Bästa sättet att hantera utbrott från bebis?

Jag skulle nog ha tagit med barnet när jag lämnar rummet även om det känns krångligt ibland. Han är säkert i en känslig fas med separationsångest som kommer att gå över. Jag tror det går över fortare om han inte måste vara ängslig att "förlora" dig. Min son är för övrigt oftast med mig på toa än idag... Han är 2 år 10 mån, man vänjer sig =)

Jag skulle ta med mig barnet överallt.
Det är antagligen separationsfasen han är inne i och då behöver han den tryggheten.

Ta med barnet om du lämnar rummet. Klart bästa sättet!

Låter helt klart som att han har separationsångest.... han är ju i "den" åldern för det...

Jag hade nog faktiskt tagit med mig barnet, varför göra honom osäker och ledsen om man inte måste? Det är ju en fas som går över så småningom....

Än så länge så "försvinner" du från hans värld när han inte längre ser dig. Rätt snart kommer han förstå att du finns även när du inte syns och då kommer det ge sig.

Tills dess, låt honom vara där du är. Att försöka "uppfostra" honom genom att lämna honom riskerar bara att slå bakut. 

Jag förklarar alltid för honom att jag måste ¨på toa, att jag ska diska hans flaska mm.
han kanske inte förstår direkt vad jag menar, men allt för att jag inte bara ska försvinna från honom.
när han inte är med mig i samma rum så kan han ändå se mig o jag pratar alltid med honom om han inte kan se mig...han är som en liten ankunge, kryper efter mig vart jag än går.

jag förstår att det är en fas han går igenom... men det e inte alltid man vet hur man ska bete sig på bästa sätt..

Separationsfasen innebär kortfattat att bebisen förstår att ni är olika och att du kan försvinna. Bästa sättet är att ha barnet med och hela tiden visa att du kommer tillbaka. Lek tittut t.ex, det är ett jättebra sätt att lära barn genom lek att även om du försvinner så kommer du tillbaka.
Tillrättavisningar och nej:anden i den åldern och fasen gör ingen nytta alls, tvärtom kan det ta längre tid att komma ur det om barnet blir avvisat när det är som räddast att du ska försvinna.

Jag tycker separationsfasen är den allra jobbigaste fas barn går igenom som jag upplevt hittills. Man har dom som ett plåster på sig och det testar ens tålamod men det går över relativt fort.

Lycka till.

ta med bebisen. Det är en fas och det går över och bösta söttet att hantera fasen är att minimersa seprationer.

Han är 10 månader. Ta med dig honom. Han har ingen bakomliggande agenda.

Ta med honom innan han blir ledsen och upprörd. Då tankar du trygghet du ssen kan använda när du måste gå iväg själv en stund.

Jag tror inte på att "uppfostra" när det gäller så grundläggande saker som trygghet. Ett barn på 10 månader försöker inte bestämma vad föräldern får eller inte får göra, det ser bara till sig själv och sina behov.

Separationsångest låter det som. Skaffa en sele/sjal och låt honom hänga med.