Sambon säger "Aj aj" åt allt..

Tror inte det har ett dugg med kön att göra utan med läggning. Vi vill minimera ajajandet så därför har vi sett till att barnsäkra rätt mycket, så att dottern kan utforska det mesta hon kommer åt. I takt med åldern, längden och klättrandet ökar blir det ändå svårt att inte säga nej till för mycket men då försöker vi avleda istället för att bara förbjuda, om vi kan...

Hos oss råkar det också vara så - (men inte så det stör, barnen får lära sig att mamma och pappa fungerar olika och att vi har lite olika gränser) tror dock inte det är en könsfråga utan snarare en fråga om vanor, värderingar och ens egen uppväxt. För mig är det självklart att barnen skall hjälpa till (även om det blir mycket extrajobb) och får kladda och upptäcka. Mannen är mer effektiv och sköter mer själv. Det får vara så helt enkelt. Däremot tycker jag nog man kan påpeka (utan att vara sur eller arg) när det händer ofta. Ifrågasätta lite. 

Jag brukar försöka med att säga : "Ta försiktigt" 
Då märker de att det är ngt speciellt, men man säger inte nej heller.
Funkar ganska bra faktiskt!

Dessutom är ett av de bästa orden att lära sig tidigt "Vänta"!!!
Då kan man rädda akuta situationer, som att ramla ner för trappan osv För att det lilla barnet förstår vad vänta innebär!
Dessutom kan man säga vänta om de försöker ta ömtåliga saker så hinner man dit och kan hjälpa dem utforska det hela!