Fråga Till Regnbågsfamiljer (nyfiken)

jag har inte märkt ngt..

men mina är så pass små och min äldre dotter har en pappa som hon är hos varannan helg. men hon har inte blitt mobbad att jag lever med en kvinna.

Din sambo verkar vara enormt påläst. *skakar på huvudet* Vi har tre barn - den äldsta är 5,5 år - så de är ännu ganska små... dock har ingen av dem blivit mobbad ÄN!

MEN! Skulle våra barn bli mobbade, så är det ju p g a de barnens uppfostran och föräldrar! Inte p g a våra barns familjekonstellation!! Om ett barn har glasögon - är det föräldrarna som har gjort fel då? Eller om det är handikappat? Eller om det inte har råd med de nyaste, snyggaste kläderna? Är det inte upp till "hetero-familjerna" att lära sina barn att man inte mobbar någon på några som helst villkor?

Helt ärligt... jag upplever din sambos åsikter som "fel, egoistiska och omoraliska"... För våra barn så är vi dem bästa föräldrarna! Vi är en kärleksfull familj, som är mycket social, med många vänner och vars barn anses vara "framåt, populära och mycket bra lekkamrater" av både omgivningen och av förskolan de går på! Att någon då sitter och tycker att vi är "fel, egoistiska och omoraliska" gör mig jävligt förbannad! Dem orden förväntar jag mig bara att få höra från en sann homofob! Så om inte din sambo vill sälla sig till den inkompetenta skaran så bör han genast tänka om!

/Från en lycklig regnbågsmamma

Vår dotter är bara ett än så länge, men hittills verkar det helt odramatiskt. Och som redan påpekats är det ju ett ytterst konstigt argument att omgivningens hat och inskränkthet skulle tvinga par till barnlöshet - man skulle lika gärna kunna använda det argumentet på tja, vad som helst - människor man själv tycker är fula, kanske? Eller folk som är för korta eller för långa? Det håller inte helt enkelt.

Som tur är så stämmer det inte med verkligheten, heller. Du kan ju bl a visa honom det här: http://www.dn.se/nyheter/varlden/barn-till-lesbiska-mar-battre-1.1117899

Lever också i en samkönad relation och har en son på 5 månader. Han har en storasyster som är 13 år som jag är bonusmamma åt. Hon har en pappa som hon knappt träffar. Bor mestadels hos oss och hennes mamma har levt öppet homosexuellt sedan dottern var 5 år gammal. Dottern har inte upplevt någon mobbing i skolan och vi bor dessutom i en närförort som har lite "ruffig" atmosfär, dvs med mkt problemfamiljer. I hennes klass pågår dock mobbing, men inte mot henne utan mot en annan pojke i klassen och han kommer från en heterofamilj!

Din sambos fördom handlar nog mer om hur snacket går bland folk och hans vänner. Om man är i en minoritet så sticker man ut och det är så intressant att skvallra om. Tänk att klivet kan vara så trist för många att de är tvungna är hitta på saker och klaga på folk. Om du frågar honom så finns det säkert fler grupper i samhället som inte borde få skaffa barn. De som är FÖR tjocka. De som är funktionshindrade på ett el annat vis. u name it! Testa så får du se vad han säger!

Det där är det sämsta argumentet i världshistorien. Finns inga undersökningar någonstans som tyder på att barn med samkönade föräldrar skulle vara mer mobbade än barn med heterosexuella föräldrar. Dessutom skulle man då heller inte få skaffa barn om man är överviktig, hjulbent, har glasögon eller sneda tänder, planerar att flytta ifrån ett ställe där man talar dialekt och TUSEN andra anledningar. Och tänk på alla stackars ADOPTERADE barn, eller de som bor i LÄGENHET, eller de som får ÄRVA SAKER från syskon, eller de som har FEL FÄRG PÅ RYGGSÄCKEN.

Och jag håller med om föregående talare, att om någon blir mobbad, oavsett anledning, beror det snarare på mobbarens uppfostran och förebilder än något annat.

Det jag tycker är så konstigt, är att jag stött på flera som andvänt det argumentet. Men det verkar ju inte stämma in med verkligheten, varken enligt folk som lever i förhållandena eller undersökningar som nu har gjorts. Fast det kan ju vara så, att har man inte riktigt några hållbara argument, så drar man till med vad som. Oavsett vad det gäller.

Jag har dotter på 15 år som aldrig har blivit mobbad för att jag levt med en kvinna. Ingen kompis har alls reflekterat över det.
Barnen av idag är från en annan generation än oss och växer upp med att massor med idoler och kändisar är öppet homosexuella. Det är helt enkelt ingen grej för dem, som det var för oss när vi var små på 70-80 talet...

Vårt barn är inte fött ännu visserligen men jag svarar ändå. Det beror kanske lite på var man bor också, men i min värld är det verkligen en icke-fråga. Kan inte över huvudtaget föreställa mig att det skulle bli ett problem i något sammanhang.
När vi var på landet i somras märkte jag av mer nyfikna blickar när vi pussades eller höll handen och även om det aldrig känts illasinnat skulle jag tro att det hade blivit mer att förklara om vi hade bott där. Här, i vår del av Stockholm är det liksom aldrig någon som reagerar överhuvudtaget. Att vårt barn ska bli mobbat på grund av vår läggning ser jag som mycket otroligt. 
 

Min dotter är snart 2 år, och i den åldern finns ju inte mobbing på det sättet.
Jag har inte fått några reaktioner på att jag levt i ett förhållande med en kvinna, från varesig dagisfröknar eller mammor i föräldrargruppen. Och det känns viktigast. Har dom bemött mig bra så kommer dom föra det vidare till sina barn.
Om ett barn blir mobbat för att den har 2 mammor/pappor är det för att mobbarens föräldrar pratar om det hemma och säger att det är "fel, sjukt, äckligt" osv. Annars tror jag inte att barn skulle reagera på det.

Ett barn som växer upp med endast en förälder, oftast mamman, är det ju aldrig synd om, eller pratas mkt om eftersom att det ändå är ganska vanligt. Men så fort det blir 2 mammor så blir det synd om barnet som inte får en pappa, lite lustigt det där..

Det viktigaste är väl att barnet får en bra uppväxt med bra och trygga föräldrar!
Och de flesta har män i sin omgivning så manliga förebilder finns ju alltid.

Jag lever i samkönad relation sedan drygt tre år tillbaka, men har  fyra barn i åldrarna (snart) 15, 13, 8 och 5 från tidigare. Inget av barnen har upplevt några som helst problem bland kompisar, i skolan eller i fritidsaktiviteter till följd av att jag gick in i en samkönat förhållande. Jag tror faktiskt det där med rädsla för mobbing pga förälders sexuella läggning inte är något som ungar kommer på själva. Det beror snarast på hur föräldrar och andra vuxna ser på saken och vilka signaler de ger till barn/ungdomar. Din mans åsikter känns mer som en "standardursäkt" som tas till när man inte har verkliga argument att komma med.Tyvärr innebär det samtidigt att han är en av dem som bidrar till att både unga och vuxna hbt-personer får en svårare komma ut-process....

Barn tar med sig det de hört hemma och använder det i skolan. Så din sambo kan göra världen bättre genom att aldrig prata om homosexuella med era barn. På så sätt lär de sig i alla fall inga dumheter! Jag hoppas för din skull att din sambo har många andra, mer rumsrena sidor!

Såklart barnen kan bli mobbade. De barn som mobbar för en sådan anledning är nog frustrerade på något sätt. Det säger mer om det barnets föräldrar än om hur fel det skulle vara att leva i en samkönad relation som förälder. Tack och lov lever vi människor i olika sorters familjer och kan därigenom få ett mycket intressantare samhälle. Fram för tolerans och medmänsklighet. Att ha barn är en stor gåva för alla som fått chansen. Så det så.

Alla barn an bli mobbade. Frågan är vems fel det är, som någon skrev ovan...

Vår lilla tjej har en kompis på förskolan som frågat jättemycket kring att hon inte har en pappa. Kompisen är ett år äldre och lite lillgammal. Hon har koll på allt. Vi känner inte hennes föräldrar men kände att det gick aningens för långt och hon tjatade på vår tjej fastän hon själv hela tiden svarade bara "nej, jag har ingen pappa, jag har två mammor.."  Vi pratade med förskolan och de var medvetna om henne och frågorna och hade pratat mer om olika familjer ect när de läser böcker mm. 

Så får vi reda genom andra föräldrar att kompisens förläldrar just då skiljer sig.. Och att det var ganska dåligt hemma. Senare när kompisen lugnat ner sig (märk väl under tiden är de ändå väldigt bra lekkompisar på förskolan), är det nån sorts föräldrafika på förskolan. Då sitter kompisen med mej och vår lilla tjej och pysslar.

En snubbe sitter bakom henne och smsar och pratar med jobbet hela tiden. Ganska ointresserad (varför då komma alls..?) Där och då frågar hon igen om pappa och barn..
Då förklarade jag igen att man kan visst få barn utan en pappa, att man då åker och hämtar frön ect ect. Vår tjej bryr sig inte utan målar på och då vänder sig kompisen om till pappan och säger: DÄR SER DU!!!! MAN KAN VISST FÅ BARN UTAN PAPPAN!!!! triumferande... hahah hade velat se debatten hemma den kvällen... Det enda som är synd är att han hummade och vågade inte erkänna vad han säger hemma och dessutom nu känns det som om han sagt åt sitt barn att inte prata om det på förskolan.. Nu är kompisen knäppstyst om allt detta med mammor ect. 

Men det har aldrig känts som om det var kompisen som tyckte något, mer som om det var allt hemifrån som inte klaffade med hur vår familj ser ut.. 

En vän till mig fick just denna kritik att " det är inte just mot barnen till homosexuella för att de blir mobbade".
Hon svarade då " skulle inte jag få skaffa barn bara för att dina barn skulle mobba mina"?!  

Jag växte upp med en lesbisk mamma och blev aldrig mobbad överhuvudtaget. Klart att folk frågade ibland och vissa hade säkert fördomar, men ingen tyckte att det var något överdrivet konstigt. Och då (80-talet) var det ju inte ens så vanligt som nu. Jag hade lite pirr i magen när jag skulle berätta för någon ny, det kan jag ha fortfarande, men det är nog det enda besvar jag någonsin haft av det. Numera brukar jag berätta i förbigående och inte förvänta mig någon reaktion alls. Det viktiga är, och det tyckte jag redan som barn, att homosexualiteten är den förälderns ensak, och har inte med vem barnet är att göra. Som barn kan man skämmas för en förälders jacka eller gångstil, så visst går det att skämmas även för homosexualiteten, men förhoppningsvis har man en bättre relation med varandra än så.