Är det samma sak att slå ett barn i uppfostrande syfte, som att slå en vuxen?

Nu kommer jag väll bli lynchad här men en vuxen BORDE kunna försvara sej, inte sant?
Jag vet att skulle min pappa försöka bära hand på mej numera så skulle jag slå tillbaka.
Det har jag gjort tidigare och jag tänker itne sluta.
Varför ska man bara kura ihop sej och gnälla osm en ynkrygg?
"Han slog mej. Han sloooooog mej. Men jag älskar honom och han är ju så snäll annars så det gör väl ingenting. Buhuuuu. Han sloooooog mej.." 
Nej förfan! Upp!  Räta på ryggen! Slå Tillbaka!!
Att slå ett barn är ALDRIG rätt! 
Att göra illa ett barn är oförlåtligt. Om det inte är i förebyggande syfte.
Missförstå mej inte nu.
T.ex om man ser en liten unge på väg ut på en trafikerad väg.
Skulle jag springa fram och utan försiktighet slita till mej ungen? Ja. Skulle ungen antagligen göra sej lite illa och bli jätteledsen och rädd? Ja.
Men vafan - det var för ungens bästa.
Jag har slitit undan min dotter från under spisen när hon på nått konstigt vänster lyckades växa en halvmeter och dra ner kastrullen med het mat.
Hon blev ledsen - men hon fick inget på sej.

Det är värre att slå ett barn än en vuxen, av flera skäl.
Det främsta eftersom barnet är i beroendeställning till den vuxne och således kanske inte vågar sätta sig emot utan att riskera ännu mera bestraffning.
OCh för att de vuxna runt ett barn skall stå för trygghet och kärlek och om dessa slår barnet är det ett enormt svek gentemot barnet som inte bara skadar barnet fysiskt utan även ger psykiska men för livet.
Och sedan är det ju dessutom så att en vuxen är starkare än ett barn vilket innebär att barnet inte kan försvara sig.

Det är fegt fegt fegt att slå ett barn - man är en jävla ynkrygg om man slår i uppfostrande syfte.

I programmet tar de upp flera fall där utomstående personer, t.ex. lärare och rektorer har slagit barn. Anledning? Provokation. Man har blivit för provocerad av barnet.

Kan man som vuxen bli det? Kan man bli så provocerad av ett barn, så att det är okej att ge en örfil eller värre så att barnet skärper sig?

Att slå är ALDRIG ok. Oavsett om det handlar om barn, vuxna eller djur. ALDRG NÅGONSIN !
Och vadå slå tillbaka ? Antar att du aldrig fått stryk, hur lätt är det att slå tillbaka om man är livrädd ? Om man är hälftren så stor.
Är man i ett förhållande och blir slagen ska man gå efter första slaget. men det är lättare sagt än gjort, i många fall är man redan så psykiskt nedtryckt då att mann har 0 självförtroende.
Att göra någon illa för att rädda är en helt annan sak. Hur många sår har man inte tvättat rent samtidigt som ungen skrikigt i högan sky för att det svider. Eller fått tag i en arm sekunden innan barnet ramlat ner för trappen.

Nej det är mycket värre för de är inte på samma nivå som två vuxna är och är dessutom mer känsliga och litar på att den vuxna ska vara en trygghet.

Precis, du forlumerade det bättre än mig.

Det är värre att slå ett barn, eftersom barnet inte kan försvara sig.

Det beror nog lite på, jag tycker nog att t.ex. kvinnomisshandel ofta är lika illa som barnmisshandel, eftersom kvinnan precis som barnet befinner sig i beroendeställning till den som slår, och inte kan göra annat än att ta på sig skulden för det som hänt och inbilla sig att det är dem själva det är fel på. Men om det handlar om vuxna som kan försvara sig så tycker jag att det är mycket värre att slå ett barn.

Handlar först och främst om misshandel i uppfostrande syfte (aga).

Jag tycker också det har varit för lite diskussion om det här programmet, fast det finns iaf en annan tråd på fl som tar upp det men har inte sett nåt i tidningar eller liknande. Tänker att det hade varit bättre om Uppdrag granskning hade gjort programmet för jag tror de har fler tittare och deras program brukar uppmärksammas mer. En oerhört viktig fråga i alla fall, och hur har det kunnat bli så fel att man strävar tillbaks till en tid då aga var tillåtet och barn skulle synas men inte höras? Vi som har kommit så långt med forskning och annat och vet hur detta skadar barn och hur mycket bättre vägar som finns att gå, och så finns det folk som vill tillbaks till det gamla och den okunskapen som var. Eller den okunskapen existerar väl fortfarande bland många, och det är därför det blir så här

Du sa det så bra att jag bara behöver citera, ge dig tummen upp och hålla med

Jag skulle aldrig kunna slå ett barn, eller med vilje skada det.. Förstår mig inte på folk som slår-, rycker i-, och skriker på sina barn.. För att de "är bråkiga".. Kan ju inte kräva alltför mycket tankeverksamhet att inse att det kanske är just DÄRFÖR?

Det är värre att slå ett barn än att slå en vuxen för den vuxne kan för det mesta dels förstå vad som händer och dels på ett eller annat sätt försvara sig.
Ett barn kan aldrig försvara sig och beroende på ålder kan de också vara för små för att öht greppa vad som händer. Dessutom är de i de flesta fall i beroende sits till den vuxne, och om den som de ska lita på gör dem illa, vem kan de då lita till?

Enda gången jag kan tänka mig att våld är ok är om det används i ren panik för att förhindra barnet från att skada sig allvarligt. (Tex rycka tag i ett barn på väg ut på hårt trafikerad väg eller dyl.) men annars finns det ALDRIG ett skäl till att slå ett barn. Provokation är bara löjligt, en vuxen ska veta bättre än att bete sig som om denne vore tre år själv!

Nej det är värre att slå ett barn!
Ett barn är totalt beroende av sina föräldrar och har rätt till trygghet och kärlek och kan man inte klara av att uppfostra utan att slå så anser jag att man inte skulle ha barn.

Ja, det tror jag. Jag jobbar med barn och har naturligtvis aldrig slagit någon eller varit mer hårdhänt än nöden kräver (men jag har hållit fast för att t.ex. förhindra barn att slå varandra sönder och samman). Men däremot har jag blivit otroligt provocerad av vissa barn. Fruktansvärt provocerad. Eller rättare sagt av deras beteende. Nog för att jag vet att det i vissa fall beror på funktionshinder och i de allra flesta andra fall på att barnet mår dåligt och det hjälper mig att känna mig mindre provocerad. Blir man t.ex. spottad i ansiktet finns det ett par sekunder då det är otroligt svårt att tänka "nåja, föräldrarna går igenom skilsmässa nu" utan då man helt enkelt bara blir ARG! För att det är så äckligt och kränker den egna personen så mycket.

Som sagt, jag har naturligtvis aldrig slagit ett barn. Men jag kan utan problem förstå att det kan hända om man blir vansinnigt provocerad och utsatt för t.ex. en spottloska i ansiktet, om man samtidigt har svårt att kontrollera sina impulser. En del har ju svårt med det, medicinskt sett, och rår inte riktigt själva för att de reagerar inna de hinner tänka ibland. Däremot är det ju inte rätt någonstans och det som har imulsproblem är ju skyldig (etiskt, kanske inte lagligt) att försöka få problemen under kontroll (medicin, terapi, träning, undvika provokationer etc.) för att kunna leva sida vid sida med andra människor.