Vad tycker familjehem
Vad tänker ni som är familjhem om föräldrarna egentligen? Blir man som förälder nedvärderad när man ej kan ta hand om sitt barn?
Vad tänker ni som är familjhem om föräldrarna egentligen? Blir man som förälder nedvärderad när man ej kan ta hand om sitt barn?
Vi har bara haft tonårs plaseringar och där har det varit "vanliga" tonårsproblem med fel kompisar eller droger inget av dom fallen har vi tänkt en enda ond tanke om föräldrarna utan det är nyktra, arbetande och problemfria föräldrar som haft otur med sitt barns "egna val"
I ett av dessa fall har det vart en som vart utsatt för sexuella övergrepp.... där hade vi en helt annan syn....
soc jobbar inte snabbt inte.......Du har så rätt. Vad det en gäller så går det väldigt sakta när soc är inblandad.
Jag får också så ont i hjärtat när det gäller barn
Vi är också familjehem. Vi ser inte heller ner på föräldrarna till våra plac.
De älskar inte sina barn mindre för att de inte kan ta hand om dem...Just nu, eller alltid...
Vi har också haft tonåringar där det för det allra mesta varit tonåringarna själva som orsakat plac.
Förädrarna har oftast varit väldigt "normala" hahaha vad nu det är ;)
Men självklart finns det undantag även där.
"föräldrar som struntar i tonåringarna" alltså det är ju lite av problemets grund. En tonåring VILL klara sig själv.
O föräldern backar o tror den klarar sig. Tonåringen ljuger om vem den träffat, var den är... osv bara för att just få klara sig själv. Förädrarna väljer kanske sedan att blunda för att det inte går så bra, känner sig som en dålig förälder osv. Orkar helt enkelt inte reda upp allt.
Men föräldern har ju inte slutat älska sitt barn för det...de behöver bara stöd i föräldrarollen.
Jag bodde på familjehem/jourhem i 5 år. Hos olika familjer.
Den första mamma jag bodde i va aldrig hemma.
Den andra familjen jag bodde i blev jag sexuellt utnjyttad.
Den tredije familjen flyttade ifrån Sverige och lämnade oss själva i huset.
Den fjärde va jag bara i 4 veckor pga semester.
Den femte blev jag bestulen på massor.
Den sjätte va det bästa jag varit med om. Dom hjälpte mig med allt, Lyckades med att klara av allt själv.
Idag bor jag med min sambo och vår dotter på 11 månader.
Meningen med mitt inlägg är att sociala borde ha mer krav på familjehem.
Av alla mina sex familjehem va bara en av dom de rätta för mig!
5 år och 6 familje hem. Jag va 14 år när jag flyttade hemifrån för första gången till ett familjehem!
Vi har precis fått förfrågan om vårt första kontaktfamiljsbarn, så vi har ingen stor erfarenhet på området. Men jag kan ju ändå berätta hur vår inställning till bio-föräldrar som behöver hjälp ser ut.
Man kan ju inte generalisera och placera alla i samma fack, men vår inställning är att en förälder som ber om hjälp är en stark individ som sätter sitt barns bästa före sitt eget.
En förälder som kan erkänna att "Jag klarar inte det här själv" ger sitt barn chansen att få en mycket rikare (ej ekonomiskt menat) uppväxt.
Oavsett om det gäller hjälp i form av kontaktfamilj eller familjehem, så får ju barnet förhoppningsvis en förälder som är gladare, friskare och har mer energi att ägna åt sitt barn när barnet kommer hem igen.
Men naturligtvis kommer man ha olika inställning till olika föräldrar, beroende på hur de väljer att bete sig.