Vår 8-åring är så nervös inför flytt och skolbyte!! !! Vad ska vi göra???

Ni kan ringa och be att få komma dit och titta på byggnaden och träffa pedagogerna innan skolan börjar så han känner igen lite i allafall så att det inte blir så mycket på en gång.

Om det inte är så långt så skulle jag nog låtit honom gå kvar i gamla skolan och bara flytta först, han lär känna barn på nya orten och det blir då lättare att byta skola om man känner någon som går där.

Har han besökt skolan? Har ni någon aning vilka han ska gå med? Lärarna har gått på ledighet men rektorn är kvar. Kanske kan denne skapa en kontakt med några av de kommande klasskamraterna och eller lärare.
Åk dit, se hur det ser ut...

Kanske kan ni kolla med nya läraren om det är några som ska gå på tex fotbollsskola eller så under sommarlovet. Skulle försöka gå runt i nya området massor och kolla in vart saker finns så att inte allt är så nytt. Börja gärna på fritids innan skolstart så känner han kanske någon lite innan det drar igång på allvar. Dessutom brukar det ju vara lite mindre antal barn på fritids innan skolstart så då blir det säkert lättare för honom att få kompisar.

Prata med honom om det och låt honom vara nervös. Det är ett hälsosamt sätt att reagera vid en så stor omställning. Det blir ofta bättre när man väl kommer på plats.

Så bra att han ska besöka ett par gånger till. Läs av personalen på fritids och om ni får förtroende för dem så sög som det är. De brukar vara duktiga på att förmedla kontakter. Kanske kan de tipsa om några barn att börja att ta kontakt med.
Förstår absolut att det är tufft/nervöst. Det är det säkert åt andra hållet också. Både lärarna och eleverna brukar tycka det är härligt nervöst och spännande med nya elever.
Varmt lycka till nu!

Vi flyttade med vår åttaåring i årsskiftet. hon var fruktansvärt nervös innan. Vi flyttade dessutom så långt så vi kunde bara träffa klassen en gång innan det hade dock lugnande inverkan.
Vi var väldigt noga med att prata mycket om skolan och framförallt framhäva det positiva med den nya skolan  ( i vårt fall att hon inte skulle var yngst pga åldersblandad klass, att hon skulle få gå själv till skolan och att hon skulle få jobba i sin egen takt samt få några nya ämnen då nya skolan är montessori)

Det har iaf gått ännu bättre än vi vågade hoppas, hon tycker fortfarande skolan är tråkig för att hon kan allt men hon är mycket snabb att påpeka att hon gillar barnen och personbalen jättemycket. Dock vägrar hon att hälsa på sin gamla skola vilket får mig att undra hur hon hade det där egentligen....

Lycka till!

Jag kom ny till Göteborg och stor skola när jag var 10 år. (30 i klassen mot internat skola med1-3 klass, totalt 10 stycken;)  min lärare bad en klaskompis som bodde i närheten av mig att knacka på så att vi kunde ta sällskap till skolan. Tror vi hann leka nån gång innan också. Hin kom med sin mamma och knackade på minns jag. Fattade inte då att hon var ombedd, men förstod det senare. Väldigt smart av läraren tycker jag och så snällt. Det gjorde min skolstart mycket lättare. Hoppas det går bra för er!

Hej!
Min dotter bytte skola i samma ålder och det gick jätte bra!!!
Tror att det bästa man kan göra som förälder(som funkade för oss) är att vara trygg i beslutet och att hjälpa barnet att tro på sig själv o se det som kan bli bra i bytet av skola o att uppmuntra dom bra grejerna:) Att jag som mamma sände ut vibbar av att jag trodde på bytet av skola oi var trygg i mig själv i det beslutet tror jag hgjälpte henne mkt.Självklart ska man lyssna på sitt barns åsikter o vara öppen o lyhörd :) det måsta man såklart vara:) Innan en viss ålder tror jag personligen att barn mår bättre av att föräldrarna fattar sådana stora beslut.Tror inte att barn i den åldern kan avgöra sånna saker själva utan sålänge du känner dig trygg i ditt beslut om att ditt barn ska byta skola så tror jag att det kommer att kännas bra för ditt barn.Självklart kommer ditt barn vara pirrigt o känna nervositet men det hör till vid sånna omställningar. Tror du hjälper ditt barn jätte mkt bara genom att du litar på dig själv i frågan om skol bytet! Barn anpassar sig så fort o det kommer säkert att bli hur bra som hellst! Min dotter stortrivs i sin nya skola nu:)
Lycka till!!!!

Hej ts. Hur gick det för er?
vi står inför samma sak till hösten. Värt barn har inte uttryckt oro direkt men vill inte byta pga bästisar som hängt med sedan förskolan osv. Det gör ont i mammahjärtat även om man såklart vill tro att det kommer gå superbra. 

Vår son var förvisso bara 6 år när vi flyttade, men jag tror att en del av de saker som vi gjorde och blev tipsade om då, kan hjälpa till här med.

I vår sons fall var det så att jag och hans pappa skulle flytta ihop (vi hade inte levt ihop på över 3 år, så han kunde inte ens minnas att vi hade bott ihop) vi skulle flytta till ett ställe som var mer ute på landet än mitt i stan, som han var van vid, han skulle börja skolan och ingen av hans kompisar skulle gå i samma skola och dessutom skulle vi bo i 4 rum och kök, vilket i hans värld var fruktansvärt stort och läskigt eftersom hans pappa hade bott i en minietta och jag i en tvårummare med honom. Han mådde rent ut sagt skit de tre månader innan det tog innan vi flyttade.

Vi gjorde som så att vi åkte på utflykt till området vi skulle bo i. Vi hade picknick på en äng där i närheten några gånger. Vi gick förbi skolan han skulle börja i och vi promenerade runt mycket. Vår son, som var van vid tung trafik och trafikljus överallt reflekterade genast över att det inte fanns några trafikljus någonstans. Då tog vi fasta på det och spanade in olikheter och skillnader i de båda miljöerna. Sådant som vi var orolig över, var inte alls vad han kände, upplevde vi snart, och så kommer nog ni också märka om ni går i stan några gånger. Barn ser helt andra saker än vad vuxna gör.

Vi ville gärna besöka skolgården, men i vårt fall var den låst, så vi kunde bara kika in genom staketet, men det gjorde vi lääänge de fyra tillfällen som vi körde en "heldag" i den nya miljön. Jag antar att ni kommer att ha betydligt mer att uppleva som inte flyttar från stan och till landet, utan tvärtom. Mitt tips till er är att i förväg kolla upp ställen som ert barn kan tyckas vara roligt och som är på promenadavstånd från den nya bostaden, utgå ifrån den nya bostaden och promenera dit, så får han ett hum om vilka roliga grejer som finns i närheten. Vår son var mest förkrossad över hur fruktansvärt långt det var till Coop... det lär ju inte ni få uppleva, direkt.

I övrigt så är det kanske bra om ert barn följer med till den nya bostaden innan ni flyttar in. I vårt fall, så skyllde vi på att vi var tvungna att "mäta lite" (vilket bara var delvis sant) så att vår son fick se bostaden halvtom. Det gjorde att vi kunde visualisera det hela för honom, förklara att det här ska bli ditt rum och här ska soffan stå och så vidare.

När vi väl flyttade så var prio ett vårt barns rum. Faktum var att några av vårt barns grejer var de första som kom ut ur flyttbilen och vi öppnade kartongerna direkt. Därefter fokuserade vi på att soffa och vardagsrumsbord kom på plats. Där åt vi under en hel vecka medan vi gjorde vår sons rum klart tillsammans med vår son. Det gjorde att han blev trygg där i alla fall.

Utomhusmiljön, som var så skild från vår gamla utomhusmiljö, var den svåraste biten för honom. Vi fick ta många långa stunder och bara gå runt ute. Det tog nästan ett halvår innan han var helt trygg med miljöskillnaden. Hemma, så tog det för oss också ett par veckor, men det var mest för att han inte var van vid den mycket större ytan än tidigare och jag kan tänka mig att ert barn kanske inte har problem med det, eftersom ert barn är äldre än vad vårt barn var när vi flyttade.