barn som går på tå behöver ej ha autism

det är inte förän nu vi har börjat oroa oss för hans tal, många har ofta sagt till oss att talet kommer när han börjar på dagis. vi har lekt massor me leosen han var liten. vi har en bekant till oss hans son sa typ inget heller när han var hemma han e 32månader, så fort han började dagis så släppte allt som en bomb då kom allt.

Men vaddå pratar eller leker inte pappan heller med barnet? Eller har han också social fobi?

Ehm, jag har bara läst ts och lite mer, men det låter ju definitivt som att ni borde få en utredning. Det är lätt att säga att barn som gör si eller så inte behöver ha autism när ni inte ens har kollat upp det. Det finnes väldigt många "grader" av autism, allt från lindrig till ganska svår. De med lindrig autism får ofta diagnos ett tag efter skolstart. Och barn lär sig prata utan att vistas med jämngamla, så främt deras mamma eller pappa pratar med dem. Det låter som att ni borde ta tag i detta och få en utredning.

TS, jag tycker denna tråden har spårat ur alldeles....

Jag tror att du har tagit hand om och tar hand om Leo på ett alldeles utmärkt sätt!
De som skriver att du ev. orsakat hans språkförsening tycker jag inte du ska bry dig om. Alla barn är olika, utvecklas olika. Oavsett med eller utan autismspektrumstörning.

Det känns som det du skriver om Leo är av omtanke, kärlek, oro - det som gör oss till "perfekta" mammor. Hade du inte brytt dig, utan försummat din son, hade du inte varit inne här på FL och skrivit öht.

Massor av styrkekramar till dig från en trebarnsmamma, varav ett barn med autism.

Ts,   hur har det gått med er Leo och hans tal?

Jag tänker att det med din som kan handla om en utvecklingsförsening. Då skulle det kunna finnas någon slags diagnos längre fram, men det är inte säkert. Vår son är också 3 år och kan bara säga något enstaka ord. Men han är också sen på andra områden som motoriskt.

Mitt förslag är att du kontaktar bvc/barnhälsovården/habilitering för att göra en utredning. Detta görs i syfte för att kunna hjälpa ditt barn att utvecklas i första hand, inte för att nödvändigtvis få en diagnos (vilket är svårt vid den åldern, men inte omöjligt iofs). Utredningen kan sedan ligga till grund för extra insatser och pedagogiska mål om han ska gå till dagis senare. Man kan också börja använda stödtecken för att hjälpa honom att kommunicera.

För att svara på din fråga, den kan vara "något" men det är inte säkert. (Skulle jag gissa på något som det eventuellt kan finnas risk för är det autism, utvecklingsstörning eller svagbegåvning).  Det viktigaste nu är att få hjälp att hjälpa honom vidare i utvecklingen! Jag rekommenderar verkligen att försöka få en utredning, det har varit till stor hjälp för oss! Det viktigaste är att inte blunda som förälder, man måste våga se att något kanske inte är som man förväntar sig och ge barnet stöd utifrån sina förutsättningar! Det är ju samme kille oavsett någon eventuell diagnos i framtiden! 

Stackars liten, är min spontana reaktion. 
Vems uppgift tror du det är att ge ett barn talet? Andra jämnåriga småbarn?

Jag tycker det låter helt förskräckligt sorgligt att ni sitter tillsamman på balkongen och lämnar er lille son ensam med tvn som sällskap. Varför leker ni inte med honom, läser, sjunger, och UMGÅS med ert barn?

Jag hoppas du kan få hjälp med dina egna problem också, så du inte fortsätter att hindra ditt barns utveckling.

Jag vill inte trampa på några tår här, men när jag läste din beskrivning av din son i trådstarten, var det som att läsa om min egen 3-åring. Han fick en autismdiagnos i juni...

Min sons kusin pratade två till tre ord när han kom till Sverige som 3 åring, nu är han 4 o pratar oavbrutet. Precis som mina barn kom talet jättesent..

Allting handlar ju om frekvens och intensitet. Min normalstörda snart treåring har radat upp bilar på rad två ggr i sitt liv plus att han har mer än ett halvt års försening i talutveckling. Han har inte autism, men vi kommer att se till att träffa en logoped nu i höst. Men ett barn som radar upp bilar varje dag skulle jag börja fundera över.