Vad skulle du göra om din 4 åring inte ville plocka upp sina lekasaker efter sig???

Mina barn 3 och 4 år vägrade hjälpa till att plocka upp sitt pussel, ALLT pussel var slängt på golvet.
Jag bad dem tre gånger, och hotade med att slänga det.

Inget resultat.
Så jag hämtade en kasse, lade allt i den och knöt ihop.
Sen lade jag den i skräpet.

De var ledsna och grät, men jag höll min mark.

Numera hjälper de alltid till, för de VET vad som händer om man inte värdesätter sina saker.
Då får man inte ha dem längre.

(De fick tillbaka pusslet efter två dagar)

Har precis omfördelat rummen, så domdelar sovrum, och dom delar lekrum...(står ett skrivbord och stol på sovrummet som är ettans.)

Nu kan ingen av dom städa efter sig (har sorterat i olika lådor som står nederst i en expeditbokhylla), så när det inte städas städar jag, och låser sen dörren....

Leksaker hamnar lite överrallt, men brukar säga till att dom får leka på ett av rummen, eftersom dom inte alls städar upp efter sig. När dom klarar av det ska dom få ha leksaker överrallt.
I Storarummet finns det böcker och några bilar just nu...Så inga tågbanor här
I Lekrummet är det stor golvyta, och alla sorters leksaker, så barnen brukar stanna där.

Svar på TS fråga:

Det är olika, beror på situationen och förutsättningarna. Trött eller hungrigt barn? Ledset barn? Lugn och hyfsat lätt att entusiasmera? Är de stolta över det de åtsadkommit och vill ha det framme/kvar. Är det ngt som går att fortsätta på eller inte osv. Jag kan välja att plocka upp själv. Eller leka en lek där vi plockar tillsammans så att det blir lite roligare. Jag kan säga till igen och låta mer irriterad på rösten om jag blir det. Jag kan strunta i det och låta leksakerna ligga kvar till ett senare tillfälle då barnet eller (mer sannolikt) jag själv plockar undan.

Jag vet hur jag själv hatar/hatade att bli tillsagd att göra något nu, bli tjatad på osv och det är säkert samma känslor som väcks i mina barn när jag tjatar för låter jag sur eller tjatig så brukar det gå sämre att få dem att plocka upp.

Det är för mig oftast ingen principfråga och att hamna i "uppfostrings-läge" brukar bli dåligt och trist. Barnen reagerar starkt på om jag drar igång en maktkamp och ingen brukar vinna på det de gånger de blir så.

Är lättast att få dem att plocka undan om de inte hunnt börja med något annat eller om de inte "älskar" den lek de just hållt på med och vill att allt ska vara kvar för att de ska kunna fortsätta/titta på grejerna och komma ihåg sin fina lekskapelse.

I den bästa av världar går det att locka min 3,5-åring att hjälpa till. Typ leka att vi är Kranis och Bandis från byggare bob (som han älskar) som använder våra skopor till att plocka upp leksaker.

Om han verkligen inte går att få att hjälpa till så "tvingar" jag honom att hjälpa till. Dvs tar ett vänligt men bestämt grepp om hans hand och säger med snäll röst "Men om du inte kan så måste jag hjälpa dig så att du kan", och så för jag hans hand till leksaken, gör så att han plockar upp den och lägger den på rätt ställe. Det hatar han och blir arg över att jag håller fast hans hand. Och då försöker jag säga typ "Ja, men då är det ju mycket bättre att vi hjälps åt och att du själv klarar av att plocka leksakerna. Då behöver jag ju inte hjälpa dig så här med varje grej".

Låter lite hårt, men jag vägrar gå med på alternativet att jag gör allt och han gör inget.

På gott och ont har jag en 4-åring som gillar/behöver ordning och reda så han städar ganska bra. I perioder har det blivit rörigt (ofta i sambans med att det är rörigt i livet i övrigt) och då har jag, om han inte velat städa, sagt att då plockar jag undan en del saker så att det inte blir så jobbigt för honom att hålla ordning. Inte som ett straff, utan för att underlätta, och det har han varit med på. Jag brukar inte tvinga honom att städa ett precist klockslag utan säga att jag vill att han har städat ordning allt tills då och då och erbjuda mig att hjälpa till om det blir för jobbigt. Jag vill inte kräva att han gör allt eftersom de är två som delar rum och det inte är han som dragit fram allt. Ibland är det ju också kompisar som varit och hälsat på som stökat ner. 

Lillasyster som är 2,5 verkar inte ha samma anlag så jag får nog återkomma om jag kommer på någon bra lösning när det gäller hennes röra .

Det är skillnad på en lekskapelse och utspridda leksaker över hela lägenheten. Det sistnämnda ger mig panik, men vår kille får gärna låta sina fantastiska legoskulpturer stå framme till nästa dag.

Är leksakerna ute i vardagsrummet och hon inte plockar in det på sitt rum så lägger jag upp det i skåpet där hon inte kan få tag på det. Nu har hon lärt sig! :D

Ja, jag skulle väl inte hota med att slänga leksakerna om jag verkligen inte tänkt göra det. Däremot har jag sagt att jag lägger ner sakerna i källaren.

ta bort leksakerna som ligger framme, typ låsa in dom i förådet så får h*n inte leka med dom utan ha leksakerna som h*n plockar undan själv.

på sitt eget rum skulle det väl inte göra så mycket eller om det ligger någon leksak någonstans, men om jag ber h*n plocka undan leksakerna och den vägrar så skulle jag lägga undan dom tills h*n lärt sig att plocka undan :)

Svar på TS fråga:
Jag skulle plocka upp dem själv om det var viktigt för mig att de blev uppplockade just då.