vill jobba med en kul kille? nej det kan du inte..

Jag sammanställde de uppgifter du gett i tråden eftersom den är lång och rörig. Du har själv efterlyst tips på vad du ska göra. Mao är det saker som kommer från dig själv, att hota gör inte att du hamnar i bättre dager direkt. Vill du bara ha medhåll ska du tydligt ange det redan i TS.

Låt mig förstå dig rätt nu. Du litar inte på exet tar bra hand om barnen, du vet att han skriker åt dom och behandlar dom dåligt.

Varför vill du att en sån människa ska ta hand om dina barn? Jag skulle aldrig låta mina barn vara med en sån pappa mer än dom måste. Finns så många bättre alternativ än att låta barnen barnen vara med en person som skriker åt dom och behandlar dom dåligt. Skaffa barnvakt, låt dom vara hos någon släkting, nattis? Du kan även börja studera så slipper du ha ett jobb där du tvingas jobba jourpass.

Jag vet inte om du söker aktivt efter nytt jobb, annars är mitt råd till dig att börja söka nytt jobb.

har bara läst TS så jag hänger inte med i andra diskutionen..

om jag var i den situationen så skulle jag tagit barnen helt självklart.. inte ens släktingar.. jag hade gjort det.. är ju mina barn... behövs inte nattis så ska man inte ha det.. är väl bättre att barnen får sova hemma hos en förälder..  

Jag skulle inte tveka en sekund att få fungera som nattis åt mina egna barn.

Nu orkade jag bara läsa ett par sidor i början eftersom tråden spårade ur, men på en del låter det som ett jobb att vara med sina barn. Att det ska vara "rättvist" och beror på hur mycket den andre ställer om man själv ska ställa upp att vara med sina barn på extra tid. Men det kanske är bekvämt att ha barnen 50%? Skaffa barn, separera, och du behöver bara vara ansvarig halva tiden, resten av tiden kan man ägna åt sig själv, nästan som innan man skaffade barn eller? Skulle jag och maken gå skilda vägar så hoppas jag innerligen att vårt barn får lika mycket tillgång till oss båda, men det är för hans skull inte min. JAG skulle vilja ha honom hos mig 100% och skulle ta varje tillfälle i akt som jag kunde för att vara med honom.

OBS! att jag inte tror att alla, eller ens en majoritet, som har separaret gör så utan detta är baserat på vissas svar i tråden.

Ja men självklart. När jag valde att bli förälder valde jag att bli det på 100%.

Oj!
Vilken soppa.
Jag flyttade 65mil hemifrån för kärlekens skull. Det varade i nästan 5år och vi fick en dotter! Hon är nu 2,8 år och vi är separerade. Jag stannade kvar i staden vi bodde i för att jag ville ta hand om mitt barn och hon bor nu hos mig varannan vecka. Mamman jobbar nätter och helger och har ordnat nattis och helgdagis till vårt barn, men jag vägrar att hon ska vara där nätter och helger så hon får bo hos mig istället. Jag är erbjuden nattjobb som chaufför med bra lön men tackade nej för jag tycker mitt barn är viktigare!
Man kan inte ge råd till andra, man måste följa magkänslan och sitt sunda förnuft! Det finns kanske heller inget rätt och fel? Allt är relativt. Men barnet har det "ALLTID" bättre hos sina föräldrar än någon annan stans, glöm aldrig det!
"En kämpande Pappa"