Om ni var sterila, vilket skulle ni föredra?

Adoption! så många barn behöver kärleksfulla hem att bo i,inte minst efter alla katastrofer i fattiga länder då många barn blivit föräldralösa.
 

Fin tanke men det är inte så verkligheten ser ut, det finns fler som vill adoptera än barn som är tillgängliga för adoption. Det kryllar av fattiga barn ja men de flesta av dem är inte tillgängliga för adoption.

Adoption!

Jag röstade "annat". Som lesbisk har jag sedan länge bearbetat det faktum att jag inte kommer att få gemensamma biologiska barn med den jag älskar, så det är ingen större grej. För mig har det viktigaste varit att faktiskt få barn - sättet har varit underordnat. Att få ha varit med om hela processen och vara med i barnets liv från början har varit en enorm bonus, men vi valde att satsa på donation eftersom det är enklare, billigare och snabbare. Adoption är helt enkelt inte ett realistiskt alternativ för homosar i dag.

Intressant att läsa hur folk tycker.
En fundering bara: Kan man föreställa känslan att inte kunna få ett barn utan att ha gjort en lång resa av utredningar, missfall, chock, sorg, längtan, hopplöshet mm ? Eller att ha bearbetat situationen länge efter att ha fått besked att man troligtvis ej kan få barn. Ett hemskt sorgbesked att få . Jag vet inte .   Eller att  innan man har barn så  tror man att man kan sätta sig in i hur det känns att vara förälder. Kan man det ? Jag trodde mej ha en liten inblick i hur det var att ha barn. Men inte .Efter 11 års kämpande med över 10 missfall och många behandlingar födde jag en liten tjej! Vilken enorm lycka! Önskar alla människor som vill bli föräldrar att genomgå den metod som känns rätt. Ge inte upp.   

Adoption alla gånger. (Är kvinna)

Grattis till dottern! Din historia ger mig lite hopp och ork att fortsätta kämpa.

Fast det stämmer inte, det finns fler par som vill adoptera än barn tillgängliga för adoption.

Bara för att ett barn ser fattigt ut eller varit med om en naturkatastrof/krig så innebär det inte att man får lov att adoptera det barnet.

Som svar på TS

 

Jag hade adopterad, jag avskyr att vara gravid och genetiken spelar ingen roll för att jag skall kunna älska barnet och känna att det är mitt barn så att säga.

Svårt att sätta sig in i. Dessutom betvivlar jag att vi skulle bkli godkända för adoption då vi båda har funktionshinder. Jättesvårt att sia om när det inte varit aktuellt.

Jag skulle nog ha svårt med surrogatmamma då jag skulle känna oro för att kvinnan skulle bli för känsomässigt fäst vid barnet. Jag är ju själv gravid nu och det skapas ju ett band - i alla fall har det gjort det för mig både denna och förra gången.

jaha är det fritt fram att adoptera bara för att folk är utsatta och fattiga.
det låter ju vettigt
*inte*

Surrogatmamma - Skulle aldrig vilja adoptera!