• Mia08

    Från Socialstyrelsen om ÄD

    Hittade detta på Socialstyrelsens hemsida. Inte nog med att anonyma äggdonationer är förbjudna i Sverige, man måste också genomgå en prövning som vid adoption. Tanken är säkert god, men oj vad stelbent och tidskrävande! Och jobbigt! Tack Europa för alla era fertilitetskliniker!!!


    Särskild prövning vid assisterad befruktning avser par som ska ta emot donerade ägg


    eller donerade spermier


    I lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. regleras när en särskild prövning ska


    göras inför en assisterad befruktning. Enligt 6 kap. 3 § respektive 7 kap. 5 § ska läkaren,


    om befruktning ska ske med donerade spermier eller med donerade ägg, pröva om det


     


    med hänsyn till makarnas eller sambornas medicinska, psykologiska och sociala


    förhållanden är lämpligt att en befruktning äger rum. Assisterad befruktning får endast


    utföras om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda


    förhållanden. I 4 kap. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2002:13)


    om assisterad befruktning finns rekommendationer om innehållet i den särskilda


    prövningen. Vägras assisterad befruktning vid den särskilda prövningen får paret begära


    att Socialstyrelsen prövar frågan. Socialstyrelsens beslut får överklagas hos allmän


    förvaltningsdomstol.


    2
     

    Utöver den grundläggande medicinska bedömningen finns i lagen således krav på en


    särskild prövning av par som ska ta emot donerade ägg eller donerade spermier. Den


    medicinska prövning som ska göras inom ramen för den särskilda prövningen bör


    innehålla en bedömning av parets möjlighet och förmåga att fungera som föräldrar


    under barnets hela uppväxt. Beträffande hänsyn till ålder i den särskilda prövningen bör


    maken, registrerade partnern eller sambon när assisterad befruktning genomförs, inte


    vara äldre än att han eller hon bedöms fullt ut kunna ta sitt föräldraansvar under ett


    barns hela uppväxt.


  • Svar på tråden Från Socialstyrelsen om ÄD
  • isisisis
    NKmamma skrev 2010-09-03 22:31:04 följande:

    En grej är ju det faktumet att barnet inte har mammans gener och för många är det väldigt viktigt. Så när ÄD är det alternativ som finns så finns det kanske dom som inte är 100% bekväm med att barnet inte kommer att ha sin mammas gener men trots det hoppar på ÄD-karusellen och hoppas på det bästa vad gäller sina känslor inför ett ev barn.

    Barnet är ändå centralfiguren i allt det här och ska ha rätt till att få veta vem som donerat om barnet nu vill det. Barnet har rätt till total öppenhet från sina föräldrar ang hur det kommit till. Sanningen kommer alltid fram förr eller senare och då har man ett större problem än om man varit öppen från början.
    Väntar man så kan det bli en övermäktig sak för barnet att ta in än om man börjar berätta tidigt det är jag övertygad om.
    Har sett negativa resultat där ÄD-barn fått veta som tonåringar och flera har inte hanterat det särskilt bra tyvärr.


    Det beror ju på hur föräldrarna väljer att hantera saken!
    De kan agera klumigt flera år efter n adoption tex och dölja vad som hänt för barnet .ÄVEN om de är godkända som adoptivföräldrar.

    Det är en stor skillnad på att ha blivit till genom att en generös persom donerat celler  och fundera över det i uppväxten ,jämfört med att ha blivit bortlämnad.
    Barn som kommer till adoptivföräldrar är nte heller nyfödda,och det kan ta tid med anknytning.

    Jag håller med om att man bör få hjälp och betänketid innan man får hjälp med ÄD.
    För mig och många jag känner har beslutet om ÄD vuxit sig fram efter många år och envist sökande.

    För endel andra som nu får förslaget lagt i sina händer och en tid för behandling om en månad,kan det bli förvirrande.
    Det har jag sett exempel på på familjeliv.

    Men detta är ingen grund anser jag till varför ÄD par ska prövas som föräldrar.
  • NKmamma
    isisisis skrev 2010-09-04 08:28:12 följande:
    Det beror ju på hur föräldrarna väljer att hantera saken!
    De kan agera klumigt flera år efter n adoption tex och dölja vad som hänt för barnet .ÄVEN om de är godkända som adoptivföräldrar.

    Det är en stor skillnad på att ha blivit till genom att en generös persom donerat celler  och fundera över det i uppväxten ,jämfört med att ha blivit bortlämnad.
    Barn som kommer till adoptivföräldrar är nte heller nyfödda,och det kan ta tid med anknytning.

    Jag håller med om att man bör få hjälp och betänketid innan man får hjälp med ÄD.
    För mig och många jag känner har beslutet om ÄD vuxit sig fram efter många år och envist sökande.

    För endel andra som nu får förslaget lagt i sina händer och en tid för behandling om en månad,kan det bli förvirrande.
    Det har jag sett exempel på på familjeliv.

    Men detta är ingen grund anser jag till varför ÄD par ska prövas som föräldrar.
    Det är ju sant iof, mitt inlägg var en tanke och en del till att man "prövas"
    Kan inte se samtalet med kuratorn som en utredning värt att tala om, men allt är ju en tolkningsfråga.

    Jag är säkert lite OT nu, men jag ser sverige som mer seriösa när man vill prata med paren om det hela. Utomlands känner jag handlar mer om att tjäna pengar på dom barnlösa och det verkar inte vara intressant hur ett par eg känner inför ÄD.
    Ska å andra sidan poängtera att det är toppen att dessa möjligheter finns, men detta var alltså tankar ur ett rent etiskt perspektiv.
  • villsågärna38

    Vår erfarenhet av Huddinge/KS är att det tar väldigt pragmatiskt på detta. Ingen vi träffade har överhuvudtaget ifrågasatt vår kapacitet som blivande föräldrar eller vilja att ha barn, det är något vi knappt talat om eftersom vi redan hade försökt få barn i så många år när ÄD kom på tal. Kanske står det som ovan i föreskrifterna men den sk. prövningen gick då iaf oss helt förbi. Det var inte det det handlade om överhuvudtaget utan de ville bara förvissa sig om att vi verkligen ville ÄD och att vi tänkt igenom saken. Det är min erfarenhet och jag vet att många med mig har samma uppfattning. Sen vet jag ju inte om det varit annorlunda om vi varit missbrukare, arbetslösa, haft allvarliga sjukdomar, min make varit över 50 år t ex. Då kanske man inte blir godkänd, det har jag ingen aning om alls, kan bara tala utifrån min egen erfarenhet. I vårt fall är det ju trots allt skattemedel som bekostar behandlingen och att man på något sätt kollar upp att paret verkligen vill detta och att man vet vad det innebär tycker jag är betryggande.


    Life goes on...
  • Mia08

    Jag kan hålla med om att landstinget har rätt att "godkänna" föräldrarna då landstinget betalar, som Villsågärna skriver. Men om äggdonation med anonym givare hade varit tillåtet på privata kliniker förmodar jag att samma riktlinjer gällt där, även fast man betalar hela beloppet. Jag tycker att Socialstyrelsens krav på prövning (även om man inte verkar ta det så bokstaviligt, idag, som tur är) är ett avlägset eko från steriliseringskampanjen på 1900-talet då staten satte sig till doms över vilka som var lämpade att bilda familj.

     Jag har bara erfarenhet av privata kliniker, en i Stockholm och en i Kiev. Min känsla har alltid varit att det handlar om business, på båda två. De har ju hyra, utrustning och löner som ska betalas varje månad. Enda skillnaden är att de i Kiev krasst konstaterde att det var så, med tillägget att det var därför de såg till att vara de bästa och mest professionella på marknaden. För mig var det skönt att få det bekräftat,

    Intressant tråd, som rör många etiska aspekter! Jag var tidigare tveksam till att berätta för barnet om hur det kommit till (om det nu blir något, vill säga...) men har blivit alltmer övertygad efter alla kloka inlägg om att öppenhet från första början är bästa lösningen. Tack alla!

  • loisan31
    villsågärna38 skrev 2010-09-03 17:23:15 följande:
    Förstår att ni blir upprörda men från en som gått igenom den sk. prövningen så tycker jag faktiskt att den var bra. Det är ju inte speciellt märkvärdigt heller, det rör sig om ett samtal med en kurator i 1,5 timme. Det vi pratade om var vad det innebär att få barn via ÄD, vilka tankar vi har kring det, hur vi har tänkt berätta för det ev barnet osv. Jag och maken tyckte att det var ett jättebra samtal och vår kurator var jättetrevlig. Det var aldrig tal om att pröva om vi var lämpliga utan snarare resonera med oss för att se om vi verkligen förstått vad ÄD innebär och verkligen ville det också, de vill ju inte sätta igång behandlingar där man drar sig ur processen mitt i för att man inte tänkt igenom beslutet ordentligt osv och den risken finns ju här i Sverige eftersom vi inte betalar för vården och är comittade på det sättet. Satsar man nästan 100 000 kr på en behandling, ja då tänker man ju def igenom vad det innebär och vet att man vill det men går man via landstinget så behöver det ju inte vara så. Sen ville kuratorn också prata med oss om det här med att donatorerna inte är anonyma för det ev barnet. Vi pratade om hur och när man berättar osv, de rekommenderar ju att man berättar för barnet i tidig ålder för att det inte ska bli någon grej.

    Kram
    De gör ju ÄD till något superspeciellt, vilket det eg inte är. Jag tycker inte de har och göra med hur man berättar för barnet etc, och hur man tänker kring behandlingen. Skönt att göra behandlingarna utomlands och slippa bli ifrågasatt.

    Kram

    Loisan31
  • loisan31
    villsågärna38 skrev 2010-09-03 17:23:15 följande:
    Förstår att ni blir upprörda men från en som gått igenom den sk. prövningen så tycker jag faktiskt att den var bra. Det är ju inte speciellt märkvärdigt heller, det rör sig om ett samtal med en kurator i 1,5 timme. Det vi pratade om var vad det innebär att få barn via ÄD, vilka tankar vi har kring det, hur vi har tänkt berätta för det ev barnet osv. Jag och maken tyckte att det var ett jättebra samtal och vår kurator var jättetrevlig. Det var aldrig tal om att pröva om vi var lämpliga utan snarare resonera med oss för att se om vi verkligen förstått vad ÄD innebär och verkligen ville det också, de vill ju inte sätta igång behandlingar där man drar sig ur processen mitt i för att man inte tänkt igenom beslutet ordentligt osv och den risken finns ju här i Sverige eftersom vi inte betalar för vården och är comittade på det sättet. Satsar man nästan 100 000 kr på en behandling, ja då tänker man ju def igenom vad det innebär och vet att man vill det men går man via landstinget så behöver det ju inte vara så. Sen ville kuratorn också prata med oss om det här med att donatorerna inte är anonyma för det ev barnet. Vi pratade om hur och när man berättar osv, de rekommenderar ju att man berättar för barnet i tidig ålder för att det inte ska bli någon grej.

    Kram
    Det är helt idiotiskt att berätta för barnet i tidig ålder då de inte vet hur man ska tillvara på informationen och kanske berättar för någon på dagis eller i skolan och sedan så får de en stämpel av andra föräldrar och barn så vill inte jag ha det i allafall.

    Loisan31
  • villsågärna38
    loisan31 skrev 2010-09-04 20:14:34 följande:
    Det är helt idiotiskt att berätta för barnet i tidig ålder då de inte vet hur man ska tillvara på informationen och kanske berättar för någon på dagis eller i skolan och sedan så får de en stämpel av andra föräldrar och barn så vill inte jag ha det i allafall.

    Loisan31
    Du får ju självklart tycka som du vill men jag håller inte med dig alls. Om vi får barn via ÄD kommer vi att börja berätta det på ett enkelt sätt när barnet är i den åldern att det börjar ställa frågor om hur det kom till. Det är ingen hemlis för våra vänner eller vår familj att vi försöker få barn via ÄD så skulle jag bli gravid är det många som kommer att veta hur det gått till. TYcker inte att det är något att skämmas för eller hålla hemligt. Därför tycker jag inte att det är något man ska hemlighålla för ett barn heller. Tror att risken är att det blir en stor sak och även risk att barnet kan känna sig lurat om man berättar det i tonåren t ex.
    Life goes on...
  • isisisis
    villsågärna38 skrev 2010-09-04 21:22:39 följande:
    Du får ju självklart tycka som du vill men jag håller inte med dig alls. Om vi får barn via ÄD kommer vi att börja berätta det på ett enkelt sätt när barnet är i den åldern att det börjar ställa frågor om hur det kom till. Det är ingen hemlis för våra vänner eller vår familj att vi försöker få barn via ÄD så skulle jag bli gravid är det många som kommer att veta hur det gått till. TYcker inte att det är något att skämmas för eller hålla hemligt. Därför tycker jag inte att det är något man ska hemlighålla för ett barn heller. Tror att risken är att det blir en stor sak och även risk att barnet kan känna sig lurat om man berättar det i tonåren t ex.
    Håller med.
    Ju mer man avdramatiserar saken,desto lättare blir det,är min åsikt.
    Vi har heller inte hållt nånting hemligt.
    Ska tom medverka i DN snart.
    Kommer att berätta för barnen att den var en snäll tant som kom till doktorn och gav honom små pyttesmå äggceller som han la  en burk.
    På så vis kunde mamma få 2 stycken som blev er.För mamma hade inga ägg kvar.
    Sen låg ni i mammas mage och sedan blev ni små bebisar.
    Svårare än så är det inte.Tycker jag.

    Och min inställning kommer förmodligen att prägla även barnen
  • villsågärna38
    isisisis skrev 2010-09-04 21:31:10 följande:
    Håller med.
    Ju mer man avdramatiserar saken,desto lättare blir det,är min åsikt.
    Vi har heller inte hållt nånting hemligt.
    Ska tom medverka i DN snart.
    Kommer att berätta för barnen att den var en snäll tant som kom till doktorn och gav honom små pyttesmå äggceller som han la  en burk.
    På så vis kunde mamma få 2 stycken som blev er.För mamma hade inga ägg kvar.
    Sen låg ni i mammas mage och sedan blev ni små bebisar.
    Svårare än så är det inte.Tycker jag.

    Och min inställning kommer förmodligen att prägla även barnen
    Kunde inte sagt det bättre själv Spännande med DN!!! Kram
    Life goes on...
  • isisisis
    villsågärna38 skrev 2010-09-04 21:39:24 följande:
    Kunde inte sagt det bättre själv Spännande med DN!!! Kram
    Ja,hoppas det blir bra. Lycka till Kram tebax
  • NKmamma
    villsågärna38 skrev 2010-09-04 21:22:39 följande:
    Du får ju självklart tycka som du vill men jag håller inte med dig alls. Om vi får barn via ÄD kommer vi att börja berätta det på ett enkelt sätt när barnet är i den åldern att det börjar ställa frågor om hur det kom till. Det är ingen hemlis för våra vänner eller vår familj att vi försöker få barn via ÄD så skulle jag bli gravid är det många som kommer att veta hur det gått till. TYcker inte att det är något att skämmas för eller hålla hemligt. Därför tycker jag inte att det är något man ska hemlighålla för ett barn heller. Tror att risken är att det blir en stor sak och även risk att barnet kan känna sig lurat om man berättar det i tonåren t ex.
    isisisis skrev 2010-09-04 21:31:10 följande:
    Håller med.
    Ju mer man avdramatiserar saken,desto lättare blir det,är min åsikt.
    Vi har heller inte hållt nånting hemligt.
    Ska tom medverka i DN snart.
    Kommer att berätta för barnen att den var en snäll tant som kom till doktorn och gav honom små pyttesmå äggceller som han la  en burk.
    På så vis kunde mamma få 2 stycken som blev er.För mamma hade inga ägg kvar.
    Sen låg ni i mammas mage och sedan blev ni små bebisar.
    Svårare än så är det inte.Tycker jag.

    Och min inställning kommer förmodligen att prägla även barnen

    Så bra skrivet ni båda.

    VARFÖR är ÄD nåt att skämmas över? Upplever att vissa bär på den känslan.
    Jag förstår inte. Har i en annan tråd försökt att få svar på det men inte fått nåt.

  • Thi 08

    Jag tycker det är bra. Fast då har jag ju iof gått igenom adoptionsutredning Jag tror framförallt det är bra för barnet som ska födas. Jag tror egentligen man ska välja att lita till människans egen ansvarskänsla, men det är väl ändå bra att prata med någon innan man tar emot ett ägg & bolla tankar? Har man sunda tankar är det väl ändå inget att vara orolig över, bara omständigt. Dock tror jag det kommer vara bra mkt mer omständigt för barnet som ska tackla frågorna i framtiden. Tänk så istället, ni gör det för ert kommande barns skull  

  • Thi 08
    villsågärna38 skrev 2010-09-04 11:07:54 följande:
    Vår erfarenhet av Huddinge/KS är att det tar väldigt pragmatiskt på detta. Ingen vi träffade har överhuvudtaget ifrågasatt vår kapacitet som blivande föräldrar eller vilja att ha barn, det är något vi knappt talat om eftersom vi redan hade försökt få barn i så många år när ÄD kom på tal. Kanske står det som ovan i föreskrifterna men den sk. prövningen gick då iaf oss helt förbi. Det var inte det det handlade om överhuvudtaget utan de ville bara förvissa sig om att vi verkligen ville ÄD och att vi tänkt igenom saken. Det är min erfarenhet och jag vet att många med mig har samma uppfattning. Sen vet jag ju inte om det varit annorlunda om vi varit missbrukare, arbetslösa, haft allvarliga sjukdomar, min make varit över 50 år t ex. Då kanske man inte blir godkänd, det har jag ingen aning om alls, kan bara tala utifrån min egen erfarenhet. I vårt fall är det ju trots allt skattemedel som bekostar behandlingen och att man på något sätt kollar upp att paret verkligen vill detta och att man vet vad det innebär tycker jag är betryggande.
    Bra skrivet
  • ungkvinna81
    villsågärna38 skrev 2010-09-04 11:07:54 följande:
    Vår erfarenhet av Huddinge/KS är att det tar väldigt pragmatiskt på detta. Ingen vi träffade har överhuvudtaget ifrågasatt vår kapacitet som blivande föräldrar eller vilja att ha barn, det är något vi knappt talat om eftersom vi redan hade försökt få barn i så många år när ÄD kom på tal. Kanske står det som ovan i föreskrifterna men den sk. prövningen gick då iaf oss helt förbi. Det var inte det det handlade om överhuvudtaget utan de ville bara förvissa sig om att vi verkligen ville ÄD och att vi tänkt igenom saken. Det är min erfarenhet och jag vet att många med mig har samma uppfattning. Sen vet jag ju inte om det varit annorlunda om vi varit missbrukare, arbetslösa, haft allvarliga sjukdomar, min make varit över 50 år t ex. Då kanske man inte blir godkänd, det har jag ingen aning om alls, kan bara tala utifrån min egen erfarenhet. I vårt fall är det ju trots allt skattemedel som bekostar behandlingen och att man på något sätt kollar upp att paret verkligen vill detta och att man vet vad det innebär tycker jag är betryggande.
    du skriver intressanta saker :)
  • plupp06

    Isisisis: Roligt med din medverkan i DN, hojta till när du är med så jag kan läsa artikeln!


     

  • anirac1

    Jag skäms inte för att sonen är ett donerat ägg tvärt om jag är stolt att det faktiskt lyckade. Jag el vi kommer berätta för honom när "tiden" är inne. Finns ju jätte bra barnböcker om just "hur jag kom till" Sen tror jag att det är viktigt att sonen själv få avgöra om han vill söka upp donatorn el ingt för mej spelar det ingen roll för jag ÄR hans mamma de kan ingen ta ifrån mej.

Svar på tråden Från Socialstyrelsen om ÄD