Undrar om det är fler än jag som känner att man som ensam förälder inte alltid passar in i det sociala livet.
Jag är en singelmamma med barn hemmaboende varannan vecka. Trivs oftast bra med detta. Känner dock att man inte alltid passar in, kan dels bero att jag inte känner nån i samma situation. Blir sällan bjuden hem till folk på middag sen jag blev själv, är man iväg på tex midsommarfest med barn så får jag ilskna blickar från alla tjejer så fort man pratar med deras kille. Känns som att allt socialt är förknippat med två. Ingen som vill åka på semester med bara mig o barnet för åker man med nån så vill de oftast nån dag kunna lämna maken hemma o gå ut lr att ena paret tar alla barn medans de andra går ut.
Ska man åka själv med barn får man ändå betala för två vuxna så dyrt som attans blir de.
Även då jag inte har barnet blir det skevt för då är det parmiddagar som gäller o ingen bjuder en om man e själv.
Älskar friheten med att vara själv men det har även en stark baksida då det inte riktigt känns som att man platsar. De få unga singelvänner jag har utan barn funkar inte den vecka jag har barnet hemma då de inte är där än.
Blev kanske mest bara svammel men är det någon som känner igen sig???
Ensam på gott o på ont.
Jag känner precis samma sak som ni... Ville bo i Stockholm men... bor i Uppsala... Synd annars kunde man göra ''Ensam mamma middagar'' med ungar så klart.... 
Haha
) Men samtidigt så förstår jag ju att man kanske vill umgås med familjen. Om bägge parter jobbar så ser man ju inte så mycket av varandra under veckodagarna