Vad är det för fel på folk??

Lerta reda på reprisen.

Mycket fördomar var det.
Du anser att..
Precis det som är fördomar.
Men det är ok att vara en fördomsfull människa också. :)

Om du tycker att jag är fördomsfull efter denna diskussion så kanske det är fördomsfullt Bara en tanke
I det humanaste fallet skrattar de åt sig själva...andra alternativ min hjärna är kapabel att komma på (så fördomsfull jag nu är) känns ännu mer motbjudande...ja, jag anser det...

Ja, kankse det är bra att ha fördomar och vara medveten om dem...kan föra en långt...

Tack för debatten, skulle gått i säng egentligen för länge sedan

Det var ju en tanke också.
Inser att jag måste jobba ytterligare ett varv med min egen fördomsfullhet. ;)

Tack för debatten själv och sov gott.

förutsatt att man inte är allergisk, vilket jag är. Behövs inte ens nu mycket peppar i maten för att det ska börja klia i halsen, vet ej hur de tär med mycket peppar då jag genast slutar äta då det börjar klia, har inga behov av en igensvälld hals.

Det finns andra metoder att ta till för att få barn att upphöra med napp/välling än att ge dem obehagliga upplevelser och sedan skratta åt det bakom barnens ryggar.

Min stora tjej slutade också med napp vid 3.5.. Och lilltjejen på 2.3 dricker fortfarande sin kvälls-"jejje".. Så länge det inte skadar henne så.. :D

Haha, det kanske inte är metoder att vara stolt över - men de fungerade ju! 

Vet inte, känner att om det funkar för dem så visst. Vi gjorde på annat sätt.

ELLER så kan det hända...
Att de bara skojade...
Funderade på vad Tabita skulle ha gjort...
Tänkte skriva en pjäs om livet utanför FL...
Tänkte skriva en pjäs om händelser på FL

OM det nu är så att de faktiskt hade gjort detta, med salt och ättika så förvarar jag inte det men man ska inte tro på allt man hör, inte ens IRL.

PS. Varken ättika eller salt är farligt för jag tror inte att barnet hade fortsatt att äta av vällingen om den nu hade blivit rejält saltad.

FL-medlemmarnas viktigaste uppgift? Känns det som ibland...

Fast skratt ÄR befriande, stresslösande och hjälper en arbetgrupp/kamratrelation att fungera. Jag jobbar i skola och vi träffar på barn med svårigheter av alla de slag. Och ibland skrattar vi (när barnen och deras föräldrar inte har minsta möjlighet att höra). Inte _åt barnren_ men åt situationen, oss själva eller så tramsar vi bara loss rent allmänt. Det gäller ALLA mina kollegor: lärare, fritidspedagoger, skolpsykologen, kuratorn, specialpedagogen... Jag vet att alla dessa gör ett utmärkt jobb och inte alls saknar empati, men man måste skratta ibland för att orka.

Har en elev nu som gärna kastar saker, bland annat, och tänker man efter är situationen runt honom tragisk. Och jag blir ledsen på riktigt, det blir vi alla. Men, det hindrar inte skolpsykologen från att skämta om att jag ska dra ett streck på väggen för varje kastad pryl och föra statistik, så att jag och psykologen kan tippa om vilken dag som får flest streck. Jag tror måndagar, hon är mer inne på torsdagar. Den som vinner ska bjuda den andra på vin och räkor. Och det är som sagt bara ett skämt, när vi pratade var vi båda trötta och hade nära till flams. Och man KAN inte tänka efter hela tiden om man ska kunna hålla professionell distans, jag KAN inte gå hem och vara ledsen för alla barn som mår dåligt - då mår jag själv för dåligt. Jag måste "plocka fram" känslorna runt barnen bara när situationen så tillåter, däremellan försöka vara kontrollerat empatisk. Och för att klara det är det bra om man skrattar. men sen är vi alla så professionella på jobbet att vi VET varför vi skämtar inte om men "runt" barnen så att säga. Det är inte för att vi inte repsekterar dem eller för att vi ogillar dem, utan för att vi klarar av att se skillnad på skoj och allvar och vet hur vitkigt det är med humor istället för bara stress och oro.

Vissa av oss har större ambitioner än att barnet bara ska överleva.

Än är tydligen inte sista idioten född....Håller iallafall med ts.

Med herregud.
Oetiskt skulle jag kalla det.