Så förbaskat less på över curlande föräldrar!!
Nu över till curlande föräldrar....Det har gått och grott i mig hela dagen.....Jag är inte perfekt, det ska min gud veta! Långt ifrån! Men vissa saker är enligt mig ren barntortyr.
Ex:
Pojke i parken ramlar, ställer sig upp (har sin rygg mot mamma) och börjar gå iväg igen. Mamma kutar efter och ropar högt: "men guuuud vännen hur gick det!?!" Springer efter och kramar om, pojke börjar gråta!
Är det rätt? vavavavava????
Flicka leker med kattunge, kattungen river henne lite på handen, flickan tittar på skråman men gråter inte....Mamma utbrister:"men gumman hur gick det nu? Gjorde du dig illa?" Flicka börjar gråta.....
Är det rätt??
Näe fan ni skrämmer ju ungarna! Så ser jag på saken....jag lägger mig inte i andras uppfostran, jag diskuterar sällan andras uppfostran utan går tyst därifrån istället. Alla gör vi vad vi tror är rätt för våra barn.
Själv blev jag väl övercurlad av min mor som STÄNDIGT hade ångest över mitt mående, än idag! Jag vet att det är av kärlek men banne mig skulle aldrig falla mig in i att bli likadan. Jag vill inte att mina barn ska ha ångest över att jag har ångest över att de ska må bra. Hänger ni med?
Min flicka ramlar, jag ropar glatt "upp igen gumman" Sedan är det bra med den saken. Tack å lov är min sambo likadan. Man måste väl banne mig se skillnad på när de verkligen gör sig illa eller om det bara är en småsak, annars kommer man få ungar som skriker hysterisk över varenda liten sak. Jag har två levande bevis på det.
Gumman halkade på sin snuttefilt häromdagen och bet sig illa i läppen så blodet rann, hon blev ledsen vi plockade upp henne kramade henne lugnt och visade att det inte var någon fara....lika fort som hon grinade till så slutade hon igen, vi är hennes stöttepelare, vi guidar henne vad som är farligt och inte. Sedan kunde vi torka av henne och inspektera munnen i lugn och ro, utan en hysterisk unge som var livrädd.
Jag skulle kunna sitta hela kvällen och rabbla exempel.
Jag har en god kollega på mitt jobb som delar min syn på barnuppfostran, hon har två stora äventyrslystna barn som inte skriker för det lilla minsta. De törs ge sig ut i livet med glädje istället för rädsla för tamefan varenda liten grej. En har kommit långt inom hästvärlden där hon redan som 7åring red in sin första häst.
DÄR pratar vi att guida sina barn till stabilitet! Jag anser att man snarare skrämmer ungarna om man hysteriskt jagar dem hela tiden.
Mina barn är på god väg....
Herregud kolla på era ungar först innan ni själva blir hysteriska!
okey har lärt mig att det inte heter curla.
Nja säger jag om hjälm. Vi har ett par principer vad gäller hjälmar - i pulkabacken, i skidbacken och på cykel. Inte för att pulkabacken är stenhård eller för att de (ännu) kommer upp i några hastigheter på skidorna. Men för att de kan bli på-åkta! Och för att pränta in regeln i huvudet på dem så de minns det utan att vi påminner - lär de sig det nu minns de förhoppningsvis det även när de är 10-12 år.