Uppskattar du ditt fina rykte?

Mm, du har rätt i det.
Man ska akta sig för att lägga sig i andras förhållanden. Jag kan bara konstatera vad jag faktiskt sett med egna ögon.
Men det finns ju fler tillfällen när det är aktuellt - jag tänker tex på arbetskamrater. Är det ryktesspridning när man pratar om en enskild individs arbetsinsats?
Finns det verkligen en stenhård gräns för vad man får säga?

Är gränsen flytande? Ska man verkligen utgå från att all prat om folk är skvaller?

Hm. Jag vet inte. Men jag tror att man ska vara klar över varför man pratar. Om min bästa kompis har blivit bedragen av sin man, så tror jag att det kan finnas ett värde för hennes del i att verkligen ösa skit över honom tillsammans med mig. Att kanske måla honom totalt svart, och att jag är där för att liksom härbärgera den svärtan. Men jag måste ju i den situationen någonstans inom mig förstå att det här är hennes version, det är min roll att vara hennes bollplank men hade jag varit hans bästa vän kanske jag hade varit hans. Det är nog syftet med det som är det viktiga i sammanhanget. Om man sitter och inbillar sig att man ventilerar "fakta" om en person tror jag att man tar på sig en för stor mössa.

När jag talar om mina arbetskamrater, exempelvis i nuläget då vi ska rekrytera ett par stycken från ett antal vikarier som alla slåss om samma tjänst, då är jag noga med att inte säga något jag inte står för, och att göra klart att det är vad jag tycker. Dvs, att det inte är en allmänmänsklig sanning. Det är så lätt att bedöma människor efter andra kriterier än det man talar om egentligen, typ en viss tjej här är en person jag inte gillar men hon gör ett jättebra jobb. Men jag är slarvig med självinsikten och ger henne ett negativt omdöme rakt av.

Allt handlar om självinsikt tror jag, att man är medveten om vad man gör helt enkelt.

(och det här hade blivit ett snajsigare inlägg om jag inte hade haft hela huvudet fullt av snor)

Äger inget rent rykte och äger heller ingen ork att lägga ner på folk som behagar att tala om mig. Det är ju alltid kul att få höra nyheter om sig på omvägar. Fick veta att jag för ett par år sedan hade HIV (ja det talades på konsum för jag hade blivit sjuk och gått ner en massa i vikt = ergo hade jag HIV. Sanningen var den att jag hade störningar i sköldkörteln som fick mig att rasa i vikt), jag är tydligen narkoman också för jag ser alltid pigg och glad ut ergo jag måste gå på tjack. Just ja, fick höra att jag födde tvillingar och inte ett barn när min dotter föddes...fan jag måste ha glömt den andra på BB.

Ursäkta men *asg*. Jag dööör! Sånt måste man ju bara skratta åt!Ja, på allt. Det är just det, när du sen berättar för tex din sambo varför de skiljde sig, berättar du inte då att vännens man varit otrogen? Man berättar ju inte allt som vännen öste ur sig, men huvudorsaken?
Och med arbetet - om en person är en slarver måste man ju prata om det. Sånt påverkar ju (arbets)moralen.

Sånt menar jag.
Om det inte gått fram tidigare har jag varit otydlig, speciellt eftersom alla svar tolkar det som värsta skvallerkärringsmetoderna. Ber om ursäkt för det.

För min man skulle jag absolut berätta om otroheten. Men kanske också mina egna funderingar kring varför det gick som det gick. Jag försöker i sådana samtal vara mån om att göra klart att man kan inte veta den exakta sanningen. Om jag diskuterar en arbetskamrat skulle jag belysa både bra och dåliga sidor och göra klart vad som är mitt eget tyckand eoch vad som är "fakta". Ofta visar det sig att det inte var så mycket fakta, utan mer tyckande. Nyanser är viktigt när man talar om andra människor, och därför är jag noga med att mottagaren uppfattar att jag är av åsikten att mitt tyckande faktiskt kan vara felaktigt. Eller nåt.

Intressant det där. Om man fokuserar på svartmålandet, om orsaken till detta kunde vara att förminska sitt egen ansvar för det som hänt(kanske varit otrogen själv) hade jag nog inte stillatigande lyssnat, inte heller om det var uppenbart ensidigt. Man har ju en viss integritet som lyssnare också, man är ju inte bara en slaskhink. Någonstans tror jag man gör mer nytta om man säger ifrån, vad blir bättre av att ösa skit på en icke närvarande person?

Jag menar inte riktigt så heller, att man ska uppmuntra någon sorts Borderlinereaktion där motparten nedvärderas. Men som vän kan man ibland bara behöva lyssna. Ibland kan det vara viktigt att få häva ur sig all skit man har inom sig, till någon som just bara lyssnar och inte säger "det finns två sidor av varje mynt". Det är i den situationen (som jag tror att vi alla har varit med om någon gång, och upplevt vara viktig just då) som man bör ha med sig allt detta i huvudet - som lyssnare: att det just finns två sidor på också det här myntet. Men just nu är det ena sidan som behöver laddas lite. Eller nåt i den stilen.  

Kanske det, har dock svårt att acceptera att det är ok när det sker på någon annans bekostnad.

T.ex tycker jag det är ganska obehagligt i KR när någon beskriver en situation och sedan får en massa medhåll om vilket svin motparten är. Tycker det är fel helt enkelt att bejaka ett beteende där man anses må bättre av att trasha andra.

Det finns situationer då det kan vara väldigt viktigt att få häva ur sig all skit. Det betyder inte att jag tycker att alla sådana situationer är okej. Men exempelvis i en terapisituation kan det vara otroligt viktigt att sätta ord på sin ilska och sina mest primitiva känslor inför en annan människa. Även tillsammans med en vän kan det uppstå en sådan situation. Det finns människor som ägnar en hel relation åt att dölja för omvärlden hur det verkligen ligger till, och när relationen till slut krackelerar så kan ett steg till att gå vidare just vara att erkänna för någon annan hur saker och ting låg till. I många misshandelsrelationer är detta extremt viktigt, att "offret" sätter ord på det som hände och vågar lämna sin underdogposition och ger tillbaka. Om så bara verbalt i ett slutet rum tillsammans med någon man har förtroende för. Givetvis skulle man kunna skriva en hel uppsats om vilka situationer det här skulle kunna vara viktigt, och i vilka situationer det är förkastligt. Men jag nöjer mig med att konstatera att all ventilering inför en annan människa (om en annan människa) inte måste vara av ondo. Däremot bör man som mottagare av sådana förtroenden som sagt hålla huvudet lite kallt.

Ja, jag tror vi ser det på samma sätt fast från två olika håll. Du ser det från de fall där det är befogat(sant) och jag från de fall där det är skitprat. Tyvärr verkar de fall du pratar om rättfärdiga det beteendet jag pratar om.

Jag hade lämnat men utan att gå och tala om för folk vad han har gjort. Däremot om mina närmaste skulle fråga om anledningen för uppbrottet skulle jag berätta det.

Nej, jag vet inte det. Jag utgår bara från mig själv och hur jag ser på sådana situationer. Jag vet inte om andras dåliga beteenden kan skyllas på sådana beteenden jag beskriver här. Det känns som att de som bara skitpratar och medvetet sprider rykten får stå för det själva. Jag är mer ute efter att peka på nyanserna i det hela. Men jag är som sagt ganska försiktig när det kommer till det här, som du kanske kan avläsa ur mina tidigare inlägg.

Vilket - inser jag nu när jag läser inlägget ifråga - betydde absolut ingenting och var bara haranger av ordbajs från min sida. Jag ber om ursäkt, men jag har visst tappat min FL-gnista.

Sådär fungerar jag. När det händer något i mitt förhållande eller i förhållanden till vänner så pratar jag främst med min bästa vän. Detta för att få bollplanket och få ur mig det jag är ledsen, arg, irriterad osv över. Han i sin tur reflekterar tillbaka väldigt bra och ger ofta vinklingar på hur min man tex tänker. Han lyssnar, håller inte alltid med, ser andra sidor och ger mig ett otroligt bra perspektiv. På så vis kan jag bli av med ilskan som så lätt leder till bitterhet som i sin tur, vad jag tror, lätt leder till skvaller och smutskastning.

Jag tror att smutskastning kommer tillbaka på en själv till slut om man håller på med sånt.

Jag har rykte om mig att vara snäll, generös, omtänksam, ställer upp för vänner mm men jag har samtidigt rykte om att varit rätt oansvarig, legat runt, bedragit mm. Märkligt nog utesluter det ena tydligen inte det andra. Om ett ex eller annan person varit arg på mig så kan jag förstå det och vissa tycker att jag är hemsk, men jag och den drabbade har alltid lyckats reda ut det och det väger ganska tungt för mig.

Tror inte heller att någon av min sambos kompisar skulle börja ogilla honom om han var otrogen och jag sa det till dem, eller mina mot mig, de skulle nog tycka att vi får lösa det.