Tycker ej om när jag pratar med andra, svartsjuk?

Varje gång jag är ute på barnvagnspromenad med sonen, 11 månader och en väninna med barn har han börjat skrika efter en stund. När jag tagit upp honom har han gosat in sig mot min hals (vilket han aldrig gör annars) och tysnat. När jag sen har försökt sätta ner honom i vagnen har han börjat skrika igen, inte gråta, skrika högt. Så har det fortsatt resten av promenaden och han är bara tyst när jag bär honom.
Jag är ute o går med honom varje dag själv och då händer det aldrig. Inte heller när jag och sonens pappa är ute och går med honom. Kan det vara svartsjuka, att han inte får all uppmärksamhet när jag pratar med någon annan? Vad kan jag göra för att förhindra det? Nu orkar jag inte ta fler kompispromenader eftersom det bara blir en plåga.
Har märkt liknande när jag pratar i telefon, fast då drar han mest i luren.

Hej lisa 73!

Jag tror att du och din son har haft er första maktkamp. Sådana här små krabater kan ha en mycket stark vilja och hävda den in absurdum. Ofta orkar man då som förälder inte stå emot, eller man tycker inte att det är så viktigt, så barnet får sin vilja fram.

Egentligen är det det här som är uppfostran. Att i alla små som stora frågor, bestämma om man ska vinna kampen över sina barn, eller låta dem hållas. Gränserna för detta ändras successivt så det finns aldrig något färdigt svar på vad som är rätt.

Jag förstår din reaktion att sonens skrik förstör glädjen med kompispromenaderna. Men tänk på att det är just nu. Det här är hans första kontakt med andra som tar hans viktigaste person ifrån honom. Han kan ju inte veta om du aldrig ska sluta prata med din kompis, på promenad, eller i telefon, därför måste han säga till meddetsamma. Men du vet ju att du inte ska överge honom, eller prata i evighet och försumma honom, så mitt tips är att göra som du gjort, ta en liten paus i kompispromenaderna, men börja snart igen. Gör dem inte för långa. Trösta honom om han gråter, men sätt tillbaka honom. Så sakta kommer han att få positiva erfarenheter av detta och lära sig att han har sin mamma i alla fall, fast han måste sitta i vagnen.
Så tipset är , ta en paus då bryter man ett beteende som han redan tränat in. Börja sedan om. Hitta för honom positiva saker med promenaden, kanske en lekpark, några djur, fika i skogen etc så skaffar han sig en ny erfarenhet.
Svartsjuka gentemot mamma i den här åldern är en mycket naturlig del i utvecklingen.
MVH
Margit

Tycker ej om när jag pratar med andra, svartsjuk?

INNEHÅLL