"H*n är lite mullig om magen"

Annat: den vuxne gör fel som försöker pracka på barnet konstiga värderingar. Sedan är det tydligt på barnets reaktion att h*n redan är hjärntvättad - av föräldrarna eller dagis kanske?

Eftersom det är så viktfixerat så långt ner i åldrarna i dagens läge så förstår jag barnets reaktion.
Jag hade för övrigt blivit väldigt arg på personen i fråga som hade uttryckt något sådant.

En lite kränkande kommentar till ett barn som redan är allt för medveten om sin mullighet.
Det är föräldrarnas fel att barnet är mulligt och får sådana kommentarer och föräldrarnas fel att barnet redan känner sig annorlunda och fel.
Varför skapa man ett överviktigt barn när man vet hur illa behandlat det kommer att bli?? För det är ju ingen nyhet att övervikt innebär en stor risk för untanförskap.

Slarvar lite med orden ser jag men, men..

Helt normalviktiga barn har ju ofta en liten valk över jeansen om de sitter framåtlutade.
Två av mina är helt normala i vikten men har en sån liten valk.

Visserligen tycker jag att man är socialobegåvad om man som vuxen ska pika ett barn pga viken men samtidigt var ju reaktionen på barnet väldigt stark nästan överdriven.
Nog tycker jag att den vuxna ska  be om ursäkt för den plumpa kommentaren eftersom barnet blev ledsen.

Mina barn hade inte reagerat på en sådan kommenter, finns det kanske ngt i bakgrunden ang vikten

Det beror på tonläge hos den vuxna. Är det ett positivt tonläge är det helt okej och man får förklara för barnet att det inte är något dåligt att vara mullig. Är det ett negativt tonläge så ska den vuxna säga förlåt och få sig en åthutning.

Jag hade blivit vansinnig om jag hört ngn säga så åt ett barn! Totalt onödig kommentar!!! Har man inget snällt att säga så behöver man inte säga ngt alls :(. Morr...

Röstade på Barnmisshandel! Kan skapa komplex för livet.

Min dotter då 9 år fick höra av min mamma att hon var tjock om magen. Hon vägde i förhållande till sin längd lagom-bortsett då från den lilla kulan på magen.
Jag blev otroligt arg på henne och besviken över att hon ens kunde med att säga så.

Resultatet av detta blev att dottern vid måltiderna hävdade att hon var mätt efter mindre än halva den portion hon brukade äta.
Efter en månad med tjat och försök med övertalning att äta fick jag och sambon nog då vi började förstå vidden av min mammas ord. Vi fick henne att förstå att hon varesig fick eller behövde dra ner på maten vilket hon då själv erkände att hon trodde att hon behövde. Efter det började hon äta som vanligt igen tack o lov.
Jag förlåter aldrig mamma för detta och jag vill inte att nåt barn ska behöva få höra sådana saker

Du är väldigt raljant.

Nu var ju barnet i TS inte överviktigt men jag vill ändå bemöta din kommentar.

Det kan finnas många anledningar till övervikt och det är inte så enkelt att alla överviktiga barn "skapas" av sina föräldrar. En ganska vanlig orsak till övervikt är tex medicinering och i de fallen är din attityd oerhört stigmatiserande.

En plump kommentar kan aldrig vara någon annans fel än den som yttrade den. Naturligtvis bör den vuxne be om ursäkt. Det gäller för övrigt oavsett om det hade varit ett barn eller en vuxen i frågeställningen.

Barnet måste få lära sig att det inte är något fel med lite fett på kroppen, man ska väl inte se ut som en benig HM-modell redan som 7-åring? :(

Annat. Man säger inte sånt till någon. Barn eller vuxna.
Men jag anser inte heller det är en anledning att rusa därifrån och gråta.

Jag vet att det finns andra orsaker till övervikt är fel kost och för lite motion men det var inte de orsakerna jag syftade på utan jag menade friska barn som blivit gödda av föräldrarna.

Onödig kommentar är det absolut och det är inte direkt en lämplig kommentar att ge ett barn.

En 7-åring förstår mycket väl! SÅ säger man inte till en sån stor pojke.

 

Men vad jag själv reagerar på är kanske varför pojken reagerar så starkt så han börjar gråta? Nomaltsätt kanske inte en 7-årig pojke bryr sig så mycket om sin vikt att man börjar gråta. Kan vara en varningsklocka....

Vet inte var jag fick ifrån att det är en pojke... Sorry. Men mitt svar blir ändå det samma.

Fast det är ju aldrig roligt att bli till åtlöje och uthängd för andra, som barnet blir i det här fallet. Bortgjord liksom.

Sådant kan skapa komplex för livet! Det är en väldigt känslig ålder, man börjar skolan, det blir allt viktigare att vara accepterad av sina kompisar och att vara "rätt" . Alltså är man extra mottaglig och känslig för alla kommentarer som på något sätt markerar att man är annorlunda, att man är "fel" och att andra skrattar åt en. Man säger överhuvudtaget inte så där, talar om barnet när barnet själv är närvarande och dessutom i kritiska termer.

Orden går inte att sudda ut men det minsta den vuxne kan göra är att gå och prata med barnet, be om förlåtelse och på något sätt visa att barnet är omtyckt precis som det är. Det kan förhoppningsvis lindra lite av smärtan som kommentaren orsakade.

 

Absolut inte, det håller jag såklart med om!