Säga till andras barn...?!!

Tycker du gjorde rätt: tycker Mamman som inte tyckte att du skulle "lagt dig i" är helt ute och cyklar. Konflikthantering måste ske med hjälp i början...och även senare....

Det är när vi tänker att erfarenheten att "fixa det själva" är så bra, hela tiden,  som det oftast blir problem senare, tycker jag. Ser det i mitt jobb.

Vi vuxna måste våga vara förebilder för barn,  inte bara våra egna, utan för alla barn. Det är så vuxenvärlden måste fungera. Naturligtvis måste de få en chans först, men sedan måste vi våga kliva in och hjälpa dem. Vet inte hur många barn jag träffar på som är helt "outhärdliga" att vara kring för att de är så "ouppfostrade" och "ingen får säga till mitt barn".....örrk. Jag undrar varför man (ingen är perfekt) ofta går i försvarsställning när någon annan hjälper till? Det är ju en sak om det är en sur typ som inte tål något alls, barnen får knappt märkas t.ex., men det här vanliga, t.ex. om ett barn sitter och kastar sand på alla andra barn i sandlådan.
Varför blir en del så sura om man säger till? Vad är problemet? Det är ju ingen kritik mot någons förälderroll utan en sund reaktion mot när någon, oavsett vem, gör något som är felaktigt. Civilkurage kallas det för när det handlar om vuxenvärlden...och det är det många som inte vågar ha idag, se på hur många som tittar bort när det händer något läskigt/otrevligt på allmän plats....Hur ska vi få våra barn att inte titta bort? Jo, genom att vara förebilder på hur man gör!

Såklart man ska säga till andras barn. Jag tror samhället skulle se mycket annorlunda ut om vuxna generellt sätt inte tittade bort, utan snarare visar sig som de förebilder de ska vara för barn.

Du gjorde helt klart rätt...
I min vänskapskrets så säger vi åt varandras barn när de gör fel, annars så lär de sig ju aldrig vad som är rätt.... Och jag tycker att man ska kunna säga åt andras barn på ett vuxet och bra sätt  

Tycker du gjorde helt rätt, jag har sagt till massor av gånger både mina barn, andras barn och barn tillsammans om det behövts. Vi vuxna är ju till för det. Jag hoppas att andra vuxna säger till mina barn om det gjort nått fel eller inte är snäll när jag inte finns i närheten.

Klart du gjorde rätt. Det är så typiskt att se barn som mobbar andra barn, var dom fått det ifrån. Deras föräldrar är OFTAST såna själva. Jag hade inte tillåtit min son att fortsätta leka med dom barnen. Som mångårigt mobboffer, så vet jag vilka spår sånt sätter i ung ålder. Man glömmer aldrig. Att det ska vara så svårt att säga till sina barn att vara snälla mot andra....

Om jag anser att mitt barn eller något annat barn far illa ingriper jag självklart. Vad gäller flickorna här är det väl superbra att det finns någon vuxen som kan förklara för dem att de beter sig illa när deras egna päron verkar skita fullständigt i dem.

Jag skulle uppskatta om mina barn vart tillsagda om de beter sig illa. Ingen förälder har ögon i nacken lika lite som nåt barn alltid är en ängel.

jag tycker du gjorde helt rätt, hade med största sanolikhet gjort likadant själv.

sen om någon av mina flickor hade varit taskiga om dom varit borta hos någon så hade jag tyckt att det varit en självklarhet att mamman sagt i från, jag hade även velat få reda på det för att kunna diskutera det med dom hemma.

Jag hade tackat dig om du hade skickat hem mitt barn om han betett sig så. Hur ska de annars kunna lära sig?