Ett spädbarn som är 3 dagar gammalt råkar ut för en aktiv pedofil. Pedofilen gör inte spädbarnet illa. Pedofilen i detta fallet runkar över spädbarnet och kommer på dess mage. En vecka senare dör gärningsmannen.
(fruktansvärt vidrigt jag vet. Men för frågeställningens skull)
Bör man tala om detta för barnet under uppväxten eller bör man låta bli?
Låt bli att berätta.
Nu är eg klockan för mycket och jag borde ha sovit sedan länge meeeen 
Jag vill dra det vidare, ska man berätta om alla hemskheter man utsatt barnen för som förälder?
Kanske är jag egoistisk och vill slippa framtida förebråelser men jag svarar nej.
Jag tänker inte berätta om bla: när jag tappade ett barn i badkaret fyllt med vatten, när jag glömde hämta ett annat på dagis så att de ringde efter pappan, när jag talade om för ett att gå och bajsa - det var brusten blindtarm, när jag helt glömt att någon fyllt år osv.
Och ändå inbillar jag mig att jag är ganska normalförvirrad 
Så varför då berätta om något som bara kan framana lidande?
Jag ser inte vitsen faktiskt.
Eller möjligen att jag berättar när jag får barnbarn och mina barn gör sådana där saker som gär att man blir idiotförklarad.
Jag ser ingen anledning att berätta, om gärningsmannen ändå är död och därför inte kan ställas till svars.
Att få sperma på magen är ju heller inget som ger bestående men, för den som inte kan komma ihåg det.
Barn ska givetvis inte utsättas för vuxnas sexualitet, oavsett hur det yttrar sig. Men i det här fallet, kan jag inte se vad som skulle bli bättre av att barnet fick veta.
Jag hade inte velat veta, om det var jag.
Fast hade jag fått veta, hade jag nog inte "lidit" av det, men däremot känt mig äcklad vid tanken på vad som KUNDE ha hänt, om mannen inte nöjt sig med att runka. Och jag hade kanske blivit extra vaksam gällande främlingar runt mina egna barn.
Men detta gäller alltså hur jag tror att jag skulle ha reagerat om jag hade fått veta det som vuxen. Som barn hade jag nog bara blivit förvirrad och inte riktigt vetat hur jag skulle hanterat informationen.
Så mitt råd är - låt bli!
Spontant säger jag nej, jag hade inte berättat om det inte är så att det finns fler förvecklingar på historian. Om det är så att det var jag som förälder som tog livet av gärningsmannen och därefter satt i fängelse i tio år eller så, kan det kanske så småningom komma på tal att barnet undrar varför mamma mördar folk. I så fall hade jag kanske berättat, när barnet var moget för det, kanske i övre tonåren eller så. Kanske också, om det var en sådan där historia som alla vet om utom den som är drabbad, så hade jag kanske nämnt det, för att det är så jobbigt när andra har officiella hemligheter om en. Om det var okänt för alla utom för en eller två närstående, hade jag hållit tyst.
Det känns som ett ännu större övergrepp att lasta över vetskapen på denna individ.
Så, nej.
Hände detta mig när jag var spädbarn så vill inte jag veta det!
Usch usch!
Jag skulle nog inte berättat det alls.
finns absolut ingen som helst anledning o berätta en sån vidrig sak.. JAG skulle ALDRIG vilja veta det skulle t.ex min mamma säga nått sånt nu till mig hade jag garanterat mått skit dåligt över det.. så onödigt om man säger det
OT men hur i helvete kan ett tre dagar gammalt barn råka ut för en pedofil som hinner med att runka över barnets mage innan upptäckt? Man kan ju tro att barnet spenderar sin tid hos mamman eller pappan på heltid vid tre dagars ålder?
För övrigt skulle jag inte berätta, skulle själv inte velat veta om något sådant hänt mig som jag inte minns, orsakar bara onödigt lidande.
Ämnet är mycket tabu lagd men kan säga att Jag läst mycket om mu(f)ti övergeppen i Afrika där vidskepliga tror sig bli botade från sitt HIV/AIDS.
Jag skulle nog inte berättat men samtidigt hade jag velat veta det ifall det hade varit jag som var spädbarnet... svår grej =S Ska man berätta kan man ju vänta tills barnet är ordentligt vuxet först. Men jag har svårt att tro att det skulle få någon skada av en sådan grej så länge som det inte blivit rädd för att personen uppförde sig/lät konstigt. Dvs någonting annat än själva sperman.
Låta bli att berätta är mitt självklara val!
Ingen skada skedd, tack och lov! Skulle inte berätta.
Tror inte det är så ovanligt att bebisar blir utsatta för den typen av övergrepp som demonstrativ onani på eller över barnet. Så jag tycker inte frågeställningen är så konstig som vissa här tycks tycka.