Hjälp mig bli en glad förälder igen!

Deras apsolut.... de kommer ju på att det är billigt och bra att bo hemma, även att de får betala en slant.

Så din egentligen... heheh För om du verkligen inte hade velat ha dom där....då hade dom inte vart det.

Men jag får ju säga att jag tycker att det är bra. Barn, hur gammla dom än blir, skall ha en mjuk plats att landa på.

Så tills dom verkligen inte går din på nerverna tycker jag att du skall njuta!!!
För en dag kommer dom gå och kanske inte komma tillbaka mer ( skaffa egen familj och så), så njut av att ha dom så nära. 
:D

Så uppenbarligen det du gör funkar inte, så jag undra hur du gör det? För denna metoden borde vara vattentät så att säga.

Om det finns mer saker du kan ta bort, gör det.
Man får hålla på tills det funkar.
 Och bäst att få honom unde rkontroll på hemmaplan ärn när han kommer ut i världen och får leka med dom stora grabbarna.

Som ett exempel: härom dagen upptäckte jag att pengarna saknades som jag haft i en sparbössa. Jag pratade med honom, frågade, han nekade aldrig, dock ljög han om summan två gånger. Själv vet jag inte hur mycket det var men jag vet att de två summorna som han sa inte stämde. Jag blev först förbannad, då jag är jävligt trött på detta, sen pratade jag med honom, förklarde vad jag hade tänkt göra med pengarna. Sen sa jag att när han sommarjobbat ska han betala tillbaka, plus att jag skulle ha hans mobil, som jag låst in. Sen började jag gråta, då jag just nu är som jag skrev, less. Det är som om han förstår i stunden, när det händer, han blir ångerfull, kan tom komma en tår, men sen en annan gång, ja då är vi där igen, det är som om han inte kan fatta att jag kommer att märka, vilket jag frågat honom om, hur han kan tro att jag inte skulle märka... Idag fick jag tillbaka pengar av honom pga att han stulit då han fått pengar av sin morfar när han varit där nu i helgen.

Ja det är lite krångligt det där när de snor pengar, min lille var schyst och snodde ur min sambos födelsedagpengar efter som lillen vet att jag har fullkoll på mina pengar. Problemet är när liten är 19 och inte har ngn inkomst hur gör man avbetalningsplan då. För avbetalningsplan görs varenda gång ngt händer, ex snor de cigg får man köpa igen ett paket mm. Som sagt har inte mycket till tipps är nämligen rätt less själv med jämna mellanrum på detta. Antar att de mognar så småning om.

Så tills dom verkligen inte går din på nerverna tycker jag att du skall njuta!!!
För en dag kommer dom gå och kanske inte komma tillbaka mer ( skaffa egen familj och så), så njut av att ha dom så nära. 
:D

Jo har en stor som varit liten. De vänder sig bort ett tag för att undersöka den stora världen, men snart kommer de tillbaka och inser att de ä rätt skönt att ha ngn att luta sig mot.

Hmm nu kom en annann tanke...han har inte ADHA eller något sådant eller något med mognadsutveckligen?

Hur som helst..skit bra att du fick tillbaka dina pengar, i det ögonblicket är det perfekt att ge så mycket uppmärksamhet och beröm som bara gå. MEN ge inte tillbaka någon av hans tillbehör än. Utan för att han skall få tillbaka någt måste han ha gjort bra ifrån sig under en lite längre tid. så du fattar att han fattar, kan man säga.

Får med säga att det är jäkligt starkt av dig det du håller på med! Du skall ha beröm för!!!

Ovisst ja höll på att glömma....du måste ta detta med övriga familjemdlemar och förlängda familjemedlemar. Dom undergräver det du ju gör om dom ger honom pengar.. Det går inte, kommer aldrig funka. Du måste se till att dom stöttar dig istället för stjälper ( stavning?) dig.
Du är ändå hans mor, ditt ord skall komma först. Är det så att dom inte tänker samarbeta får du helt enkelt ( låter grovt) men hålla med kontakten med dom tills vidare. 

En i släkten har ADHD, och när vi jämför så är mycket likt, men inte allt, kanske finns olikheter, jag vet inte. Detta med släktingar vill jag inte ta i från barnen då de precis fått kontakt. Och de har kontakt med barnbarnen, inte mig. Det finns inte många släktingar för barnen så de få de har vill jag ha i deras liv, svårt kanske att förstå men är övertygad att det skulle vara förståligt om jag berättade mer ingående, men behåller det för mig själv. Jag ska göra som du säger, behålla grejerna, ett tag till. Vill tacka för ditt beröm, det värmer och stärker.
Till: nr01, vad skönt att höra att det är fler som har tuvar till barn, inte för att jag gläjs åt andras trista situationer, utan bara för att man känner sig ganska misslyckad mellan varven, när det händer saker flera gånger.

Ja man kan ju inte låta bli at bli besviken på de små när de beter sig på det sättet. Som sagt jag tror att man naturligtvis ska ha gränser men oxå att de mognar, även om det är jobbigt under tiden.

Jag brukar fundera över vad jag gjorde när jag var ungdom, och visst har jag gjort en del dumt men anser inte att jag är en sämre människa för det, och klarar mig rätt bra här i världen. Med det menar jag inte att det är ok att göra dumheter, utan att det blir konsekvenser. Kanske man behöver hitta rätt bemötande och det är det som kan vara knivigt. Efter som man är förälder så brukar det inte spela ngn roll hur man bemöter för man är enbart bara dum och fattar ju ingetning.

Ni är absolut inte sämre människor eller misslyckade för den delen.

Och era barn kanske rullar med ögonen när ni pratar med dom...men vi lyssnar faktiskt även om vi döljer det bra. Och desto mer, vi lyssnar allra mest på det ni INTE säger. Så att föregå med gott exempel är bra. För det tar vi efter. ( iaf tillslut)