Förväntansfull0406 skrev 2010-11-16 22:06:55 följande:
Ja exakt så kände jag med, familj är inget för oss, dels så är det extremt svårt att hitta en bra familj (det annonseras för fullt men få passar, många vill bara ha pengar

) Och sen är det ju, en familj är vad et är, de kan bli sjuka, de skaffar kanske barn och annat "naturligt" och då blir det inställt och ev byte av familj och DET vill jag absolut inte råka ut för. Men kortis finns alltid, som de sa till oss, vi finns här dygnet runt året runt, till och med julafton och nyårsafton, dock bara i nödfall, ett exempel så fick en mamma åka in och föda barn på jul, då ställde kommunen upp med kortis. Men det finns! Dessa har inte samma resurs team som övriga kommunen heller, de har en egen liten resurs. Samma vikarier alltid

Så Kortis hade säkert passat er med bra tror jag, om ni har ett som fungerar bra där ni bor. Just för att din son ska slippa lära känna folk som sedan försvinner igen. Tråkigt med hans pappa

Förstår att han tycker det är jobbigt. Barn med autism tar separationer och brutna löften extrem hårt, ofta mycket hårdare än "normalstörda" barn. Det kvittar vad det är för löften, så det gäller att vakta sin tunga och tänka före man talar
Jag förstår att det var mycket idag på Hab. Men ta upp det sen, jag hoppas verkligen, och tror att ni kommer få börja med det, eller annan bra träning. Jag förstår ärligt talat inte varför vissa kommuner är så förbannat senfärdiga bara. Jag har träffat många många föräldrar och alla säger samma sak, allt tar tid! Utredningarna tar tid, mötena tar tid, och däremellan allt tar det tid.... Jag och min man har bara haft en jävla tur tror jag med grabbens utredning. men fy fan vad hårt det tog på mig, jag har gråtit mycket. Jag blev gravid samtidigt som hans utredning var klar, plussade typ samma vecka som vi satt alla i rummet och fick detta otroligt jobbiga (men ändå sköna) besked.
Men, när allt det är klart och man äntligen får börja med träningen (eller den hjälp som nu erbjuds) är värd att vänta på. Framförallt Ibt`n.
Tid igen i morgon med föräldrautbildningen. Lycka till! och ställ så mycket frågor du kan komma på.
Håller med om att hab är långsamma av sig. De var så långsamma här att BUP som remiterade oss till hab efter utredningen ringde mig och undrade hur det gick egentligen. Så vi ska ha möte med både bup och hab samtidigt för att se vilken hjälp bup ska stå för och vad hab ska göra för att hjälpa. ska verkligen trycka på om IBT.
Just det med brutna löften har min son extremt för och både kortis och läger är bra med det att även om en personal slutar så kommer det en ny och hans plats finns kvar. Kontaktfamilj kan tröttna och då försvinner platsen. Och jag tänker med på det du skrev om att många gör det för pengar och många kontaktfamiljer är inte bra pga det. Jag har hört massa fall där barn blivit dåligt behandlade och det skrämmer en liksom. Men sen vet jag även många som har det jättebra med sina kontaktfamiljer och för dom är det ju suveränt att det fungerar för dom. Ert kortis verkar ju helt underbart

Vi blev erbjudna avlösarservice i hemmet med men det vill jag inte ha. Då känns det som man måste vara hemifrån för annars är man ju ändå i närheten och hör honom hela tiden.
Haha, vakta sin tunga får man verkligen göra för lovar jag något minns min son det i flera månader. Man kan inte lova något i stridens hetta som man inte tänkt hålla bara för att för tillfället ta sig ur situationen. Utan det är ja eller nej som gäller. Han glömmer aldrig någonsin något man sagt. För ett tag sen såg en konversation ut så här:
F: mamma, vad heter hon med den bruna hunden?
jag: vilken brun hund?
F: jo hon med den bruna hunden...
jag: jag vet inte vem du menar eller vilken brun hund.
F (argt): HON MED DEN BRUNA HUNDEN VI TRÄFFADE NÄR VI GICK RUNT SJÖN FÖRRA ÅRET.
Hahaha, vi går ofta den rundan och träffar massor med folk men just denna kom han ihåg lång tid efter. Det hade fallit mig i glömska för länge sen

inte förän vi träffade den med hunden igen mindes jag och då hade det gått ett tag sen denna konmversationen och när vi träffar henne så sa sonen: det var DEN bruna hunden jag menade

Så han kommer ihåg det alla andra glömmer...