Omorfia skrev 2010-08-14 08:22:06 följande:
Semantiskt sett så är ju alla konsekvenser ett "straff", det betyder inte att konsekvenser är dåliga.
Jag baserar mina tyckanden i frågan på vad som stod i artikeln:
"Mats var bara lite drygt ett år när lillebror Brage, i dag 14 månader, föddes. Brage hade kolik och höll storebror vaken nätterna igenom. Dessutom krävde han det mesta av föräldrarnas uppmärksamhet.
Sedan Brage börjat krypa runt och intressera sig för Mats leksaker försvarar storebror sina intressen direkt. Han kan slå, dra i håret och sparka.
Föräldrarna oroar sig för Mats aggressivitet, men är oeniga om hur de ska få honom att sluta. Katrin försöker tala honom tillrätta i ett annat rum, medan Paul tycker att pojken lär sig mest av att smaka sin egen medicin. "
Pojken blev inte utåtagerande när han fick ett syskon, utan när han han blev 2 år. Att en tvååring är självisk med sina leksaker är normalt för en tvååring. Det är heller inte ett patologiskt beteende att en tvååring slåss. Det är en övergående fas som föräldrarna ska hjälpa honom genom och att bli instängd är inte hjälp.
Ja du kan ju tycka, men du vet inte. Det vet nog bara barnet själv i så fall. Långt ifrån alla tvååringar försvarar sina leksaker på det sättet, därför kan faktum att det finns ett mindre syskon spela in i beteendet.
