Min 3-åring kan inte visa känslor.

Min 3-åring kan inte visa känslor.
Hej, du kanske kan svara på om jag/vi bör vara oroliga och gå vidare med detta eller inte.
Jag förstår att någon djupare slutsats och analys inte är möjligt via min korta beskrivning utan att ha träffat pojken.

Vad?
Jo, min son som fyller 3 år i september kan inte visa känslor, varken fysiskt eller verbalt. På kvällen när vi säger att vi älskar honom blir han nästan arg och svarar: NEJ! Du fååår inte älska mig! Jag älskar Ingen! Jag vill inte du ska älska mig. Detta säger han, formuleringen kan variera men kontentan är densamma, varje kväll som sagt var i snart 1 års tid.

Även den fysiska närheten är något haltande... Han är lite lillgammal av sig på så sätt att han har en mycket stor integritet och blir lätt kränkt om den gräns han har överskrids. Han är inget barn man bara kan ta upp och pussa lite på, han blir mycket upprörd och förnärmad. Han är mycket förståndig och det går bra att resonera med honom, men man bör inte fysiskt tillrättavisa honom genom att t ex bära in honom i ett annat rum och liknande.

För någon månad sedan blev han ledsen och när jag frågade vad det var, så sa han att han inte ville dö. Jag sa att vi alla måste dö en dag, men att det är jätte långt fram så han kommer hinna göra massor innan dess. Det hjälpte inte, han ville inte dö! Han ville leva med mamma, pappa, lillebror och vår hund alltid. Till slut så sa jag, okej, vi dör inte då, vi lever bara vidare. Tyckte han var för liten för att hantera det. Poängen med detta är att trots att han var lite upprörd och tydligt orolig fick jag inte trösta honom, fysiskt! Bara med ord. Är det \"normalt\"?

När han ramlar och slår sig så är det inga problem att kramas och trösta. När han är trött vill han bli buren ibland, men det händer inte ofta.

Jag var likadan (är fortfarande till viss del) just gällande den fysiska kontakten. Trodde dock att det måste ha berott på mina föräldrar som fick mig att bli så (trots att jag inte har nåt minne av något otrevligt som skulle kunna ligga till grund för det, utan har en mycket bra relation med mina föräldrar och många fina minnen från barndomen). Men detta kanske är genetiskt, och då är det kört eller?

Så - är det något att oroas över?
Om JA, ska vi gå vidare med det här?

Tack på förhand, och stor kram till dig som kommer ta dig tid för att besvara

Hej!

Jag tycker att du har gjort en mycket fin och nyanserad beskrivning av er 3-årige son.

Det första jag vill säga till er är att jag inte tror att det finns någon som helst anledning att oroa er för hans känslo- och tankeliv.
Du beskriver att han blir arg, känner sig kränkt, sätter gränser, blir ledsen och känner oro och dessutom att han har en rad för sin ålder kloka tankar och frågor. Han har alltså ett rikt känsloregister och det är ganska ovanligt att barn i den här åldern kan verbalisera, dvs sätta ord på känslorna. De har helt enkelt ännu inte någon uppfattning om vad det är att älska någon.
Er son har sin personlighet i vardande och den ser ut som du har beskrivit. Du säger också att du var nog likadan. Det är inte så otroligt, men han kanske är det lite mer eller lite mindre. Vårt genetiska arv är individuellt från person till person.
Som föräldrar hjälper och stödjer ni er son i hans fortsatta utveckling och ni är hans viktigaste förebilder. Det ni gör kommer han också till stor del att göra.’
Det som är viktigt är att ni lär känna just den lilla person han är och ger honom både respekt när han säger nej och stöd att sätta ord på känslor han inte ännu vet vad de står för.
Jag tycker han uttrycker sin kärlek till er på ett fint sätt när han säger att han aldrig vill dö utan alltid vara tillsammans med er. Ett bra svar (för en 3-åring) kan då vara att vi också vill vara tillsammans med dig alltid. Det mer krassa svaret att vi alla ska dö är han alldeles för liten för att förstå. Det är för övrigt många av oss vuxna som inte förstår det heller.
Så oroa er inte, utan lär känna honom, var med honom och fortsätt stödja honom i hans utveckling så kommer det att gå jättebra.

Lycka till
Margit

Min 3-åring kan inte visa känslor.

INNEHÅLL